|
Post by perhallgren on Jan 1, 2008 12:22:17 GMT 1
Jamen den här lilla bildserien är knappast något viktigt dokument att spara för framtiden. Snutet ur näsan och förhoppningsvist opretentiöst.
Gitarren har blivit väldigt trevlig dock. Jag kände på den för en stund sedan, 20 timmar efter besträngning. Djup, varm bas, snabba och sjungande diskanter och en allmän flamencosnärtighet.
|
|
|
Post by danove on Jan 1, 2008 16:19:11 GMT 1
Per, du har PM.
/
|
|
|
Post by perhallgren on Jan 1, 2008 16:50:34 GMT 1
Du med, Danove.
|
|
|
Post by badbone on Jan 6, 2008 19:46:32 GMT 1
De här blev ju lite som när man läser ut en bra bok, och känner sig en aning snuvad och övergiven. Vad hände sen då? Vart tog den vägen? Ska han bara hänga upp den på väggen? Eller gör han som sportfiskare, slänger tillbaka i sjön och börjar om? ;D Berätta. Vem ska ha den? (Om nu nån ska ha den)
|
|
|
Post by perhallgren on Jan 6, 2008 21:33:34 GMT 1
De här blev ju lite som när man läser ut en bra bok, och känner sig en aning snuvad och övergiven. Vad hände sen då? Vart tog den vägen? Ska han bara hänga upp den på väggen? Eller gör han som sportfiskare, slänger tillbaka i sjön och börjar om? ;D Berätta. Vem ska ha den? (Om nu nån ska ha den) Nämen det är inte slut än. Det är bara ett uppehåll. Som jag skrev: "Nu kommer gitarren att få vara besträngad under en tid. Den kommer att få tid att resa sig och bli stabil så att jag kan finjustera stränghöjden. Halsen kommer få tid att visa hur mycket den vill kröka sig så att jag kan finjustera banden och fila dem. Lock och botten kommer att få tid att töja sig, gitarren kommer att bli spelad så att jag kan upptäcka om det finns något skevt akustiskt sett som behöver åtgärdas. Det är mycket att ta ställning till. Inte bara hur den låter utan också hur den känns, hur den svarar på anslag, hur attack och sustain är. Allt detta tar tid och kan inte forceras fram. När det är klart kommer jag att finputsa gitarren och franskpolera den med shellack, men till dess är det åtminstone några veckor." Nu är gitarren en vecka och redan en liten pärla. Mot slutet av kommande vecka kommer jag nog att ta tag i den igen. Då kommer ni att få se bandfilning, finputsning och franskpolering med shellack samt montering av golpeador och stämskruvar. Bildpresentationerna kommer inte att vara så bildintensiva som hittills men förhoppningsvis givande ändå. Det sista är inte sagt om denna gitarr än på flera månader, för så lång tid tar en franskpolering...minst... Den är beställd av en av Norrbottens viktigaste gitarrpersonligheter och gitarrkännare: Jan-Olof Eriksson, JOE kallad, gitarrist i Joe's combo. Lärare på Musikhögskolan i Piteå, entusiast och en härlig person.
|
|
|
Post by badbone on Jan 7, 2008 12:02:33 GMT 1
Jamen dåså. Jag är verkligen sjukt fascinerad av hantverk av det här slaget, och fattar verkligen inte hur det går till ibland. Du har ju avdramatiserad det rent "andliga" runt byggandet visserligen, i det avseendet att det inte är en gåva från gud, utan mer baserat på ren kunskap och att göra allt i rätt ordning. Men,, när du t ex säger att du ska "slipa till sadeln så att det blir en jämn yta mellan hals och huvud, och man får akta så man inte skadar träet i halsen bara". Det går ju inte utan att slinta till och göra ett hack i halsen, eller huvudet. Och du gör ju sånt hela tiden, utan att slinta (verkar det som) Respect.
|
|
|
Post by perhallgren on Jan 7, 2008 13:33:57 GMT 1
Jamen dåså. Jag är verkligen sjukt fascinerad av hantverk av det här slaget, och fattar verkligen inte hur det går till ibland. Du har ju avdramatiserad det rent "andliga" runt byggandet visserligen, i det avseendet att det inte är en gåva från gud, utan mer baserat på ren kunskap och att göra allt i rätt ordning. Men,, när du t ex säger att du ska "slipa till sadeln så att det blir en jämn yta mellan hals och huvud, och man får akta så man inte skadar träet i halsen bara". Det går ju inte utan att slinta till och göra ett hack i halsen, eller huvudet. Och du gör ju sånt hela tiden, utan att slinta (verkar det som) Respect. Att bygga eller spela gitarr går på ett ut och bägge måste man öva för att bli duktig. Det är nog inte konstigare än så. Och bägge är väl på sätt och vis andliga sysslor om man inte menar i religiös bemärkelse utan mer att man använder hela sin medvetenhet, även sånt som man egentligen inte vet att man har förrän man märker att man använt det. Oj, det är svårt att uttrycka på ett vettigt sätt utan att det låter helknas. Men ett är säkert, hade jag använt de senaste 15 åren till att spela på heltid istället för att bygga på heltid hade kanske fler än min stackars hund stått ut med mitt plinkande... Och han kanske stannar mest för att han inte når upp till dörrhandtaget ...
|
|
|
Post by badbone on Jan 7, 2008 23:48:26 GMT 1
Jamen dåså. Jag är verkligen sjukt fascinerad av hantverk av det här slaget, och fattar verkligen inte hur det går till ibland. Du har ju avdramatiserad det rent "andliga" runt byggandet visserligen, i det avseendet att det inte är en gåva från gud, utan mer baserat på ren kunskap och att göra allt i rätt ordning. Men,, när du t ex säger att du ska "slipa till sadeln så att det blir en jämn yta mellan hals och huvud, och man får akta så man inte skadar träet i halsen bara". Det går ju inte utan att slinta till och göra ett hack i halsen, eller huvudet. Och du gör ju sånt hela tiden, utan att slinta (verkar det som) Respect. Att bygga eller spela gitarr går på ett ut och bägge måste man öva för att bli duktig. Det är nog inte konstigare än så. Och bägge är väl på sätt och vis andliga sysslor om man inte menar i religiös bemärkelse utan mer att man använder hela sin medvetenhet, även sånt som man egentligen inte vet att man har förrän man märker att man använt det. Oj, det är svårt att uttrycka på ett vettigt sätt utan att det låter helknas. Men ett är säkert, hade jag använt de senaste 15 åren till att spela på heltid istället för att bygga på heltid hade kanske fler än min stackars hund stått ut med mitt plinkande... Och han kanske stannar mest för att han inte når upp till dörrhandtaget ... Håller med. Man skulle ju kunna säga att det man kan, det kan man ju, och det är inget dramatiskt runt det. Det snygga med människor som är riktigt bra på nåt är just att det nästan alltid ser så enkelt ut, och att de ofta ser avslappnade ut när de gör det. Alla är ju bra på nånting, fast det inte alltid är så imonerande i andras ögon. Tänk om bara några få människor kunde gå t ex, medan vi andra kröp omkring på alla fyra och gjorde stora ögon av beundran och undrade hur f*n du gjorde. ;D Börjar det bli fel forum nu??
|
|
|
Post by perhallgren on Jan 8, 2008 7:43:17 GMT 1
Knappast. Back on track. Flamencogitarren har gått in i det skede i byggandet som är svårt att berätta om och nästan omöjligt att själv ha en klar överblick över. Idag går den in på dag 8 efter besträngningen. Eftersom jag har varit dålig på att skriva om denna vecka tror ni kanske att inget har hänt, och det har ni rätt i, men bara vad det gäller att jag inte arbetat konkret med gitarren. Jag har inte filat eller sicklat eller bearbetat den på något sätt, men jag har "umgåtts" med den.
Den hänger där på sin krok, hela tiden nära till hands, och jag tar ner den tre fyra gånger per dag och spelar på den. Långsamt har den vaknat till liv och börjat visa sin personlighet. Vargtoner har kommit och gått, likaså en stumhet som funnits ibland men varit borta dagen därpå. Det hela är alltid mycket förvirrande, frustrerande och förtröstansfullt om vartannat, men detta är en viktig fas i gitarrbyggandet.
Långsamt men säkert kommer den att stabiliseras kring det som är just denna gitarrs egenskaper. När den visar tillräcklig stabilitet kommer jag att bestämma mig för om den är "god nog" eller om jag ska bearbeta locket, tonribborna, bottnen eller något annat för att förändra en karaktär, respons, vargton el.dyl. Än så länge verkar det mycket, mycket lovande och ofta när jag plockar ner gitarren från väggen får jag rysningar av spellust. Jag försöker dock att avhålla mig från att spela för mycket. En flamencogitarr har så låg stränghöjd över locket att risken för repor är stor och det vore ju trist att behöva välja mellan en permanent repa under lacken eller en "karaktärsförändrande skönhetsoperation".
|
|
|
Post by rogerh on Jan 8, 2008 9:07:11 GMT 1
Härligt Per. Just den här fasen har jag aldrig läst om eller hört talas om. Jag brukar kasta mig vidare till nästa projekt efter en större renovering och hänga upp den färdiga på väggen.
Men ibland när jag går tillbaka en vecka eller så efter en färdig renovering och spelar en stund på det förra projektet har jag märkt att jag kan bli överraskad, för det mesta positivt! Det verkar som det är samma fenomen att instrumentet måste komma i balans även efter en renovering där man kanske limmat om botten/hals och brace.
Nu kommer jag nog att göra som du, att testspela gitarren lite och ofta och kolla vad som händer!
|
|
|
Post by perhallgren on Jan 8, 2008 10:59:14 GMT 1
Nej, för det första är det så j-a svårt att säga något vettigt och specifikt hur man ska jobba med de besträngade gitarrerna. Alla instrument är unika. Det går bara att uttrycka vagt och i generella termer.
För det andra tror jag inte att det är så vanligt att byggare bemödar sig med att verkligen analysera gitarren efter besträngning. De får bli vad de blir efter de val byggaren gjort under själva byggandet så de lackerar oftast innan stallet limmas, men jag anser att man inte kan vara riktigt säker utan att låta gitarren faktiskt bli spelad ett tag. Visserligen märker jag på mina egna instrument att justeringarna blir mindre och färre, men jag vill ändå inte frånsäga mig möjligheten att justera innan lackeringen. Vad jag justerar och hur jag går till väga vill jag faktiskt inte berätta.
|
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,085
|
Post by Tyko on Jan 8, 2008 12:07:32 GMT 1
Det stämmer att många byggare lackerar innan stallet limmas på. Men det behöver inte betyda att man inte gör liknande div justeringar efter besträngningen (även om många säkert inte tar sig tid till det). Jag hör tex till dom som av lackeringstekniska skäl oftast har lackerat först och limmat stallet efteråt. När jag sedan har besträngat instrumentet brukar jag också vilja behålla det uppsträngat en tid för att kunna precis som du vänta in en viss stabilisering. Det händer mycket denna första tid och mina ev justeringar vad det belangar borttagande av trä brukar jag då göra genom ljudhålet. Ibland behövs det och ibland inte. Mycket svårt att veta innan och också svårt att veta hur långt man ska gå men jag brukar vilja behålla instrumentet tills jag känner att jag gärna skulle vilja behålla det för evigt.....
|
|
|
Post by perhallgren on Jan 8, 2008 13:25:00 GMT 1
Det stämmer att man kan göra vissa justeringar genom ljudhålet (och vissa måste ju självklart göras genom ljudhålet, balkar och ribbor) men en viss typ är svår att göra med precision när man måste famla in i mörkret. Dessutom är det svårt att nå överallt.
Just detta är instrumentbyggarens eviga dilemma! Man vet aldrig var gränsen går förrän man passerat den, och då är det alltid omöjligt att vända om.
|
|
sfe
Besserwisser
Det tråkiga med att vara pessimist är att man så ofta har rätt.
Posts: 2,950
|
Post by sfe on Jan 9, 2008 14:40:22 GMT 1
Hej Per! Inlägg från Floda. Även jag tycker att det är en fantastisk tråd du har skapat här. En tråd som vore värd att sparas under någon "FAQ" eller liknande så att den inte försvinner när bygget är slut och kommentarerna slutar komma in. Jag har full förståelse över att du föredrar att inte visa "avstämningen" (eller vad man vill kalla det) av gitarren, även om jag skulle tycka detta vore högintressant att få se. Ett annat moment jag gärna skulle vilja studera i detalj, om du har möjlighet att fota, är hur du gör när du lackar med stallet på plats. Själv har jag aldrig kommit upp i den produktionshastigheten på mina byggen så att jag fått någon känsla och tillräcklig övning i franskpolering för att kunna säga att jag lärt mig det och jag tycker att det låter oerhört svårt att få till lacken snyggt runt stallet om det redan är monterat när man lackar. Är som sagt mycket intresserad av hur det går till.
|
|
|
Post by perhallgren on Jan 9, 2008 15:35:10 GMT 1
Hej sfe, är du den jag tror du är? Jag kommer att börja lackera nästa vecka troligtvis. Jag har tre andra gitarrer som ska bandfilas, slutputsas och påbörjas i lackeringen först, och så hinner flamencogitarren mogna ännu lite. Att fotografera en franskpolering är som att försöka fånga en låt på bild. Det går inte så bra utan blir mest på prylarna runt omkring. I somras lärde jag en kompis att franskpolera sin gitarr han hade byggt hemma hos mig. Jag sa att franskpolera är som att cykla och han fattade inte vad jag menade, tills han plötsligt (efter att ha övat ett antal timmar) kom och sa att han förstod precis vad jag menade. Det är som att cykla. Jättesvårt att beskriva med ord på ett meningsfullt sätt, omöjligt att utföra tills en dag man plötsligt håller balansen och kan cykla resten av livet. Att vinna "Tour de France" kräver dock både talang och mycket träning.
|
|