magnus
Allvetande
Samlar all m?jlig Goya....
Posts: 6,787
|
Post by magnus on Apr 14, 2015 18:03:04 GMT 1
... men en akustisk gitarr som har micksystem är de facto en halvakustisk gitarr, hur man än vrider och vänder på det. Detta tycker jag faktiskt platsar i språktråden...., jag ser inte alls varför en akustisk gitarr blir mindre akustisk bara för att man utrustar den med ett mikrofonsystem...? De enda halvakustiska gitarrer jag kan erinra mig är tunnkroppade orkestergitarrer, som defakto inte ens är avsedda att spela utan att vara inkopplade.
|
|
piotr
Jag är en forumsnörd
Ugnsgratinerade parenteser?
Posts: 1,711
|
Post by piotr on Apr 15, 2015 9:16:27 GMT 1
Jag behöver väl inte nämna att det i min värld inte existerar någon H-sträng... Det gör det förstås, om du stämmer upp A-strängen en helton. Du syftar förstås på andra strängen, som allt efter språk är stämd i b eller h, alltså i lilla oktaven. Småaktigt, kanske, men det kan ju vara lämpligt att skilja E (stora e) och e' (ettstrukna e). Det är nu ett genuint problem, att anglosaxiskt och nordeuropeiskt (icke-romanskt) språkbruk skiljer sig såpass att "b" betyder olika. Ett tag var det rätt enkelt. Inom klassisk musik sa man t ex H dur för tonarten med fem kors och B för den med två b-tecken. Det har man börjat tafsa på, vilket ju bara kan skapa förvirring (även om den anglosaxiska terminologin är mer "logisk"). Och hur gör man med alla dessa stycken som är skrivna över namnet B-A-C-H? Inom populärmusiken har man däremot sen rätt länge (men inte över hela linjen) anammat anglosaxiska beteckningar, speciellt i ackord. I Mats Werners Lasse Werner-biografi finns en del notexempel och där kompromissar Lasse genom att använda beteckningarna H och Bb, vilket ju faktiskt är omöjligt att missförstå. Jag tror många jazzmusiker gör/gjort så.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Apr 15, 2015 12:10:02 GMT 1
Ja, det har alltid förbryllat mig detta med BeHå... ;-)
Alla andra länder gjorde rätt, men om nu tonen (heltonen) kallas för H, har jag ännu mindre logisk förståelse för att något överhuvudtaget skulle behandlas som Bb. Det är inte ens tonen B som är sänkt, det är sänkt en ton som egentligen inte finns då. Det torde, borde heta Hb efter Occams razors princip. Eller kanske rentav Hanlons rakblad?
Det är väl bara Sverige/Tyskland som använde sig av H? Inte ens Danmark, Norge, Finland?
Hoppas H försvinner så fort det kan ur vokabulären. Alla Real/Fake Jazzbooks är skrivna med B. Och sedan vi gick med i EU har "skolorna" tvingats till B. Inget att be för. Användandet av H måste be-ivras. Det är ju B-visat sedan långt tillbaks att b var utsuddat i botten av kopieringen så att det misstogs för ett litet h istället.
- - - - - - -
Häromåret vill jag minnas en vansklig upplevelse på en lokal jam scen i Malmö. Det spelades blues. Denna bluestolva var dock lite speciell, och jag råkade befinna mig på scen med en väldigt gammal musiklärare till vänster om mig och en ung nyutbildad gitarrist till höger om mig. De kände INTE till låten utan att jag fick lov att "cue:a" dem när ackordbytena kom. I Roy Buchanans "Messiah Will Come Again" går det en vanlig nergång ifrån Am-G-F men efter F:et kommer ett - H eller B - gissa vilka problem de hade när jag skrek B till dom! Jag t o m viskade ackordgången till dem innan vi började, men nåväl, den gamle tog ett Bb ackord (förklaring ifrån honom: det följer ju det tidigare F-ackordet väl, väl?) och den unge tog iofs det "riktiga" som det skall vara. Men det lät i alla fall illa. Efter att ha kört vampen i någon minut först, undrade jag lite försynt "kan ni den nu då? behöver jag ropa ut fler ggr?" varpå de nickade instämmande att nu SATT den för gott.
Men alls icke. De spelade varsitt ackord när det var dags för det. Ett band ifrån varandra! Tänk er hur det lät. Låten är ändå rätt så långam ballad i 6/8 och består bara av dessa fyra ackord. Likväl...
Två andra kompisar till mig gjorde en gång en låt "Fucking H-moll" för att reta sig på situationen lite grann. Nördigt och navelskådande, men ändå.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Apr 15, 2015 12:12:11 GMT 1
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Apr 15, 2015 12:16:50 GMT 1
Jag tycker nu att folk kan gott och väl sätta sig ner och revidera och rättskriva alla symfonier som hittills skrivits. Kan vi styrka ordet "n*g*rkung" ur Pippi Långstrumps böcker, samt alla andra tidigare Onkel Tom böcker med politiskt okorrekta stavningar och begrepp skall väl ett litet h utbytt mot b inte innebära några större uppoffringar. Eller hur? sv.wikipedia.org/wiki/Ton_%28ljud%29#B.2C_H_och_Bess "Alltfler musiklärare lär ut B som namn för tonen H. B♭ och B används fullt ut inom gitarrundervisning"Så frågan - inom detta forumet i alla fall - torde härmed vara klarlagd.
|
|
piotr
Jag är en forumsnörd
Ugnsgratinerade parenteser?
Posts: 1,711
|
Post by piotr on Apr 15, 2015 12:54:34 GMT 1
Ja, det har alltid förbryllat mig detta med BeHå... ;-) Det är väl bara Sverige/Tyskland som använde sig av H? Inte ens Danmark, Norge, Finland? Danmark, Norge, Polen, Ungern, Ryssland mfl. kanske inte Nederländerna.
|
|
piotr
Jag är en forumsnörd
Ugnsgratinerade parenteser?
Posts: 1,711
|
Post by piotr on Apr 15, 2015 13:27:26 GMT 1
T.ex. på min arbetsplats har vi flera personer som flyttat hit från olika länder och som nog tänker sig att stanna här, men som ändå inte har för avsikt att lägga tid och energi på att lära sig svenska, de klarar sig ju ändå bra med engelska. (Och sen ett annat område är ju reklam, det finns ju så mycket svensk reklam som är helt och hållet på engelska, just det är faktiskt ett fenomen som jag själv verkligen stör mig på...) Om just reklam har Språkförsvaret gett ut en bok med titeln "Såld på engelska?" - som innehåller en del groteska exempel från reklamens värld. På min avdelning fanns, när jag slutade, medarbetare från Tjeckien, Polen, Ryssland, Vitryssland, Armenien, UK, Spanien och Bulgarien och det förväntades verkligen att man lärde sig svenska; naturligt nog, eftersom alla skulle undervisa (ett enda undantag, en nordirländare, som därigenom blev rätt begränsat användbar). Språket spelar faktiskt roll när man undervisar, tonfall, nyanser. Vi hade en del utbytesstudenter och jag hade frivilliga kurser med få deltagare och är hemskt glad att det aldrig blev aktuellt att föreläsa på engelska; min föreläsningsstil var extremt extravert och agerande, det skulle aldrig ha gjort sig naturligt på ett främmande språk. Inom matematiken bemödar man sig också om ett svenskanpassat språk svenskar emellan, vilket ibland leder till tvister och grubbel. Ska det heta "invertibel" eller "inverterbar"? Inom talteorin finns något som heter cyclotomic polynomials på engelska. Den svenska motsvarigheten blir något av en generationsfråga. Vi äldre säger utan vidare "cirkeldelningspolynom" antagligen därför att vi läst så mycket mer tysk litteratur. Ibland gör mer språkträgna undervisare en del fynd; inom statistiken finns på engelska begreppet "expectation" för vilket man längesen anammat "väntevärde". Själv hör jag också till de gamla uvar som vill ha "lineär" istf. "linjär", därför att "linjaritet", för att inte tala om "linjäritet" ( vi säger dock vulgaritet, singularitet och popularitet), är så okristligt fult. Latinska pluraler som appendices, indices och limites tror jag numera är nästan utdöda även bland matematiker, s-plural är sällan praktiskt på flerstaviga ord. Och jag tror det bara är matematiker som menar att den som driver geometri är geometer.
|
|
kgha
Lärt mej ta barré
Posts: 94
|
Post by kgha on Apr 15, 2015 14:00:39 GMT 1
Det är väl bara Sverige/Tyskland som använde sig av H? Inte ens Danmark, Norge, Finland? Nja, i Finland talar man nog om Sibelius' Impromptu i h-moll (på svenska), h-molli (finska). Bidrar till förbistringen gör musikterminologins hemland Italien, med varianter på franska och spanska: mi si (H), mi si bemolle (B♭)
|
|
piotr
Jag är en forumsnörd
Ugnsgratinerade parenteser?
Posts: 1,711
|
Post by piotr on Apr 15, 2015 15:45:32 GMT 1
Det är väl bara Sverige/Tyskland som använde sig av H? Inte ens Danmark, Norge, Finland? Nja, i Finland talar man nog om Sibelius' Impromptu i h-moll (på svenska), h-molli (finska). Bidrar till förbistringen gör musikterminologins hemland Italien, med varianter på franska och spanska: mi (H), mi bemolle (B♭) Du menar si. mi är e.
|
|
kgha
Lärt mej ta barré
Posts: 94
|
Post by kgha on Apr 15, 2015 15:58:47 GMT 1
Sì, Signore, naturligtvis menar jag det! Tack för rättelsen
|
|
piotr
Jag är en forumsnörd
Ugnsgratinerade parenteser?
Posts: 1,711
|
Post by piotr on Apr 15, 2015 16:29:52 GMT 1
Tvärt om, vad många invandringsfientliga hävdar, är det inte arabiskan som 'förstör' vår kultur. Det är tveklöst engelskan som påverkar vårt språk idag. Och det är inte konstigt med tanke på att de flesta svenskar är tämligen bra på engelska och, till följd av internet, hämtar mycket information på engelskspråkiga sajter. Det är väl inget fel i det, det är ju så språket utvecklas, eller i alla fall förändras. Däremot tycker jag nog att det finns en risk att man kan uppfattas som lite obildad om man använder amerikansk stavning, där vi redan har svenska ord -ex mahogany! Eller urskiljningslöst använder översättare och kallar Gibsons 'Heritage' -modell för 'arv'. Det förekommer ibland i annonser från etablerade säljare och jag tycker inte det verkar riktigt seriöst, ärligt talat. För många år sedan lär det ha funnits en knutte i huvudstaden som köpte en Honda 450. Någonstans hade han sett det skrivet på japanska och det målade han på sin MC--jacka. Stolt som en tupp förklarade han för alla oinitierade att det var japanska för Honda 450. En dag hade en grupp turister med kameror och mörkt hår tagit bilder av honom och till slut hade en av dem gått fram till honom och frågat varför i hela fridens namn han hade skrivit 'reserdelskatalog' på ryggen. Det kan vara vanskligt att försöka importera med fina ord Namn ska man förstås inte översätta. Vi har t ex dreadnought som var namnet på ett brittiskt slagskepp - och då kan vi lika gärna anamma den enstaviga förkortningen dread (s-plural funkar ofta på enstaviga ord). Vad mina funderingar gällde var ju annars idén om engelska som ett slags överspråk. Fler exempel. För ett tag sen hade Utemagasinet där vattenfallet nära Meiringen i Schweiz (där Sherlock Holmes trots allt inte dog) fick namnet Reichenbach Falls. Det officiella språket i kantonen Bern är förstås tyska, men i svensk text går det väl lika bra att säga Reichenbachfallet. Chirstoffer Carlsson inleder en av sina romaner med ett citat av Kierkegaard - på engelska. I det här reportaget outsideonline.se/2013/01/05/zermatt-europas-statliga-garagetak/återges ett samtal på engelska, som för att demonstrera reporterns begränsade kunskaper i andra språk. Kanske han vill demonstrera sina engelskkunskaper också, med ordet "googles". Många svenskar tror gärna att de umgås så flitigt med det engelska språket att det blivit som ett andra modersmål, därför att de inte kan något annat främmande språk. Men då stavar man inte "Brazilian" med litet b, eller "phosphorbronze" med f efter s som i mina exempel. Samtidigt kan man undra varför jag aldrig hört en svensk uttala mollusken "abalone" (svenska: havsöra) eller varumärket "Nike" korrekt . Sen åtminstone 55 år tillbaka uttalar de flesta svenskar hi-fi som om det stavades hi-fee, det är verkligen konstigt. Rätt ofta ser jag "starstrucked" och riktigt ofta "looser". Och jag vet inte hur många gånger jag sett svenskar skriva sådant som "looking forward to see you", vilket på min skoltid troligen skulle gett maximala fem prickar.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Apr 15, 2015 19:40:29 GMT 1
Nej namn skall man naturligtvis inte översätta. Sedan har vi ju den lilla Österrikiska småbyn som bara måste heta något helt annat på engelska. Eller? På tyska uttalas det som det heter, på tyska: Och när det gäller barn, skall man inte göra det för fort i heller, om man nu ändå håller på! HUGA!!!! Mängden av ordvitsar om denna lilla by har översvämmat internetforum vid detta laget, av typen: "pendlarna i denna stad, åker hela tiden in och ut". "svår att penetrera, denna staden" ... o s v... - - - - - - Detta med musikalisk notering, och H-ivrare, snarare än B-ivrare (HÄPP!) är ju så att folk tror att det går att blanda stavningen, precis som om det skulle röra sig om någon nations gränser, och att man stavar olika i olika språk, med olika bokstäver. Musik har inga nationsgränser och bör då skrivas så att alla förstår. Att man skall ha kvar H här i norden och Tyskland, när alla övriga har på något sätt inte "läst fel" eller "fått de första kopiorna där det inte bleknat" eller rentav fattat det logiska av att helt enkelt kalla det för b, torde visa just på att någon kulturelit eller akademiskt pretto vill ha tolkningsföreträde i frågorna. Då kan man lika gärna börja vurma för att vi skall kasta om bokstäverna i alfabetet. Att i vissa länder kommer bokstaven H före G, och att den inte börjar på bokstaven A. I ett land, men inte i ett annat.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Apr 15, 2015 19:54:43 GMT 1
(ett enda undantag, en nordirländare, som därigenom blev rätt begränsat användbar). Bergis på att det var Tv4s kock/kändis Donal Skehan.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Apr 15, 2015 19:56:11 GMT 1
IOFS har jag alltid undrat över svordomar. Varför hittas det på ord som man inte får lov att säga? Det hade väl varit bättre om de inte funnits, så hade folk inte svurit så förbannat? :-)
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Apr 15, 2015 20:10:48 GMT 1
Fler uttal på svenska som är fel: Ni som kommer ihåg era vinylskivspelare, så fanns det ett märke som stavades Thorens. Folk uttalade det som om det var en svensk uppfinning eller märke, typ "Arne Thorén" och sade "Thoréns skivspelare".
Men sedan när de skulle åka skidor på sportlovet så åkte de till Val Thorens i Frankrike, vilket då uttalades "Tåraan'" (kan inte få fram fonetisk skrift här). Men i själva verket så uttalas skivspelarnamnet exakt likadant. "Tåraan'" med långt a, skorrande franskt r. Skivspelarmärket är ifrån fransk-talande delen av Schweiz.
|
|