|
Post by Poul Hansen on Jun 23, 2020 15:06:30 GMT 1
Er ældre Levin mandoliner bedre eller dårligere(sämre) end moderne mandoliner?
Er de billigere end tilsvarende nye?
Hvis de er bedre, hvilke årgange og modeller skal man søge efter?
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jun 27, 2020 13:07:59 GMT 1
Oj! Går knappast att ge ett ärligt svar på. Ett subjektivt svar starkt färgat av personliga preferenser går ju alltid att ge men...Många mandoliner gjordes det. Under 78 år.
Jag skrev en text här men lade inte in den då jag bedömde den som lite väl "Levinkritisk" för att passa här på forumet.
|
|
|
Post by way2loud on Jun 27, 2020 18:47:52 GMT 1
Lägg in texten fastän den är Levin-kritisk vetja! Det behövs lite diskussioner här på forumet nu - det händer inte mycket. Själv har jag bara spelat och meckat med Levins billigare modeller men förundras över den fina och jämna tonen från ett såpass billigt instrument.
|
|
peterd
Jag är en forumsnörd
Posts: 1,058
|
Post by peterd on Jun 27, 2020 19:11:30 GMT 1
Har stött på skolmandoliner som låtit jättebra och finare modeller som låtit som om de varit fullproppade med tygtrasor. Men det senare har nog varit undantag. I stora drag rätt trevliga instrument. Rätt lång mensur, men jag OK med det.
|
|
|
Post by Banjolasse on Jun 28, 2020 8:21:08 GMT 1
En mycket intressant fråga tycker jag. Det finns ju några medlemmar här som är mycket kunniga på mandoliner. Sen gäller det ju att jämföra med rätt saker också. Om man tänker sig att man för de pengar man kan köpa en gammal Levin för skulle köpa en ny mandolin så är frågan lätt, tycker jag. Jag har t ex en Levin Master som mitt huvudinstrument och jag tycker den otroligt bra, den absolut bösta Levin jag haft faktiskt. Volymmässigt matchar den allt annat jag provat som Gibson, Furch m fl. Inte lika djup som en Gibson kanske. Jag gav 2000 kr för den och jag får ju absolut ingenting användbart för såna pengar om jag handlar nytt. De tekniska nackdelarna är väl stämskruvarna på dessa gamla instrument och att de saknar truss tod. Jag köpte nya stämmisar till min. Jag är inte expert på området, men jag tycker Levin Master, som är den tredje ”finaste”, är generellt sett den bästa. Min är från 1953.
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 8, 2020 19:26:24 GMT 1
Texten jag först skrev, och nämnde här ovan, är borta sedan länge.
I mitt förra inlägg adresserade jag Levins mandoliner. Som jämförelse önskades "moderna mandoliner". Jag vill mena att om man tar ett genomsnitt av alla mandoliner som tillverkas idag och jämför med ett genomsnitt av alla mandoliner som Levin tillverkade så är enligt min uppfattning det moderna genomsnittet ett betydligt bättre musikinstrument än Levingenomsnittet. Man har idag betydligt bättre produktionsmetoder än vad man hade för 80 år sen (bara för att ta ett exempel på tidsålder) och det resulterar i bättre instrument för pengarna. Spridningen i kvalité mellan de enskilda instrumenten i de hypotetiska genomsnitten är ENORM men jag hävdar bestämt att det görs bättre instrument nu för tiden än någonsin tidigare. (OK, toppinstrumenten från förr i tiden är svåra att överträffa men dom är försvinnande få till antalet jämfört med det totala antalet instrument som tillverkats, vilket gör att dom inte påverkar snittet speciellt mycket.) Det enda Levins tilltänkta genomsnittsinstrument har som det moderna genomsnittet inte har lika mycket av är charm.
Det går att hitta Levinmandoliner som man tycker är jättefina och det behöver heller inte vara nåt problem att hitta en sådan. Jag håller också med tidigare inlägg att den enskilda Levinens rangordning i modellhierarkin sammanfaller inte alltid med kvalitén på instrumenten. Det är med andra ord inte helt ovanligt att råka på billigare modeller som man tycker är mycket bättre än flera dyrare modeller man testat.
Jag uppfattade frågan från TS som någonting i stil med "Skall jag köpa en nyare mandolin eller är det bättre att leta efter en gammal Levin?" och jag vill då svara "ny mandolin".Skulle man råka på en Levin man verkligen gillar är det inga problem att köpa den, men jag tycker definitivt att en begagnad "The Loar" med skuret lock för några tusenlappar är ett bättre instrument än en ordinär Levin med platt lock. (Jag tror att dessa prismässigt är en rättvis jämförelse. Levin med skurna lock brukar väl vara dyrare än så?) Är det däremot så att man verkligen vill ha en Levin så är det en Levin man skall köpa och inte nåt asiatiskt. Det ligger ett stort värde i att köpa vad man verkligen vill ha och glädjen att spela blir större om man spelar på ett instrument man uppskattar inte bara för dess egenskaper som instrument utan också för dess historia.
Skall man gå upp lite i pris och säga 5-6000 (Det är där jag tror att Levin med skuret lock, undantaget hornmandolinerna, brukar ligga.) så tror jag att en begagnad Eastman är ett betydligt bättre instrument än dom allra flesta Levin man kan få tag på. Den stora skillnaden kommer när man spelar tillsammans med andra. En Eastman lär inte ha några problem att hävda sig mot dreadnaughts, fioler och bas men en Levin kan få det svårt.
Men, man skall inte köpa ett instrument bara för att andra säger att det är bättre, när det egentligen är ett annat instrument man vill ha. Det är väldigt personligt det här med musikinstrument.
Så, nu har jag skrivit ett något kritiskt inlägg, även om det inte är samma inlägg som det jag aldrig postade.
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 8, 2020 19:46:39 GMT 1
Tillägg: årgång på Levininstrument.
Själv tycker jag att Levin tillverkade före flytten till nya fabriken (1942?) låter bättre än de tillverkade efter flytten. Det är betydligt lättare att hitta Levin tillverkade efter kriget än före pga att produktionen efter kriget ökades ordentligt, men fick jag välja mellan två Levin, en förkrigs och en efterkrigs, utan att lyssna på dom och dom i övrigt är ganska lika skulle jag inte tveka att välja förkrigsinstrumentet. Nu menar jag inte att allt som gjordes före kriget är bättre än allt som gjordes efter kriget. Jag pratar genomsnitt och generaliseringar.
Före kriget, säger jag alltså.
Och jag förnekar INTE att just du kan ha ett instrument, eller t.o.m. flera, som motsäger min teori. Spridningen i kvalité är stor.
Och (#2), skall man välja en mandolin att köpa så skall man jämföra individerna mot varandra och inte titta så mycket på märken och modeller. Mandoliner är gjorda av trä (Ja, jag vet att det finns i andra material också.) och är därav individer. Förr i tiden tillverkades de dessutom med betydligt mer handarbete än idag, vilket gjorde variationerna mellan instrumenten större än på instrument tillverkade idag.
Det här låter lite barskt när jag läser genom det men jag ändrar inget. Det är inte min mening att låta barsk.
|
|
|
Post by rogerh on Jul 8, 2020 23:42:41 GMT 1
Jag gillar de enkla skolmandolinerna bäst. Högljudda, skramliga och charmiga! De finare modellerna är för det mesta volymsvaga och överbyggda. Jämfört med min enkla 1929 Gibson A-mandolin låter alla såna Levin som en cykelklocka! För övrigt är i stort sett alla Levin instrument överbyggda med både för tjockt lock och botten. Bra för hållbarheten men inte ljudet. När jag gör en GammelGura på en Levin parlor får jag nästan utan undantag tunna både lock och botten.
Jag anser att mandolinen fick sin slutgiltiga design av Gibson på 1920-talet på samma sätt som Stradivarius fiol eller Martins dreadnought. Det kurvade skurna locket och botten och den rejäla och kraftiga halsklossen har kommit för att stanna.
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 9, 2020 8:37:19 GMT 1
"Jag anser att mandolinen fick sin slutgiltiga design av Gibson på 1920-talet på samma sätt som Stradivarius fiol eller Martins dreadnought. Det kurvade skurna locket och botten och den rejäla och kraftiga halsklossen ha kommit för att stanna."
Det håller jag absolut med om! En bra neapoletansk (italiensk, rund) mandolin tycker jag också om, men en sådan är mycket annorlunda jämförd med en Gibson. Jag kan inte säga att någon av dessa är bäst - dom är olika. En aspekt som Gibson vinner över italienaren utan diskussion är förmågan att tåla misshandel. Neapoletanska mandoliner är mycket känsliga för åldrande och skador. En Gibson är näst intill oförstörbar vid jämförelse.
|
|
|
Post by Poul Hansen on Jul 9, 2020 13:24:02 GMT 1
Jeg købte en Levin model 54, fra 1954 for 1200 dkk med kuffert. Det kan aldrig gå galt.
Jeg prøvede en del brugte og nye i samme butik og model 54 lød godt i mine ører og da jeg så fandt en til 1200 dkk, købte jeg den.
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 9, 2020 22:49:10 GMT 1
I mitt tycke fungerar Levins skolmandoliner speciellt bra till klassisk musik, till skillnad mot de högre modellerna. Jag var med ett tag och övade i Västra Aros Mandoliner (klassiskt mandolinorkester, som tyvärr upphört), och de använde rundbottnade mandoliner eller Levins skolmandoliner. Jag vet att många tycker att jag har fel, men barockmusik och liknade låter absolut inte bra på bluegrassmandoliner, de har för fett ljud, det låter helt fel. Skolmandolinerna har ju också, precis som klassiska rundbottnade, violinskala, vilket är bra, eftersom man inte spelar på lösa strängar så mycket i klassiskt, utan alltså måste sträcka mer för att ta tonerna högre upp på greppbrädan. När det gäller jämförelserna med Eastman o s v, finns de ju knappast på begagnatmarknaden i Sverige. Levin däremot kan man ju hitta, i stort sett varje dag i veckan, till bra pris här i landet. 5-6000 kr för en Levin f-hålare är butikspriser, det gäller inte på privatmarknaden. Ingen av kunniga medlemmarna på detta forum skulle betala ens 4000 kr för en sånt instrument, de kan vi lika gärna vara ärliga med att säga och orsaken är att alla vet att de går att finna mycket billigare om man har lite tålamod. Självklart finns det mycket bättre mandoliner än Levin att köpa, gamla Gibson o s v, men då är det också helt andra priser som gäller, så de jämförelserna är ju inte så relevanta. Jag betvivlar ändå inte att det som sfe skriver är sant och jag ska passa på att försöka prova Eastman nu under semestern. Skönt att höra lite objektiva åsikter om Levin generellt också, eftersom jag också tycker att mycket av Levins produktion, särskilt vissa gitarrer, kan ifrågasättas. De flesta tidigare (30-40-tal) flatbottnade Levin, låter t ex riktigt hemskt, tycker jag, med kall och burkig klang. De bättre mandolinerna från omkring 1950-talet tycker jag dock är mycket prisvärda. Som sagt, det beror på vad man jämför. Jag kan väl tänka mig att, för de pengar folk betalar för Levin Aristokrat-mandolinerna, får ett bättre instrument om man köper en helt ny Eastman, Loar eller så. Fråga till sfe: Hur mycket anser du att man måste betala för att få en användbar, helt ny mandolin, enligt dina egna preferenser? Jag kollar på Thomann en mandolin: "The Loar LM-600-VS", för 9000 spänn. Hur bra är den om man jämför med en genomsnittlig gammal Levin f-hålare, tror du? Det tråkiga med Eastman, tycker jag, är den fruktansvärt fula ytbehandlingen som är de de flesta av dem. Bets är så fult, att jag inte skulle vilja ha en sån hur bra den än skulle låta.
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 10, 2020 8:40:22 GMT 1
Jag är inte tillräckligt orienterad i marknaden, i den mån man nu kan tala om en mandolinmarknad i Sverige, för att säga vad man skall betala för en splitterny "användbar" mandolin. Vad som anses vara "användbart" varierar en hel del från person till person. Jag har en kompis som köpte en begagnad The Loar A-modell (kommer inte ihåg exakta modellbeteckningen) i en musikaffär för ett par tusenlappar (om det ens var 2000?) och vi förvånades bägge två över hur bra den faktiskt var. Klart "användbar". Han köpte den för att ha som slit-och-släng och jag tror att han sålde den till någon deltagare i en mandolinkurs/orkester som han höll i. (Kompisen led inte direkt brist på mandoliner, om ni förstår vad jag menar.)
Nej, jag vågar inte svara på vad man skall välja hos "tysken" för att få mest för pengarna. I svenska butiker brukar det vara ganska glest med mandoliner. 600-modellen är väl en premiummodell med flammig lönn och kostar därför en hel del extra. Jag gissar att man kan spara några goa tusenlappar på att välja modell 520 istället och få ett jämförbart instrument, om än inte lika visuellt imponerande. The Loar A-modeller har tydligen tysken inga alls. Borde väl annars vara ännu billigare, tror jag?
Finishen på Eastman har jag inga problem med. Hade en gång en 914 (premium f-modell med ovalt ljudhål) som i mina ögon var helt "breathtaking". Sålde den dock för att jag blev besviken på ljudet. Trodde den skulle ha Gibson ovalhålsljud men den lät likadant som en f-hålare. Har sedan 2008 en 515 som jag köpte ny. Har aldrig tänkt på att finishen på den skulle vara undermålig jämfört med något annat. På mässorna har jag sett att Eastman också har matta mandoliner, tänk Gibson "roadworn", och dom har ju inte sett så hejsan ut. Är det dom du tänker på? Dom brukar väl vara ganska billiga redan som nya? Typ 3-4000 SEK?
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jul 10, 2020 8:57:03 GMT 1
Och, jag gissar (har aldrig fått göra denna jämförelse) att om man jämför The Loar 600 med en Levin f-hålare så kommer The Loar att vara betydligt mer högljudd än Levin. Möjligen kommer Loar också att låta mer hård i ljudet än Levin, då min erfarenhet av Levin f-hål är att dom brukar ha ett ganska mjukt och fint ljud, dock inte speciellt starkt. Idealet för mig vore en kombination av dessa bägge. Loar kan mjukna en del i ljudet med tiden men det är svårt att säga i förväg till vilken grad detta kommer att inträffa.
Anekdot: Jag hade för många år sen en bekant som "dealade" lite med musikinstrument och han lyckades på en auktion ropa in en Levin hornmandolin strax innan han skulle åka till USA. Han hade stora planer på att presentera denna hornmandolin för George Gruhn för att visa vad som fanns i Sverige. (Nej, han kände inte George Gruhn men han hade ambitioner.) Innan han åkte jämförde vi hornmandolinen med min Gibson A-2 från 1920. Nej, hornmandolinen fick INTE följa med till USA. Jag tror han innan han åkte hängde ut den i någon butik i Sverige till försäljning.
|
|
|
Post by Banjolasse on Jul 13, 2020 8:03:44 GMT 1
Jag menar inte att lackeringen på Eastmanmandolinerna är tekniskt dålig på nåt sätt, men deras betsningar ser hemska ut, i bästa fall är de bara betsade på baksidan. Två saker jag inte står ut med och som aldrig kommer innanför min dörr är abalone och betsat trä på instrument. Jag skulle vilja veta mer om Gibsonmandoliner, får skapa en egen tråd om detta.
|
|
peterd
Jag är en forumsnörd
Posts: 1,058
|
Post by peterd on Jul 13, 2020 10:46:41 GMT 1
Låter intressant!
|
|