Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Feb 1, 2015 20:34:33 GMT 1
Skälet är enkelt. Beroende på strängarnas tjocklek har du 50-100 kg som drar i stallet. Det är väl självklart att risken minskar att stallet lossnar och att locket eller halsen deformeras om gitarren slipper jobba med den vikten. Och detta har den inte när den är i vanligt spelbart läge, då du utnyttjar gitarren regelbundet?
|
|
|
Post by pipanders on Feb 2, 2015 13:18:00 GMT 1
Det jag tycker är intressant med fråga 1 är hur lång tid man skall "lagra" sin gitarr. Det har ju diskuterats massvis om gitarrens självförstörande egenheter, om man slackar strängarna, så kanske denna process pausas. Om man sen vill lagra sin gitarr under sängen i 50 år så kanske det spelar roll.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Feb 2, 2015 14:20:47 GMT 1
Det jag tycker är intressant med fråga 1 är hur lång tid man skall "lagra" sin gitarr. Det har ju diskuterats massvis om gitarrens självförstörande egenheter, om man slackar strängarna, så kanske denna process pausas. Om man sen vill lagra sin gitarr under sängen i 50 år så kanske det spelar roll. Hmmm, jag vet inte någon gitarr som varit uppe "aktiv" i 50 år som det INTE har behövts göras någonting på. Den "självförstörs" eller klappar ihop ändå, på det ena eller andra sättet, om man bara spelar på den, och inte renoverar den då och då. Du skriver "så kanske denna process pausas". Du säger också "kanske". Det är just det jag undrar över, ordet kanske. Jag vet fortfarande ingen som gjort en empirisk undersökning, om att ha två identiska gitarrer, med identiska strängar på, långtidsförvarade någonstans, säg 50 år, för att efter det se vilken gura som klarat sig bäst, mellan någon som inte slackat strängarna, och någon som har gjort detta. Jag säger att det är absolut ingen skillnad på "självförstörelsen" på en gitarr om den ligger lagrad ett tag. Om den ligger lagrad i 50 år har nog någon glömt bort att de har den, och torde vara en bättre omständighet att köpa en ny gitarr vid det tillfället. Hellre sälja den till någon som använder den. Nu snackar vi om något år eller två, eller någon är bortrest i annat land under längre tid. Vad som förvånar mig, är när folk anser att gitarrerna mår bra - eller t o m bättre - av denna variation i träet som det då innebär att slacka såväl strängar som trussrod (om nu sådan finns), är enbart gott för gitarren. Dvs dessa två ytterligheter i träets stabiliten och flexibilitet är bara till gagn för gitarren. Det som händer med träet är troligen samma sak som om den hade utsatts för kraftiga variationer i temperatur och fuktighet. Gitarren torde vara gjord ifrån början att alltid vara i ett stabilt fast läge, och att rucka på den något nämnvärt, i stora sjok torde enbart vara till nackdel för instrumentet. Dvs att man skall hålla på att justera trussroden igen, och sätta på nya strängar och stämma upp dem, försätter gitarren IGEN i ett läge som den inte är speciellt van vid. Jag tycker detta är en märklig åsikt. Nu talar jag inte om öomtåliga gamla instrument med sinneslö design, ännu mindre om såna som var gjorda för sensträngar. Det är klart som korvspad, att om man sätter på strängar som är av stål och för stor tjocklek, så är gitarren inte gjord för dessa ifrån början, men då hade konsekvenser även hänt om den varit uppe, och varit ständigt aktiv och spelandes på. Jag ser fortfarande ingen skillnad på om gitarren ligger ner i ett case i 50 år, eller är uppe och är aktivt spelad på i 50 år. Det senare torde vara ännu mer "självförstörande" för gitarren. Solljus, större variationer i fukt, temperatur, för att inte tala om när man verkligen spelar på gitarren. Hårt drämmande på strängarna kan betyda mer spänning i locket. - - - - - Det enda som jag kanske kan tillnärmelsevis tänka mig, är att om man trots allt får för sig att förvara en gitarr helt utan strängar, så kan det vara på sin plats, att släppa efter på trussroden också i lika stor grad. Risken är att halsen kan iofs "sätta sig" i ett läge som inte går att ändra på senare, om man skulle sätta på andra strängar, eller vilja ha annan relief. Men om gitarren är bra byggd ifrån början skall den stå pall även för det.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Feb 2, 2015 14:25:07 GMT 1
För övrigt, om någon skulle få för sig ett experiment. Så är det bäst att jämföra med 3 st likadana gitarrer. Förutom de två som är nerpackade, en som är "uppe" och aktiv hela tiden. Möjligen kan strängslitaget skönjas. Men vilka fel som eventuellt uppstår måste ju också jämföras med en som är "uppe" och aktiv och spelas på jämnt.
|
|
|
Post by Klangfix on Feb 2, 2015 15:13:02 GMT 1
Sen har du ju inte svarat på min andra fråga, den om att man skall byta en sträng i taget. Var den idén kommer ifrån och varför den frodas. Då skulle man inte kunna göra service på gitarren alls. Jag tror idén kommer från då man har flytande löst stall som kan vara knöligt att hålla reda på för en lekman. Ett intonerat flytande stall måste man dessutom hålla reda på vilket håll det ska sitta på. Jag kan tänka mig att det då är lättare att inte byta alla strängarna på en gång, eftersom stallets position inte flyttar sig. På gitarrer med löst stall och stränghållare får man också ibland problemet att stränghållaren hänger och slänger, vilket kan orsaka hack i locket.
|
|
|
Post by frankhond on Feb 2, 2015 19:34:55 GMT 1
Han den där Bob, som heter Taylor i efternamn, skrev i någon av sina blaskor att man INTE ska stämma ner strängarna på sin (Taylor) gitarr eftersom halsen då dras bakåt av dragstången och blir böjd åt fel håll. Om man nu måste släppa på strängarna ska man släppa på dragstången också.
Sett i ett längre tidsperspektiv finns inget belägg för att livslängden påverkas åt endera hållet av att släppa på strängarna. Om man nu hela tiden spelar på gitarren så är ju strängarna uppstämda hela tiden. Alternativet är att aldrig spela och ha allt löst, men då är det ju en väggprydnad, inte ett instrument.
|
|
|
Post by rogerh on Feb 2, 2015 21:34:02 GMT 1
Dragstång... alltid denna dragstång...
|
|
magnus
Allvetande
Samlar all m?jlig Goya....
Posts: 6,787
|
Post by magnus on Feb 3, 2015 0:34:02 GMT 1
Jag tror idén kommer från då man har flytande löst stall som kan vara knöligt att hålla reda på för en lekman. Ett intonerat flytande stall måste man dessutom hålla reda på vilket håll det ska sitta på. Jag kan tänka mig att det då är lättare att inte byta alla strängarna på en gång, eftersom stallets position inte flyttar sig. På gitarrer med löst stall och stränghållare får man också ibland problemet att stränghållaren hänger och slänger, vilket kan orsaka hack i locket. Det finns även en del gitarrer, främst klassiska, med olimmad översadel, då kan det vara en god ide att byta en sträng i taget. Är det inte även lite så på en strata? På min orkestergitarr byter jag alltid en i taget för att stallet skall stanna i samma position.
|
|
peterd
Jag är en forumsnörd
Posts: 1,058
|
Post by peterd on Feb 3, 2015 8:43:50 GMT 1
Men Ovecentli!
Jag minns att Du för ett tag sedan skrev en tråd om gitarrens självförstörande konstruktion.
Vis av Dina ord brukar jag alltid stämma ner de gitarrer som jag inte använder för tillfället. Att det skulle vara någon skillnad på att man spelar på dem eller ej, tror jag inte ett ögonblick på. Men jag har inte sett någon gitarr ännu som klarar trycket av 014-strängar över tiden, även om de är "byggda för det" och levereras med sådana för att lura kunden att tro att den har ett kraftfullt ljud. Allting rör sig, som en följd av de krafter det utsätts för. Det kan vara strängdrag eller gravitationskraften. Tom på gamla glasrutor kan man se att de med åren har blivit tjockare nertill än upptill.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Feb 3, 2015 13:23:01 GMT 1
Men Ovecentli! Jag minns att Du för ett tag sedan skrev en tråd om gitarrens självförstörande konstruktion. Nja, den den traditionella akustiska dreadnaught designens självförstörande konstruktion (nu är vi där igen, man läser vad man vill läsa, selektiv deduktion, tar bort det som passar in på ens ad hoc argument). Inte hederliga gamla archtop designs, som fortfarande är akustiska, och definitivt inga elgitarrer av solid kropp. Att det skulle vara någon skillnad på att man spelar på dem eller ej, tror jag inte ett ögonblick på. Nej men snälla nån, det är ju precis det jag säger också! Jag har fortfarande inte sett någon göra en empirisk test, med 2-3 gitarrer som är exakt likadana. Närmaste är väl att man tar 2-3 intilliggande serienummer utav en Taylor eller Martin, lägger den ene i fodral med strängarna uppstämda, och den i det andra fordralet med strängarna (likadana strängar såklart) slackade (och trussroden därefter) och ytterligare en till, utanför som man använder att spela på hela tiden. Lägger in dem under sängen eller i garderoben i för övrigt samma miljö som den gitarren man spelar på. Sedan tar man fram dem efter ett år och jämför. Ingen har gjort det vad jag vet. Men jag har inte sett någon gitarr ännu som klarar trycket av 014-strängar över tiden, även om de är "byggda för det" och levereras med sådana för att lura kunden att tro att den har ett kraftfullt ljud. Allting rör sig, som en följd av de krafter det utsätts för. Det kan vara strängdrag eller gravitationskraften. Tom på gamla glasrutor kan man se att de med åren har blivit tjockare nertill än upptill. Det har jag. Gamla archtop gitarrer. Men om vi nu håller oss till den " traditionella akustiska dreadnaught modellen" säg Martin D formen och liknande (inte Babicz eller andra modeller) så är det inget som säger mig att om man sätter på 014 strängar igen efter att ha helt legat utan strängar i sitt case i 10 år, så kommer resultatet att bli bättre än om den legat med strängarna. Om vi nu även håller oss borta ifrån archtops, som då tar bort nödvändigheten i punkt 2 att byta strängar en i taget, så vet jag ingen gitarr som mår dåligt av att ta av alla strängarna samtidigt och byta dom. Man får ju naturligtvis inte vänta några veckor, UTAN att justera dragstången också. De flesta byter strängar inom en timme, och det skall i stort sett alla guror tåla med vanligt dreadnaught stall (inte flytande som på archtop). Jag tror inte i heller ett dugg på att om man tar av alla strängar och slackar dragstången och lägger guran i träda, att träet inte skulle fortsätta att "självdestrueras" om det var det du var ute efter. Det enda som händer är väl att den inte utsätts för lika mycket UV-ljus och gulnar eller vitnar i lacken/träet. Eller vad den nu gör. - - - - Ingen läste tydligen den där Wikihow artikeln jag hänvisade till, som har totalt motsägelesfulla metoder och direktiv beträffande detta. Det är inte jag som skrivit den, och det är uppenbart att den som skrivit det inte har koll på någonting, om det nu är en person. Han blandar hej vilt, och tror att samma sak som gäller för ackeguror gäller för elgitarrer och elbasar. Det är väl därifrån de kommer.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Feb 3, 2015 13:25:15 GMT 1
...Sett i ett längre tidsperspektiv finns inget belägg för att livslängden påverkas åt endera hållet av att släppa på strängarna... Just det! Men ändå frodas den urbana legenden! Och jag undrar varför... i denna tråd!
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Feb 3, 2015 13:32:01 GMT 1
Sen har du ju inte svarat på min andra fråga, den om att man skall byta en sträng i taget. Var den idén kommer ifrån och varför den frodas. Då skulle man inte kunna göra service på gitarren alls. Jag tror idén kommer från då man har flytande löst stall som kan vara knöligt att hålla reda på för en lekman. Ett intonerat flytande stall måste man dessutom hålla reda på vilket håll det ska sitta på. Jag kan tänka mig att det då är lättare att inte byta alla strängarna på en gång, eftersom stallets position inte flyttar sig. På gitarrer med löst stall och stränghållare får man också ibland problemet att stränghållaren hänger och slänger, vilket kan orsaka hack i locket. Men det är ju mer av menligt för en själv. Ens stolthet blir skadad för att man inte kunnat förutse detta tidigare, och det händer ju bara en gång isåfall, den första, eller hur? Att gitarren "disassembleras" har ju inget med själva dragkrafterna i lock och hals i övrigt att göra. Man gör inte om misstaget fler gånger. Det har ju egentligen bara med handhavandet, att det kankse tar 3 ggr så längre tid att byta strängar än annars. Har man inga andra fritidsintressen så... Byta strängar på ett Floyd Rose stall tar ändå längst tid, även om man byter alla strängar eller en åt gången. Men men men... nu vart det ackeguror.
|
|
peterd
Jag är en forumsnörd
Posts: 1,058
|
Post by peterd on Feb 3, 2015 13:34:19 GMT 1
Att det skulle vara någon skillnad på att man spelar på dem eller ej, tror jag inte ett ögonblick på. /quote]Nej men snälla nån, det är ju precis det jag säger också! Ja, det är faktiskt så att jag håller med Dig!
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Feb 3, 2015 13:43:31 GMT 1
Får en idé här att man skulle göra en tv-serie, eller internet/YT serie baserat på motorprogrammet Top Gear. Fast handla om gitarrer istället, där man gjorde olika audiofil-nys-tester, för att sedan förlöjliga tillverkarna i görligaste mån. Kalla det för TOP GTR. Eller något sådant. Testandet av olika gitarrer i olika miljöer, och i som mest självförstörande design. T ex sitta och spela gura i en bastu så länge man orkar, till gitarren är helt förstörd och sedan ge ett "seriöst" utlåtande a la Jeremy Clarkson om hur bra gitarren egentligen är och nörda in på seriösa detaljer som hänt. Det lär kosta en slant att "självförstöra självförstörande gitarrer" dock. Sedan ha "racertävlingar" a la Top Gear, där folk får prova att shredda loss på elgitarrer med mycket dist, och sedan skriva upp på en whyteboard, hur fort de spelade. Se vem som vinner. Och bjuda in celebrities till detta. Yngwie Malmsteen och så vidare. Kan inte de va nått?
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Feb 3, 2015 14:02:26 GMT 1
Men jag ser nu att vi har även andra här som har avvikande åsikter om just detta. Dvs, nu är det inte jag längre som alla är emot. Märkligt att varken Tyko, Hallgren eller Marklund har lagt sig i diskussionen något nämnvärt. För att inte säga alls... - - - - - - Skulle vilja påpeka ett omvänt förhållande, då det inte händer något med några gitarrer alls: Hur många av er har inte provat egna/andras/musikaffärers gitarrer där de varit uppsträngade och stämda till rätt pitch MEN TRUSSRODEN HAR INTE SPÄNTS?Jag skulle vilja säga, att : De flesta jag har provat! Om de nu har någon trussrod. Oftast har det gått att skruva på själva dragmuttern med enbart fingarna. Dvs trussroden har varit helt slackad, och det är en rejäl skidbacke vid 12:e bandet. Men de som äger instrumentet och spelar på dem har bara fortsatt och trott att det skall vara så. OCH DEN HAR VARIT I DET LÄGET I EVIGHETER UTAN ATT NÅGOT SPECIELLT HAR HÄNT. När man då suckandes drar fram insexnyckeln eller hylsnyckel eller vad det nu är och spänner och drar i dragstången för att få rätsida på halsen, så sakteligen går den i bra läge, t o m perfekt. Och den som äger gitarren säger "oh det visste jag inte, men nu är den mycket bättre". Den har varit i det läget i evigheter och ändå har det aldrig hänt något med gitarren, vare sig åt det ena eller andra hållet.Eftersom användarna, som spelar, bara märker om det skulle vara fel åt andra hållet, dvs en backbow på den, för då tar ju strängarna i. Och lämnar in den direkt för koll. Men åt andra hållet, kan de låta det gå evigheter innan de gör ngt åt det, för de varken hör, känner eller begriper att det går att ändra på. De har ingen aning om hur stort eller litet glapp det skall vara mellan 12:e bandet och undersidan på strängarna. Eller hur man mäter om halsen är rak eller om justeringar behövs. Så ingen skall slå i mig att det INTE går att ha trussroden i endera läget utan att det händer något. Över längre tid.
|
|