bandmikrofon DIY

[way2loud]

Har äntligen blivit klar med mitt senaste projekt, en hemmagjord bandmikrofon.

En passiv sådan består egentligen bara av en magnetmotor med korrugerat tunt aluminiumband, stepup trafo och lämpligt hölje.
Bandmikrofonen är en gammal konstruktion från Bing Crosbys dagar, men den färgar ljudet speciellt och är bra på transienter.
Nackdelar är känslighet för vindpustar och föroreningar samt lite speciella krav på inimpedans kanske.

Det funkade jättebra att korrugera aluminiumbandet med kuggväxeln på vår gamla vevtelefon från annodazumal, blev helt perfekt.
Sen var det inte helt enkelt att få dit bandet i magnetgapet, men det blev lättare om man la en droppe isopropanol där bandet ska ligga så smetar det fast under tiden man justerar läget och bandspänningen med en tandpetare. Inte nysa och inte sucka......
Magnetgapet är 6 mm brett och bandet är 5 mm, så det är inget för darrhänta. Bandet får absolut inte beröra magneterna när det vibrerar, och man ska ställa in spänningen så att det hänger ner ca 0,5 mm när magnetmotorn är vågrätt. Då blir resonansfrekvensen ca 30-40hz för bandet.
Jag läste på nätet att man ska för-sträcka bandet nästan helt plant och sedan släppa efter igen innan man justerar spänningen. Då är det mindre risk att det slackar sedan.

Höjet är gjort av ett hårt kopparrör och polerat och lackerat med klarlack så att det inte oxiderar.
Slitsarna tog lite tid att fundera ut hur jag skulle få till, men jag köpte en 2,5 mm/230 mm kapskiva och den passade i min hemmagjorda byggsåg. Nätet är en bit silduk i brons.
Den svarta toppen är en plastfot från ett gammalt bord.....

Själva magnetramen är gjord av en bit plattjärn från en rännkrok (!) och neodymiummagneterna, trafon och Al-folien som är 2,5 mikrometer tjock köpte jag av en kille i Lettland.
Magneterna är limmade med epoxy.
Om ni undrar varför det finns två oranga kablar beror det på att bandet och kablarna bildar två parallella spolvarv och då får man en "humbucking" effekt. Dvs yttre brum induceras i båda varven men i motfas, samma princip som i en gitarrpickup.

Känsligheten för en bandmikrofon är typ åtta, dvs max känslighet för ljud fram/bak och min från sidorna. Det innebär att en kritisk faktor är avståndet från bandets framsida till bandets baksida mätt runt magnet och ram. Det ska vara så kort som möjligt, dvs magneterna och ramen ska vara tunna och smala. När detta avstånd motsvarar en våglängd släcks ljudet ut och man får en dipp i frekvenskurvan. Typiskt ska det ligga på över 12-15kHz för moderna mikrofoner.

Lite fakta om trafon:
Man har ca 0,5 - 1,0 ohm impedans i bandet och en utspänning på ca 0,1 mV.
Trafon har 1:37 i varvtalsomsättning och den gör så att utspänningen blir 37 ggr högre.
Impedansen däremot ökar med kvadraten på omsättningen, dvs man får ca 600-1200 ohms utimpedans.
Regeln är att man ska ha minst några gånger högre inimpedans på förstärkaringången, så mitt ljudkort med 330 ohm är inte optimalt här.

Jag kanske återkommer med ett ljudprov när jag testat den ordentligt.

[rogerh]

Bandmikrofoner är roliga. Väldigt enkla att tillverka själv om man har tålamod (vilket bevisas här). Ju tunnare material i bandet desto bättre blir ljudet, mer diskant. Karaktären kan vara lite dov och diskantfattig på en bandmikrofon, men det inspelade ljudet innehåller alla frekvenser och med lite EQ-ande kan man trolla fram eller bort precis det som fattas. Brukar bli ett väldigt naturtroget ljud.

Själv har jag "bandat om" några Coles mickar med ett väldigt tunt aluminiummaterial som använd som "försilvring" i nån sorts hobbyverksamhet. Tunna bladguldliknande ark. De lät bättre efter än innan då bladet var tunnare än originalet. Blåste man på arken försvann de!

[way2loud]

Det finns en skrift från BBC om bandmikrofoner om man vill grotta ner sig ordentligt
downloads.bbc.co.uk/rd/pubs/archive/pdffiles/monographs/bbc_monograph_04.pdf

Dom använde bladaluminium som material till bandet, 0,6 mikrometer tjockt. Sen tunnade och härdade man detta ytterligare genom att lägga det mellan toapapper och banka med kulhammare........jag vet inte hur man sedan skar detta i remsor och korrugerade, för att inte tala om att centrera och spänna det i magnetgapet.

På Panduro finns, förutom bladguld, även en silvervariant som säker delvis är gjord av aluminium.
Det står dock inget om detta på förpackningen.
Viktigt i detta sammanhang är tunt band av lätt metall med god ledningsförmåga, så jag chansade inte på den varianten.
Jag har däremot sett att det på tyska siter som säljer konstnärsmaterial finns s.k. schlagmetall av aluminium i block med ark 14x14cm, det kanske kan vara nåt.

För tunna band är dock svåra att handskas med och ännu ömtåligare för vindpustar etc. Men smalt band av tunn folie ger mer diskant.....

Det lär även finnas specialvarianter för livebruk med lite tjockare band, typ 4 mikrometer. Men det är nog inget för en blåsig festivalscen ändå, det är nog inomhus som gäller

Allmänna förhållningsregler för bandmickar är att man skall förflytta den instoppad i påse pga det ömtåliga bandet, helst förvara den stående pga risk för hängmatta, inte utsätta den för fantommatning och aldrig lägga den på en vågrät yta; de starka magneterna "dammsuger" upp järnfilspån o.d. som ofelbart hamnar i spalten mellan band och magnet.

Här är en intressant video om en nytillverkning av gamla tiders bandmikrofon. Här ställer man in resonansfrekvensen för bandet mha en tongenerator, kanske lite överkurs.

[favino]

dubbelpost..

[favino]

Coolt!

Jag antar att du köpte av Artur Fisher?

Köpte en bandmotor komplett själv för några månader sedan av honom, och en trafo från lundahl.
Har inte hunnit börja bygga då jag fått dille på att bygga elgitarrer, men ser klart fram emot bygget.

Jag tänkte göra som dig o bygga i rör, men på sikt vore det coolt att göra ett stort as (som en AEA 44 typ).

Har en GAP 73 som får duga som preamp så länge.

Men såg en Grace design på vend alldeles nyss billigt, den torde funka klockrent om du letar preamp..

Jag fastnade helt för denna typ av mick efter ha försökt spela in min egenbyggda gitarr med några av mina kondensator mickar, o aldrig blev nöjd (violet dolly, ADK hamburg bl.a) Men hade helt enkelt inte råd att slanta upp för den sontronics jag prövade, förhoppningsvis blir bygget inte mycket sämre.

Det fick mig också att bygga lite fler absorbenter o dämpning till min hemstudio.

Bandmickar är otroligt intressant, och snygga!

Kul att se ditt bygge, ser fram emot att höra ljudprov.

Din trafo är oskärmad? Har du någon jord till höljet? byglat xlr kontakten?

[way2loud]

Mar 29, 2015 21:26:11 GMT 1 favino said:

Coolt!

Jag antar att du köpte av Artur Fisher?

Köpte en bandmotor komplett själv för några månader sedan av honom, och en trafo från lundahl.
Har inte hunnit börja bygga då jag fått dille på att bygga elgitarrer, men ser klart fram emot bygget.

Jag tänkte göra som dig o bygga i rör, men på sikt vore det coolt att göra ett stort as (som en AEA 44 typ).

Har en GAP 73 som får duga som preamp så länge.

Men såg en Grace design på vend alldeles nyss billigt, den torde funka klockrent om du letar preamp..

Jag fastnade helt för denna typ av mick efter ha försökt spela in min egenbyggda gitarr med några av mina kondensator mickar, o aldrig blev nöjd (violet dolly, ADK hamburg bl.a) Men hade helt enkelt inte råd att slanta upp för den sontronics jag prövade, förhoppningsvis blir bygget inte mycket sämre.

Det fick mig också att bygga lite fler absorbenter o dämpning till min hemstudio.

Bandmickar är otroligt intressant, och snygga!

Kul att se ditt bygge, ser fram emot att höra ljudprov.

Din trafo är oskärmad? Har du någon jord till höljet? byglat xlr kontakten?

Kul att träffa på en nördkollega med samma intresse!
Jag har köpt magneter, 2-tums och 1-tums, samt lite folie av Artur Fisher. Trafon köpte jag av PF sonics, också i Lettland, trafon är en lite billigare typ med konventionell kärna.
Den är skärmad med koppartejp som ansluts till samma jordpunkt (plint 1 på XLR-kontakten) där jag också jordar mikrofonhöljet och XLR- höljet.

Blir jag nöjd med testerna köper jag evenuellt också en Lundahl trafo, men den kostar ju en bra slant. Vilken typ köpte du?

Till nästa mikrofon tänker jag själv försöka linda en toroid trafo, liknande Arturs, om jag hittar en lämplig amorf kärna att linda på.
Preliminär kandidat är t.ex. en kärna från ett switchat nätaggregat, typ till dator.
I så fall gör jag primärlindningen, 4-5 varv, med en tunn kopparremsa lackad med plastlack.

Jag har också en teori om att sätta en klammer i mitten av magnetgapet på en liknande motor som jag byggde nu. På så sätt bör man få två seriekopplade entums-motorer som jobbar i fas och som ger högre output. F.ö. är ju Fishers senaste motor en tum lång med lite smalare band.

Betr preamp kan jag låna en MAudio DMP3 som har inimpedans 3 kohm, den ska jag testa med först.
Annars kan man kanske bygga in en impedansbuffer i mikrofonen som är fantommatad.....

Jag håller med dej, skulle vara kul att bygga en gammeldags typ men det är ganska mycket jobb med att forma nät, byglar etc. Och egentligen ska man ju ha hästskomagnet också.....

Skulle vara kul att se och höra hur ditt bygge går sedan!

[favino]

Kul att du byggt helt från scratch.. Korrigeringen av folien ser ju superfin ut! Hur mycket folie köpte du?

Jag fegade ut på detta, och tyckte bandmotor + trafo + xlr var ett lagom projekt att få in i ett rör.

Men ditt alternativ måste ju vara det överlägset mest kostnadseffektiva.

Men om det går bra o det låter fint, tänkte jag bygga från grunden nån gång i framtiden, fast linda trafo mäktar jag inte med.

Jag köpte Lundahl LL2912, kostade strax under en femhundring om jag minns rätt. Oerhört bra bemötande och trafon kom på en dag.
Lundhls trafos är väl så dyrt det kan bli, om man inte går helt bananas o beställer från någon av "trafonördarna" i usa.

Artur Fisher var också kanon att beställa ifrån, han svarade snabbt och med bra info på några frågor.
Så under tusen för elektronik, sen kommer det säkert bli nästan en tusing för själva huset också innan man är klar, det är alltid nåt lim, lack, slipduk o dyl man glömt bort.

Gjorde du nåt test på avstånd mellan trafo o motor innan du byggde klart?

Att inte slå på fantommatning är väl ett bra tänk att få in, så riskerar man att inte sabba micken om man har otur.
Men egentligen spelar det väl ingen roll om man råkar slå på den om allt är kopplat rätt, att man skulle bränna bandet är en myt, det händer ingenting. Risken är väl om nåt är felkopplat i kedjan eller man har en stor patchbay i signalkedjan o kopplar i jacken där..

Stor hästsko magent ser ju fräckt ut, men behövs det i dag när vi har starka neodymium magneter? ( det finns säkert vintagefantaster som påstår att andra magneter låter myyyyycket bättre) Jag vet inte alls..

[way2loud]

Jag köpte minsta biten folie, men den räcker till flera mikrofoner om man är försiktig. Jag lyckades på första försöket nu med att skära och korrugera, peppar, peppar.
Men jag tänker bygga flera så det går nog åt, och man kan behöva byta banden senare någon gång också.

Jag har inte testat med olika avstånd mellan magneter och trafo, men visst, det finns en risk för magnetisering av trafons järnkärna om den kommer nära.
Men som tur är har jag kvar en elektrisk defluxer till bandspelartonhuvud från sjuttiotalet som jag kan använda vid behov.
Jag tryckte ner trafon uppifrån så långt som möjligt innan jag förde ner magnetramen.0

För att spara pengar, det är ju trafon som är i särklass dyrast, speciellt Lundahl, har jag funderat på en modulvariant med ett rör i två delar med olika diameter, kanske med bajonettfattning. Undre delen innehåller XLR-kontaktdon och trafo, övre delen som man kan ha flera av innehåller bandmotor. Kabeln mellan delarna skarvas med en minikontakt av bra kvalitet. På detta sätt kan man nöja sig med en kvalitativ trafo till flera sorters bandmikrofoner.

Lärdomar från bygget som jag kan dela med mig av:
Gör absolut färdigt allt metallarbete såsom filning, borrning, gängning (jag gängade hålen i ramen för att slippa muttrar) , slipning etc innan magneterna limmas fast.
Järnfilspån är jobbiga att avlägsna från magneter och ram, man får använda klistrig tejp.
Använd gärna omagnetiska rostfria skruvar till både bandklammrar och till höljet. En tappad magnetisk skruv räcker för att sabba bandet när det är monterat.
Jag täckte magnetgapet med maskeringstejp när jag monterat bandet.
Det går givetvis att etsa små kretskort i glasfiberlaminat med kontaktytor för bandet. Men jag lindade två varv 5 mm konduktiv koppartejp runt övre bandklammern i stället. Det verkar funka bra, och på översidan kan man direkt löda fast kablarna.
När man tvinnar kablarna från trafon - håll fast kablarna med fingrarna närmast trafon. Anslutningarna vid trafon är mycket ömtåliga.
Övre ytan på magnetramen måste vara i liv med magneternas centrumlinje för att bandet ska hamna i mitten. Jag löste detta genom att bocka upp ramens mittdel något för att magneterna skulle få tillräcklig limyta. Ett annat alternativ är tjockare eller flerlagers ram, men det är mer arbetskrävande.
F.ö. har tillverkaren Royer en variant där bandet är monterat med lite offset; det ger olika ljudkaraktär på fram- och baksida om man vill ha det.

Jag delar din uppfattning om Artur Fisher, mycket trevlig och tillmötesgående man. Och han har generöst lagt ut mängder av nyttig info och bilder på sin site och facebooksida.
F.ö. kan man se en bild på min kombinerade telefon/korrugeringsmaskin på facebooksidan.
Även PF Sonics bemötande var trevligt och snabbt, dessutom fri frakt.

[favino]

Iden med delbart hölje är ju riktigt bra!

FÖrutom att ha en bra trafo till olika motorer, kan man ju enkelt göra tvärtom o pröva olika trafos till sina motorer.

Jag tar till mig om råden även om jag slipper limma magneter just nu.

Visst är trafon dyrast, men i sammahanget tycker jag det är överkomligt, en hygglig mick till en gitarr kostar ju en tusing.

Men det är ju grymt fräckt om man kan få ihop det med egna medel för någon hundring..

Imponerande att du fixade bandet på första försöket..

[way2loud]

Och här är korrugeringsmaskinen för banden. Lyft av luren, ta loss klykan, placera telefonen upp-och-ner i en keramikkruka för bästa ergonomi.
Man skär bandet medan det fortfarande ligger mellan två lager skyddspapper. Skyddspappret får även sitta på vid korrugeringen för att skydda folien. Det smalaste (största) kugghjulet är 5 mm brett så det passar precis. Smartphone 

Andra sätt att korrugera band är: Lego kugghjul, Meccano kugghjul, tandningen på ett kameraobjektiv, vissa korkar på plasflaskor/burkar, räfflade träpluggar från IKEA osv osv

[favino]

Snygg, är det nya Iphone 7?

Så här långt (eller kort snarare) hann jag innan jag packade undan grejerna i väntan på
tid o inspiration att åka över till en kompis med svarv.

[way2loud]

Jag ser att du lyckats hitta en gängad chassiekontakt XLR med mutter vilket inte jag gjorde. Var köpte du den?
Det som jag upplevde som svårt var rörets topp- och bottendel eftersom jag inte heller har svarv.
Jag hittade heller ingen VVS rörkomponent som passade här.
Magnetram i plexi ger vad jag förstår ett något svagare magnetfält och alltså lite svagare utsignal men det är tveksamt om det märks.
Jag blev positivt överraskad av känsligheten, det är ju en svaghet för den passiva bandmikrofonen annars.

Men annars har du ju inte så mycket jobb kvar innan du har en fungerande mikrofon!

Jag ska se om jag kan få till en elastisk upphängning också av budgetmodell. I så fall kan jag posta en bild här.
Den som finns på min första bild är till en annan kondensatormikrofon och passar inte egentligen.

[favino]

xlr finns här www.thomann.de/se/neutrik_nc_3_mpr_hd.htm.
Jag vill gärna stödja min lokala handlare, men genralagent för neutrik ville eller orkade inte ta hem denna.
Så hur mycket hjälper man sin lokala affär när de måste jaga importör en halvdag för en kontakt för 80 spänn..?

Jag har inte mycket hjärna för elektronik, så det är att utforma själva delarna jag tycker är kul, och jag har en bild i skallen på hur mikrofonen ska se ut, men det tarvar en svarv och lite färg innan monteringen kan börja.

Jo, plexiramen drar ner bygget något. Lite konstigt är att Fisher säljer en annan motor ( med metallram) om man köper en hel byggsats av honom än om man köper separat motor. Vet du om han låg bakom Blue´s mikrofoner när de tillverkades där? jag har en Violetdesign, och om man får tro mikrofon nördarna är det lika samma som tidiga blue, vilka ska vara bättre än nuvarande blue..?!

Jag tycker din motor faktiskt är smartare vid lödpunkterna. Det kommer bli trångt på den jag har.

Känsligheten är kul, I går kväll stod jag I verkstan o fnulade lite som vanligt. Radion stod på väldigt lågt i bakgrunden och P3 spelade för en gångs skull lite hårdrock med dubbla baskaggar. Trots den väldigt låga volymen var det otrolig kul att se alufolien direkt plocka upp de där dubbla baskaggarna, det var super tydligt.'

Det är ju en svaghet så pass att man måste ha en väldigt bra preamp, (förutom +70 db gain är det ju det där med impedansmatchningen. Jag kan se en 500 serie lucnhbox i min framtid)och med bra preamp måste man ett rum med bra akustik, vilket jag inte har. Så jag har kompleterat med ännu mer absorbenter i min hemstudio nu, vilket gör att det kommer funka att spela in i, men det är väldigt tråkigt att t.ex spela ackegura på inspelningsplatsen då rummet är helt dött nu.. Men det löser sig med UAD plate plugin, den låter sjukt bra! Trodde inte mina öron..

[favino]

Kom på att det vore kul att se en bild på den andra sidan av din mikrofon...?

Alltså, har du slitsat upp två sidor av röret, symetriskt? eller hur ser "baksidan" ut..

[way2loud]

Ja, betr lödpunkterna var mitt mål att avlasta dom, det blir lite våld när man ska trycka ner ramen i röret. Jag hade tänkt fixera både de oranga kablarna vid ramen och kablarna genom hålen glasfiberlaminatet med varmlim, men det glömdes i ivern att bli klar.

Fisher har kanske ett lager med plexiramar som han vill avyttra innan metallvarianten säljs.

Dock tycker jag den nya entumsramen som egentligen bygger på den gamla tvåtums är onödigt komplicerad med många delar, men det kanske är av produktionstekniska skäl. Om man ska ha flera delar hade det varit bättre med en enkel anordning för att ställa in bandet i sidled och längdled.

Slitsarna på mitt rör är lika stora och symmetriska på båda sidor. Jag sågade dessa mha en stor kapskiva för vinkelslip som jag monterade i min byggsåg.

För att slippa mäta en massa gjorde jag två enkla fixturer för kopparröret av lite träbitar, se bild.
Micken visas på bilden vriden ett kvarts varv från läget när man sågar.
Den vänstra träbiten består av en list och en bit rundstav som trycks in i röret för att få exakt ett halvt varv mellan fram och baksida. Den pressas mot sågens sidoanhåll när den första slitsen sågas, men inte när resten av slitsarna sågas.
Den nedre träbiten har en spik med tjocklek motsvarande slitsen och längd något mer än diametern på röret. Den spänns fast vid längdanhållet med en skruvtving och justeras så att avståndet mellan slipskivans högra sida och spikens vänstra är exakt som slitsbredden.
Jag började med slitsen närmast mitten på röret. När jag sågade nästa la jag den tidigare slitsen över spiken för att få rätt avstånd.

I stället för spik kan man säkert använda ett vinkelbeslag med rätt bredd, men jag hade inget sånt hemma.
Sågdjupet får man justera efter ett par slitsar; kapskivan slits. Viss manuell efterbehandling med att fila bort grader mm behövs också.

Viktigt att tänka på säkerheten, glasögon, klingskydd och hörselskydd
Kapskivor är inte avsedda för byggsågar!. Detta görs givetvis på egen risk.