Jag råkade ut för samma tidsstrul när jag skulle beställa en 12-strängad gitarr från Landola.
Jag fick vänta i 8 manader på den fast jag blev lovad att den skulle vara klar på tre månader.
De sista 5 månaderna gick åt att ringa Erkki på Landola och tjata.
Det slutade med att jag fick en, i och för sig, bra 12-strängad gitarr, men utan de utsmyckningar jag ville ha.
Han plåstrade om såret med att sälja en akustisk bas till självkostnadspris åt mig. Visserligen hade den några skönhetsfel, men det var mycket bas för pengarna.
Hur var det med 12:an då? Jo, jag hade begärt block-inlay på greppbrädan a´la Guild JF-55-12, kantlister på skalle och hals, samt abalone runt ljudhålet och kroppens framsida.
Inget av det jag nämnde blev utfört.
Dessutom var prickarna på halsen för positionerns 5:e band, 7:e band osv. överlackerade, men de gick att putsa fram.
Stallet hade jag begärt skulle vara ebenholtz men blev i Rio-jakarande i stället.
Stämskruvarna skulle vara gulpläterade mini-Schaller men var i krom. De fick jag byta efter leverans.
Skitklantigt alltså.
I övrigt skulle gitarren vara svart med Landola-logga på skallen i guld, sunburst på locket och Fishman Blender preamp. Den är byggd i flammig björk i botten och sidor med solid gran i locket. Greppbrädan i ebenholtz och rio-jakaranda i stallet. Dessa punkter klarade de att utföra.
Gitarren var ett mästerverk i sig. Hur lättspelad som helst och välljudande till tusen.
Jag köpte den ändå i vredesmod, men fick ju med basen som tröst. Det lönar sig att klaga
.
Hur gick det sen då? Varför har jag en Guild JF-55-12 idag?
Jo, det var så att en kompis till mig lånade Landola 12:an och blev så jäkla förtjust i den och ville köpa den till varje pris.
Jag var ju inte sen att reagera så nu tänkte jag att Landola skulle få en ny chans.
Jag fick det jag gav för Landolan och gjorde en ny beställning.
Nu visade det sig att de inte klarade av kombinationen abalone, kantlister och block-inlay, så där stod jag utan gitarr.
Jag fick tag i en Guild JF-55-12 till slut från London via min handlare. Den nöp jag och har nu i tryggt förvar.
Min polare har min gamla 12:a kvar och spelar på den flitigt med stort nöje.
Den här sagan slutade ju lyckligt, eller hur? Fast jag fick ju punga ut med mycket mera stålar för min Guild 12:a, men jag är mycket, mycket nöjd med den
.
Tyvärr blev jag lite osams med Erkki på Landola efter alla dessa fadäser och struligheter, men det är väl så det kan bli. Som det är i nuläget i alla fall så bevarar jag min ed att inte köpa någon mer Landola, men osvuret är ju bäst ;D.
SLUT.
Landola JE-8556 PtA