Selmerkopia #2 börjar bli klar.
Återstår att Franskpolera klart toppen, sänka stränghöjden, justera ditten o datten, spela in o lära känna instrumentet.
Det är kanske lite tidigt att ge ett omdöme, då gitarren bara varit påsträngad i 30 timmar och endast hunnit med ett snabbt rep,
Men så här ligger läget
Det blev både bra o dåligt..
Dåligt:
Min hantering av faneren var stressad och gör så att gitarren aldrig kommer få en snygg finish. Inte av mig iaf.
För mycket bas. Visst, maffigt o kul när man sitter själv, men helt onödigt, o käkar frekvenser av basisten o gör så att man inte hörs i sitt rätta element
(tillsammans med andra salongsberusade musikanter) Bas, nej tack!
För lite diskant, och saknar liksom de där rätta ”söta övertonerna” jag vill ha.
Jag är ungefär lika road av diskant i dessa gitarrer som av bas, men lite mer diskant behöver den allt.
Några toner har en lite ful näsighet i mellanregistret jag inte gillar.
Ofokuserad, för mycket andra jobb gjorde att jag blev ofokuserad i vissa element. T ex har gitarren dubbeldots på tolfte band ( för att jag byggde fyra elgitarrhalsar samtidigt) Rak avslutning på greppbrädan (fult). Möte mellan halsfot o sarg är inte underlag för ett mästarbrev precis.
Alla vinklar är rätt enligt ritning, men jag har ändå en känsla av att jag missat något, får inte i hop det i skallen riktigt, men mer av en förnimmelse, kan inte hitta felet, men nåt är det..
Stämskruvarna är nåt måndags exemplar och har lösa hylsor som skallrar som nåt helvetesmaraccas - Orka returnera till thomann…
Vad blev bra då?
Gitarren stämmer som en dröm, intoneringen var ruskigt lätt att få till, Om det beror på nollband eller att jag är sopig på att fila vanliga översadlar
låter jag vara osagt. Men nollband underlättade på det här bygget. Tyvärr nästan, för det är så fult.
Halsen är spikrak och snygg, helnöjd med själva utseendet
Jag har blivit säkrare att bygga - Långt kvar innan jag vågar mäta mig med någon, men påtaglig skillnad från förra gitarren.
Jag tror denna gitarr kommer bli rätt trött alldeles oavsett, men på sätt o vis är det inte ett misslyckande, då Jag begriper, och begrep redan under bygget varför det blir så. Jag börjar få nån slags intuition eller embryo till erfarenhet, och det känns skönt att skymta nåt ljus i tunneln när man slöjdar omkring i totalmörker.
Så, denna gitarr får tjäna som något slags avslut.
Nästa gitarr kräver en helt ny metodik.
För att komma vidare tänker jag bygga kommande gitarrer med Selmers kroppsform (min är lite rundare om baken).
Mest för att mina lamineringsformar har ett litet ( men ack så irriterande) fel.
Jag tänker vacuumpressa allt fanerjobb.
Detta kräver nya formar och verktyg.
Har skaffat en liten cnc-maskin som får agera hjälpande hand i verkstadsdammet, och har satt igång med lite verktyg och provbitar.
Glada Påskpussar till alla!