Halsförstärkning/dragstång på Levin Parlor?

[peterd]

Har med stort intresse följt de renoveringar/konverteringar som Klangfix m fl har lagt ut på Forumet. Jättetrevlig läsning.

En sak som jag funderar över är att ingen har gjort någon halsförstärkning på de här gitarrerna. Orsaken till funderingen är att jag har rätat ut halsar på gamla Leviner flera gånger och de blir jättetrevliga att spela på, under ett eller ett par år. Sedan börjar halsen mer och mer se ut som en pilbåge igen och det är bara att göra om konststycket. De här halsarna är ju väldigt smala och tunna.

Är nu i begrepp att göra en halsomsättning på den gitarr som jag hade med i forumet i veckan som eventuellt möjligen är en Levin-tillverkning utan märkning - eller kanske inte. På den är halsen ganska tjock och den har inte böjt sig mycket, Men om jag ändå är igång och grejar med instrumentet, kanske jag, dels skulle vilja snygga till det och dels göra det mer spelbart. I så fall skulle jag nog gärna göra en lite tunnare hals också. Därmed kommer den ju troligen att vilja böja sig den med. Jag funderar därför på att sätta in en dragstång i halsen. Det är ju inget värdefullt instrument, omlackat och omgjort många gånger, så jag har inga betänkligheter i det avseendet.

Någon som har erfarenheter/synpunkter så skulle jag gärna ta del av dem.

[Klangfix]

Jag rekommenderar kolfiberförstärkning 6x12mm stående på högkant under greppbrädan. Jag har provat detta på två gitarrer. Båda är nästintill spikraka i halsen efter uppsträngning med .010 och .011-set. Jag gissar att man kan dra på .013 utan problem. Reliefen på mitten är mindre än 0,2mm, snarare 0,1-0,15mm.

Kolfiberstavar finns t ex på ebay eller Stewmac. Ebay säljer t ex 2x12mm stavar som kan kombineras tre stycken.

Fördelen med kolfiberförstärkning är att man inte gör någon åverkan på det utvändiga på instrumentet. En dragstång blir konstigt på ett instrument som är äldre än 50 år. Tänk t ex på alla som har ångrat att de installerade Floyd Rose på sina elgitarrer.

[captainchaos]

Hej vänner!
Det finns en lite i gitarrbyggarkretsar oortodox lösning som användes med framgång på alla Granström & Sundquist gitarrer
från mitten av femtiotalet till - ja ända till i dag. (Thure Sundquist 89 år, håller på att färdigställa sina 6 sista gitarrer)
Man sågade två längsgående spår i halsen under greppbrädan, precis så breda att man kunde trycka ned två par med helt vanliga bågfilsblad.
Först ett i varje spår med tänderna nedåt, och sedan ett till i varje spår med tänderna uppåt. Då låser bladen varandra och vibrerar inte.
Detta förutsatt att de sågade spåren inte är för breda.Sedan limmar man dit greppbrädan som vanligt.
Väldigt starkt och förhållandevis enkelt också. Kanske rent av starkare än kolfiber...? (beroende på stålets kvalitet)
Nu byggde G&S mest nylonare på slutet, men en hel den stålsträngade byggdes också - med denna typ av halsförstärkning. Halsen kröker sig inte.
Jag har sett G&S gitarrer med hög stränghöjd, men då är det själva kroppen som gett sig lite, inte halsen. Troligtvis felförvarade - för torrt eller för varmt.

Bilden är tagen i Thures verkstad när jag besökte honom för ungefär en månad sedan.
Bladen är ditlagda så ni ser principen.

[stinkey]

Så härligt enkelt! Vikten blir ju mindre än en dragstång också, antar jag.

[Klangfix]

Första gången jag ser detta på bild. Intressant lösning, även om kolfiber kanske är lättare. Priset för kolfiber är dock i klass med bågfilsblad. Jag tror jag betalade under 100kr för en 1m-längd vilket räcker till tre parallella stavar 2x12mm. Fast använda gamla bågfilsblad är ju gratis.

[peterd]

Eftersom jag spelar på en Granström & Sundqvist-gitarr från 60-talet och är så imponerad över att halsen var så rak efter alla år trots att den är ovanligt tunn och trevlig att spela på, så var det verkligen intressant att få veta varför. Stack iväg till byggmarknaden och köpte 4 bågfilsblad för 106 kr. Jag hade ett gammalt, slitet liggande och ett som var lika dåligt i bågfilen, därmed är kostnaden nera på 53 kr. Skall sticka över till grannen i morgon och fråga om han vill byta ett nytt fint bågfilsblad mot två gamla (han slänger aldrig något). Han är redan helt klar över att jag är stollig med mina jäkla gitarrer, nu kanske han dessutom kan känna glädje över dårskapen. I så fall blir kostnaden 26:50, tycker jag är facilt.

Kolfiber låter intressant också. Jag har jobbat en del med att gjuta paddelblad och är mycket imponerad av materialets egenskaper. Enda problemet är väl att det inte finns på närmsta byggmarknad, så lite framförhållning krävs.

Återkommer med resultatet.

[peterd]

Nu är jag halvvägs!

Två bågfilsblad på plats. Vilket jobb att såga spåret när man inte har tillgång till eldrivna verktyg. Nu är det bara två bågfilsblad till som skall dit.

Om det är någon som vill se mer av den här renoveringen så lägger jag jag gärna ut lite fler bilder

Attachments:

[peterd]

Ingen har sagt att han vill se mer. Kan ändå inte låta bli att visa en bild på locket. Många grova sprickor kräver många stöd. Här är jag en bit på väg, men det kommer att bli lika många till.

Attachments:

[peterd]

Nytt försök att få med bilden

Attachments:

[ulf]

Superintressant! Intressant också med bågfilsbladen. Men ska du inte passa på och ge gitarren ny spantstruktur också när du ändå har öppnat den?

[Tyko]

Varför skulle man vilja byta ut det beribbningsmönstret till något annat? Det där är den mest välljudande modeller av mindre Levingitarrer jag har hört. Fast stall och den beribbningen, oslagbart! Dom brukar ha både en härlig karaktär och ett ljud med ganska stort frekvensomfång. Ett helt annat ljud än dom med stränghållare som man ofta stöter på.

[peterd]

En spännande diskussion detta.

Finns det någon empiri som stöder att en annorlunda ribbning verkligen ger bättre ljud? Jag har gått igenom Klangfix och RogerH:s renoveringar av gamla Leviner och vad jag förstår vågade sig Roger på en extra snedribba bakom stallet. Undrar om det gav någon märkbar effekt, eller om det var tänkt mest som en förstärkning?

Är på sätt och vis lite tveksam till att ändra det som är original om det inte verkligen är nödvändigt. Den förändring av halsen som jag gjort är avgörande för om jag kommer att spela på gitarren, (jag kommer inte att göra mig av med den, eftersom jag haft den sedan tonåren). Därför tog jag - efter lite tvekan - det steget.

OM man skulle göra en annorlunda ribbning, vilken typ skulle det i så fall röra sig om? Martins X-brace? eller Torres solfjäder? Eller?

[rogerh]

Jag brukar ersätta ribborna i locket och göra några kompletteringar för att den ska hålla för stålsträngar. Ribbmönstret är svårslaget i sig, finns ingen anledning att hitta på något annat tycker jag.

De tre ribborna ersätts med lite kraftigare. Den ovanför ljudhålet kan nästan vara hur stark som helst, den nedanför ljudhålet lite kraftigare än originalet och den vid stallet bara en aning kraftigare än originalet. Naturligtvis ska det vara bra tonvirke i de nya ribborna. Ofta använder jag någon av originalribborna i locket som ersättare för en försvunnen bottenribba, originalribborna i botten fungerar bra som de är och har samma dimension som de i locket.

Björk/lönn strippen under stallet byter jag också ut till en matchande och ny stripp. Originalet sitter sällan fast som det ska och hålen är misshandlade av strängkulorna.

Vill man inte byta ut ribbor (t.ex. om man siktar på nylonsträngar) ska man i alla fall limma om dom. Det gamla hudlimmet är för det mesta slut.

Jag brukar komplettera med en liten platta under greppbrädan, två små ribbförstärkningar på ömse sidor om ljudhålet (för att inte gitarren ska "vika ihop sig" av strängdraget) och en klen snedställd ribba bakom stallet för att inte locket ska få en bula bakom stallet.

Efter en dos ToneRite eller spelande brukar gitarren öppna upp sig fint. Har man tunnat ut ändarna på de nya ribborna så att locket kan röra sig brukar det låta bra.

En annan sak som är standard med de här är att att ta ned stallet på höjden ett par mm. Av någon anledning gjorde Levin stallen jättehöga, speciellt på bas-sidan. Det ger problem med stor rotationskraft som kan deformera locket med stålsträngar.

En skruv genom halsblocket inifrån in i halsen är ett annat måste. Fogen är inte en dovetail och hålls annars bara ihop med lim.

Halsen på de här brukar vara av stenhård björk - jag menar STENHÅRD - och behöver i princip ingen annan förstärkning

[ulf]

Ja jag har nog tänkt mig i min enfald att x-ribbning alltid är ett bättre alternativ än ladder bracing eller vad det nu kan heta på svenska. Och att det är ett sätt att förbättra en gammal simpel gitarr. Som ni hör är jag inte särskilt sentimentalt lagd när det gäller gamla gitarrer. Hursomhelst detta har jag gjort på ett par gamla parlors och de lät betydligt bättre efter mina små ingrepp.

[peterd]

Lite sprick-lagning. Biten till vänster om rosetten blev jag riktigt nöjd med. Jodå där var en 3 mm bred spricka. Får jag bara fällt i lite svart och vitt i rosetten också skall det väl bli rätt bra på resten med.

Attachments: