Post by Peter on Sept 20, 2006 19:53:57 GMT 1
... fick jag ordning på den till slut.
Här är den Levin Dansant jag köpte som ett vrak för två veckor sedan (än en gång, tack för transporthjälpen "Abalone").
Gitarren hade stått i en garderob den slutet på 50-talet (sas det).
I tidigare inlägg skrev jag att den var i bra skick. Glöm det ;D
Vid en närmare undersökning så visade det sig att halsen hade lossnat vid hälen, vilket resulterade i oerhörd stränghöjd p.g.a. framåtlutad hals. Listen som man limmar botten och sargen emot inuti gitarren hade kossnat en bit nertill så botten åkte in i gitarren när man tröck på den. Stallet gick inte att ställa ner så det blev spelbar stränghöjd så det slipades ner 5 mm . Stämskruvarna gick trögt och strängstolparna var lösa och allting var skitigt, skitigt och åter skitigt.
Efter några kvällar (dvs 5) så var gitarren i bra skick igen. Allting gjordes i ordning. Kantlisten lossades så listen gick att limma fast igen, halsen limmades fast mot kroppen, stämskruvarna plockades isär och smordes upp. En ordentlig genomgång av Planet Waves tre-stegs-rengöringsmedel över hela gitarren gjorde susen.
D´Addario PB .012 åkte på tills vidare. Ska undersöka om den pallar .013 (såvida ingen av er här är tvärsäker på vad som användes då som orignal)
Nu är den blank och fin igen och den spelar riktigt bra. Spikrak hals gör den otroligt lättspelad och jäkligt bra ljud är det i den. Inte riktigt det där torra nasala ljudet som de andra orkesterburkarna ger ifrån sig. Lite mer varmare ljud liksom.
Den blev en mycket trevlig gitarr som jag har en känsla av att det kommer att bli mycket spelande på.
Jag ska lämna den till min mek så han får fila in översadeln ordentligt. Stränghöjden är aningen hög där. Sen kommer den förmodligen att bli ännu mer lättspelad.
Levin Dansant 1955
Här är den Levin Dansant jag köpte som ett vrak för två veckor sedan (än en gång, tack för transporthjälpen "Abalone").
Gitarren hade stått i en garderob den slutet på 50-talet (sas det).
I tidigare inlägg skrev jag att den var i bra skick. Glöm det ;D
Vid en närmare undersökning så visade det sig att halsen hade lossnat vid hälen, vilket resulterade i oerhörd stränghöjd p.g.a. framåtlutad hals. Listen som man limmar botten och sargen emot inuti gitarren hade kossnat en bit nertill så botten åkte in i gitarren när man tröck på den. Stallet gick inte att ställa ner så det blev spelbar stränghöjd så det slipades ner 5 mm . Stämskruvarna gick trögt och strängstolparna var lösa och allting var skitigt, skitigt och åter skitigt.
Efter några kvällar (dvs 5) så var gitarren i bra skick igen. Allting gjordes i ordning. Kantlisten lossades så listen gick att limma fast igen, halsen limmades fast mot kroppen, stämskruvarna plockades isär och smordes upp. En ordentlig genomgång av Planet Waves tre-stegs-rengöringsmedel över hela gitarren gjorde susen.
D´Addario PB .012 åkte på tills vidare. Ska undersöka om den pallar .013 (såvida ingen av er här är tvärsäker på vad som användes då som orignal)
Nu är den blank och fin igen och den spelar riktigt bra. Spikrak hals gör den otroligt lättspelad och jäkligt bra ljud är det i den. Inte riktigt det där torra nasala ljudet som de andra orkesterburkarna ger ifrån sig. Lite mer varmare ljud liksom.
Den blev en mycket trevlig gitarr som jag har en känsla av att det kommer att bli mycket spelande på.
Jag ska lämna den till min mek så han får fila in översadeln ordentligt. Stränghöjden är aningen hög där. Sen kommer den förmodligen att bli ännu mer lättspelad.
Levin Dansant 1955