sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 14, 2020 9:25:58 GMT 1
Jag menar inte att lackeringen på Eastmanmandolinerna är tekniskt dålig på nåt sätt, men deras betsningar ser hemska ut, i bästa fall är de bara betsade på baksidan. Två saker jag inte står ut med och som aldrig kommer innanför min dörr är abalone och betsat trä på instrument. Jag skulle vilja veta mer om Gibsonmandoliner, får skapa en egen tråd om detta. Intressant, skriver jag också. Nu vill jag inte argumentera med dig om kvalitén på Eastmans betsning men jag kanske har chansen att lära mig nåt? Har du möjlighet att på något sätt ge nåt exempel på vad du tycker är fel med betsningen? Jag förstår att detta kanske kan vara svårt att visa med foto, eftersom foton inte alltid visar färger och kontraster på samma sätt som man tycker att dessa ser ut direkt med ögonen. Du kanske har möjlighet att med ord beskriva vad som är dåligt? Själv har jag aldrig reagerat över betsningen på Eastman men jag skall erkänna att jag inte är någon konnässör när det handlar om att skilja vackert från fult. Ofta förstår jag inte vad folk pratar om när sånt diskuteras (och inte bara musikinstrument då) och ofta i såna diskussioner är de diskuterade alternativen likgiltiga för mig.
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 15, 2020 17:16:16 GMT 1
Nej, det finns ju inget rätt och fel att argumentera om i detta fall. Jag kan ta vilken bild som helst på Eastmaninstrument som är betsade, de är alla lika fula i mitt tycke. Bets ger en ojämn färgning, särskilt illa är det att använda starkt färgad bets på ljust trä. Träet ser smutsat ut. Om man betsar en lite mörkare träyta som mahogny med ett par nyanser mörkare kan det se ok ut, det beror kanske också på att mahognyn suger åt sig jämnare. Att betsa en ”sunburst”, är ett skämt tycker jag, kan inte fatta hur man kan tycka att det är snyggt. Jag ogillar alltså bets generellt på stränginstrument, det gäller inte bara Eastman. En Eastman med t ex vanlig, sprayad sunburst däremot är hur snygg som helst.
Exempel på ful lackering, Eastman MD515:
|
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,085
|
Post by Tyko on Jul 16, 2020 0:04:18 GMT 1
Det är ju det faktum att dom handbetsar på Eastman som gör dom snygga....smaken är verkligen som baken! I övrigt har dom The Loarmandoliner som jag prövat inte direkt övertygat mig då dom i mitt tycke haft en kall ton med dålig dynamik vad det gäller ljudstyrkan - något som jag tycker äf väldigt viktigt på mandoliner. Liknande problem upplever jag med många kinesiska mandoliner men Eastman har oftast varit betydligt trevligare på alla vis. Om man nu överhuvudtaget vill ha ett instrument som är tillverkat i Kina så skulle jag nog rekommendera just Eastman. Men jag skulle mycket hellre rekommendera att lägga pengarna på tex en av Levins lite finare modeller av dom som inte är skurna. Där finns det mycket dynami och tryck i ljudet samt känsla i hantverket på ett helt annat vis. Dock får man räkna in en slant på restauration.
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 16, 2020 8:51:28 GMT 1
Banjolasse: He, he. Ser nu att du uppdaterat ditt senaste inlägg med en bild samtidigt som jag tagit egna bilder som visar precis samma sak (på precis samma mandolinmodell?) som din bild gör. Jag tror jag förstår vad du menar. Min Eastman 515. Den ser verkligen smutsig ut på locket. Visst har jag sett detta förut, men jag har egentligen inte tänkt på det. Jag kommer nog att ha svårt att inte tänka på det i framtiden... Baksidan ser lite bättre ut men effekten finns där. En Gibson A-2 1920 jag har ägt. Samma sak som på Eastman kan nog ses här också. Tyvärr är inte fotot av bästa kvalité. Det är ett kemiskt foto som är inscannat. Nu när jag har blivit uppmärksammad på detta kommer jag inte att kunna titta på instrument längre utan att notera hur betsningen ser ut. Jag har själv försökt betsa någon gång eller två, på lösa träbitar, men blev såpass missnöjd med resultatet att jag aldrig gjort det på något instrument annat än om det varit heltäckande svart bets. Det är svårt att få till betsningen. Olika områden på trät suger olika mycket och effekten blir att det blir olika mycket färgpigment på olika ställen och den betsade träbiten blir alltså fläckig. Svårast är gran som suger väldigt olika i olika områden. Funderar på om detta går att lösa genom idogt vätande och sandpapprande av trät? Ni vet, om man har en fin slät bearbetat träyta och man väter den, så kommer vissa områden att svälla upp och bli ruggliga och ojämna. Man sandpapprar då ner dessa områden, försiktigt utan att trycka, gärna med en tvättsvamp som slipkloss, för att sedan väta igen, sandpappra, osv....tills effekten försvunnit. Blir betsen jämnare då? Har aldrig testat själv.
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 16, 2020 8:52:56 GMT 1
Japp, så är det ju! 😊. Intressanta synpunkter om kineserna... Jag håller med det du skriver om de platta Levinerna, jag har 3 st ligger som enligt säljarnas uppgifter skulle vara i fint spelbart skick, men de har de vanliga felen, insjunkna lock och krokiga halsar. Jag tycker dessa modellerna har basigare och fylligare ljud än f-hålarna. Jag är dock fundersam över detta med volymen på f-hålsmandolinerna. Den master som är mitt huvudinstrument nu upplever jag som mycket ljudstark, det är enorm skillnad på den King jag hade innan. Folk brukar kommentera just att den hörs så bra i grupp. En ljudstarkare mando skulle kräva hörselskydd för min del, det är gränsfall med denna faktiskt. Jag har bara jämfört den med moderna Gibson med f-hål, aldrig provat en 1920-talare, men blev ju nyfiken efter tidigare inlägg.
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 16, 2020 9:05:29 GMT 1
Ajaj, inte meningen att nedvärdera din mandolin. Det ser ändå bättre ut än på de flesta butiksbilder eftersom de ser matta ut. Den blanka ytan som framträder på din mandolin förbättrar saken tycker jag. Jag gjorde samma sak som dig för många år sen, betsade ett lock på en Levin skolmandolin som blev katastrof. Jag försökte slipa bort betsen, men det går ju såklart inte eftersom träet suger in eländet. Jag är skeptiskt till att det finns någon teknik för att få det väsenligt jämnare, men tror att Tyko har mer kunskap om detta.
|
|
faxman
Musiker av rang
Posts: 157
|
Post by faxman on Jul 16, 2020 15:24:38 GMT 1
Ajaj, inte meningen att nedvärdera din mandolin. Det ser ändå bättre ut än på de flesta butiksbilder eftersom de ser matta ut. Den blanka ytan som framträder på din mandolin förbättrar saken tycker jag. Jag gjorde samma sak som dig för många år sen, betsade ett lock på en Levin skolmandolin som blev katastrof. Jag försökte slipa bort betsen, men det går ju såklart inte eftersom träet suger in eländet. Jag är skeptiskt till att det finns någon teknik för att få det väsenligt jämnare, men tror att Tyko har mer kunskap om detta. Vad sägs om denna? Handbetsad.
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 16, 2020 18:46:58 GMT 1
Är det en mandolin du byggt själv? Jag tror jag ser Siminoffs bok på bordet bakom? Nu när jag blivit upplyst om den här "betseffekten" så tycker jag faktiskt att din mandolin ser fläckig ut (den också). Det blir inte samma jämna övergång från mörkt till ljust som det blir på en (korrekt) sprayad sunburst. Naturligtvis är detta en smaksak och för min egen del är det ju så löjligt att det bara är några timmar sedan jag blev upplyst om denna skillnad mellan infärgade träbitar och jag verkar ha bestämt mig för att jag gillar sprayat bäst. Men jag kommer inte att sälja min Eastman för det och till skillnad från Banjolasse lär jag nog fortfarande släppa in betsade instrument i mitt hus - det är så många andra aspekter som också medverkar till om man gillar ett instrument eller inte och jag kan inte se mig själv säga nej till ett i övrigt bra instrument bara för att det inte är helt jämnt i färgen. Din mandolin ser fin ut. Har du möjlighet att lägga upp ljudprov? Jag har material liggande (sedan 20 år +) både till mandola av rund modell och f-mandolin men jag har inte kommit igång att bygga ännu. Byggandet har stannat vid (flat top) gitarrer än så länge.
Till Banjolasse: Jag tog inte illa vid mig av din nedvärdering av min Eastman. Jag håller ju faktiskt med dig, nu när jag fattat vad det handlar om och "mina ögon har öppnat sig". Metoden med bets är ju dock accepterad generellt sedan länge och det gör ju att man (eller jag) ändå känner en viss acceptans för det hela. Jag kommer inte att säga nej till betsade instrument i framtiden även fast mina ögon inte kommer kunna låta bli att notera när de ser nåt sånt.
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 16, 2020 20:01:18 GMT 1
Jag håller med, bygget ser väldigt fint ut och betsningen ser så bra ut som en betsning någonsin kan göra, tror jag, utan tvekan en säker hand som varit framme. Jag föredrar dock ändå sprayad sunburst, om än inte så kategoriskt som jag spetsade till det, jag är en aning provokativ ibland för att jag vill ha igång diskussion och kan ibland bli trött på överdriven diplomati där folk inte vågar stå för sina åsikter. Dock känner jag mig lite provocerad av att butiker föredrar att lagerhålla de betsade versionerna av Eastman-gitarrer och mandoliner, när det redan finns så få att hitta av dessa i Sverige. Det gör mig liksom lite smått hatisk mot bets, jag tänker: varför inte göra en bra och prisvärd mandolin snygg istället för ful??? Varför ska man inte kunna köpa en sån här skönhet t ex, i en svensk musikaffär? Eastman SB
|
|
faxman
Musiker av rang
Posts: 157
|
Post by faxman on Jul 16, 2020 22:41:44 GMT 1
Är det en mandolin du byggt själv? Jag tror jag ser Siminoffs bok på bordet bakom? Nu när jag blivit upplyst om den här "betseffekten" så tycker jag faktiskt att din mandolin ser fläckig ut (den också). Det blir inte samma jämna övergång från mörkt till ljust som det blir på en (korrekt) sprayad sunburst. Naturligtvis är detta en smaksak och för min egen del är det ju så löjligt att det bara är några timmar sedan jag blev upplyst om denna skillnad mellan infärgade träbitar och jag verkar ha bestämt mig för att jag gillar sprayat bäst. Men jag kommer inte att sälja min Eastman för det och till skillnad från Banjolasse lär jag nog fortfarande släppa in betsade instrument i mitt hus - det är så många andra aspekter som också medverkar till om man gillar ett instrument eller inte och jag kan inte se mig själv säga nej till ett i övrigt bra instrument bara för att det inte är helt jämnt i färgen. Din mandolin ser fin ut. Har du möjlighet att lägga upp ljudprov? Jag har material liggande (sedan 20 år +) både till mandola av rund modell och f-mandolin men jag har inte kommit igång att bygga ännu. Byggandet har stannat vid (flat top) gitarrer än så länge. Till Banjolasse: Jag tog inte illa vid mig av din nedvärdering av min Eastman. Jag håller ju faktiskt med dig, nu när jag fattat vad det handlar om och "mina ögon har öppnat sig". Metoden med bets är ju dock accepterad generellt sedan länge och det gör ju att man (eller jag) ändå känner en viss acceptans för det hela. Jag kommer inte att säga nej till betsade instrument i framtiden även fast mina ögon inte kommer kunna låta bli att notera när de ser nåt sånt. Jo, jag gjorde den med hjälp av Siminoffboken. Själv är jag supernöjd med finishen. Den ska ju se ut så!
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 22, 2020 16:16:43 GMT 1
Kollade ett par Eastmanmandoliner i Uppsala idag och fattar väldigt lite. Den billiga, kostade runt 6000 kr, var mycket platt och klanglös i ljudet. Den andra kostade 22000 kr och lät inte mkt bättre. Båda var betydligt sämre än min Master på alla sätt. Sämre volym, ingen dynamik och obekväma att spela på, med en hals som kändes som ett yxskaft. Jag måste gå på tvärs med tidigare inlägg och menar att en gammal fin Levin spelar skjortan av nya grejor man hittar i en vanlig musikaffär, dessutom till mycket lägre pris. Jag påstår detta fast jag inte ens är någon speciell supporter av Levin.
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 22, 2020 18:23:29 GMT 1
Ajdå!! Har Eastman sjunkit i sin kvalité eller är det så att just dom jag har testat har varit bra mycket bättre än genomsnittet? (Eller har Banjolasse och jag VÄLDIGT olika smak angående mandoliner?) På amerikanska forum verkar det som att Eastman är väldigt vanligt att ha, dels som bruksinstrument om man inte vill ta ut sin Gibson/Stahl/Lyon&Healey osv eller om man helt enkelt inte anser sig ha råd med en USA-tillverkad mandolin. Just fick jag lust att testa nya Eastmanmandoliner, men hur skall jag göra det när jag bor i Göteborgstrakten? Bara att vänta på nästa mässa, om det någonsin blir någon mer sådan, och hoppas att det finns Eastman där och då.
Jag köpte min Eastman 515 på en Göteborgsmässa, tror det var 2008. Mandolinen är märkt 2007. Hade ingen tanke på att köpa en sån mandolin men mer eller mindre av en slump testade jag och kompisen lite mandoliner och den här liksom "hoppa ut" mot oss ljudmässigt. På den här mässan var akustiska instrument ännu inte åtskilda från de elektriska och volymen i hallen var, som alla vet som var med på den tiden, ganska så ordentligt hög. Den här mandolinen var den enda som hördes genom brötet utan att man behövde anstränga sig och luta sig mot mandolinen. Jag fick GAS med en gång. Jag snackade med monterägarna och vi bestämde att vi skulle prata närmare på söndag eftermiddag när mässan närmade sig sitt slut. Vi lyckades inte komma överens. Jag tyckte att mandolinen var alldeles för dyr när jag jämförde med amerikanska priser. (Vad annars skulle jag jämföra med?) Skulle man räkna om amerikanska priser till svenska fick man räkna på 12 SEK per $ för att nå priset som monterägarna på mässan ville ha och vid den här tiden låg $ på typ 7 SEK om jag kommer ihåg rätt. Blev alltså ingen affär. Någon månad senare gick jag in på monterägarnas (nej jag vill inte skriva företagsnamnet) hemsida och fick se en likadan mandolin som den på mässan och den var nedsatt ett par tusen. Jag ringde direkt och frågade och fick absolut bekräftat att jo, det var denna mandolin som varit med på Göteborgsmässan. -"Det var en sur gubbe där som ville köpa mandolinen men som skällde på oss för att vi var alldeles för dyra jämfört med priserna i USA. Nu tänkte vi att vi skulle sänka priserna på några Eastman för att skapa lite intresse på marknaden och då valde vi också den här mandolinen", sa han i telefon. Jag gjorde upp affären på studs, utan att säga att jag var "surgubben". Jag vet inte om han fattade det, men skit samma. Jag hade fått mandolinen till ett pris jag kunde betala.
Såhär 13 år efteråt kan jag bara konstatera att jag spelar alldeles för lite på den. Kan hitta på massor med ursäkter för att det är så.
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 22, 2020 18:41:39 GMT 1
Hehe, jadu, vi skulle behöva träffas irl och jämföra för att reda ut detta! 😊
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 22, 2020 18:42:35 GMT 1
Hur bedömde du din gamla Gibson mot din Eastman då? Kul historia med din Eastman-affär. 😄
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 22, 2020 22:15:41 GMT 1
Gibson A-2 mot Eastman 515? Tja.. Till att börja med är de väldigt olika mandoliner. Det är stor skillnad även mellan en Gibson med ovalt ljudhål mot en Gibson med f-hål. (Däremot INTE mellan en Eastman med ovalt ljudhål mot en Eastman med f-hål. Eller i alla fall inte mellan de två som jag hade.) Min Gibson A-2 hade ett stort men också mjukt ljud. Massor med bas, för att vara i en sån liten klanglåda. Den var högljudd men inte alls som en f-hålare som mer tenderar att sticka genom en orkester och höras trots banjo, fiol, m.m. A-2 hörde verkligen hemma i en mandolinorkester. Min Eastman 515 är också högljudd, vilket jag skrivit tidigare, men på ett annat sätt. Ljudet är relativt hårt och har inte alls basen hos A-2. Jag är dock övertygad om att ljudet i den skulle bli mjukare om jag spelade mer på den. Eftersom jag spelar gitarr i mandolingruppen vi har (Hade? - Corona.) får den inte mycket motion. Jag har länge beskrivit skillnaden mellan min 515 och min A-2, eller snarare sagt Gibson mandoliner generellt från "Golden Era" (1920-talet), som att en Gibson ger ut nästan max ljudtryck vid ett ganska beskedligt plektrumanslag och om man sen ökar kraften i anslaget händer det inte så mycket mer förrän man börja slå för hårt och det inte låter så bra längre. Eastman 515 däremot ger känslan av att ju hårdare man slår dess mer ljud kommer ut och gränsen nås när man inte kan slå hårdare. Detta är en känsla jag får, och jag tillhör de lyckliga som spelat på flera Gibsonmandoliner från runt 1920 - kanske ett tiotal? Gibson liksom når ett tak ganska tidigt medan det känns som att Eastman 515 inte har nåt tak. Känsla alltså, inte vetenskapliga mätningar. Tillägg: Jag menar INTE att Gibson inte har tillräcklig ljudstyrka - det har dom. Skall vi prata ljudkvalité kommer Eastman 515, naturligtvis, till korta jämfört med en Golden Era Gibson, men tokigt vore det ju annars. Gibson har ett mycket mjukare och mer komplext ljud. Vi har testat min 515 i mandolingruppen och där fungerar den alldeles utmärkt, även ihop med Gibson trots, eller kanske tack vare, att dom låter olika. (Bortsett från att ledaren i gruppen är rasist och helst inte ser nåt annat än amerikanare och vissa svenskar i gruppen. ) Vi har testa flera olika andra instrument som inte har funkat. Det vanligaste då har varit att de antingen haft fel ljudbild så att ljuden från olika instrument blandas samman så att det är svårt att höra enskilda instrument, eller att de helt enkelt inte har hörts tillsammans med de andra instrumenten. Flat top-gitarrer, t.ex. fungerar inte då övertonerna som en sådan i regel konkurrerar med mandolinernas ljudbild. Måste tillägga att jag ALDRIG spelat på en Gibson f-hålsmandolin från 1920-talet och därför har lite luddig uppfattning om hur såna låter. Jag har spelat på f-hålare från 30- och 40talet (Dock endast A-modeller.) och jag upplever dem som betydligt mer ljudsvaga än min Eastman. Tillägg 2: Under en begränsad tid hade vi 1st Gibson F-4, 1st Gibson A-1, 1 st Gibson H-1, 1st Gibson K-1 och 1 st Gibson L-1 i gruppen. Samtliga från Golden Era. Hur tror ni det lät? (Nudge, nudge, say no more!
|
|