Post by Peter on Feb 1, 2006 19:04:03 GMT 1
Hipp, hipp, hurra för min Levin LT-18 fyller 40 år ungefär nu. Den är tillvekad i början av 1966.
Jag köpte den ny i augusti 1971 för min första lön. 1.100: - kostade den då, vilket var en ansenligt stor summa pengar för en finnig långhårig 16-åring som nyss slutat skolan och skaffat sig sitt första sommarjobb. Men stolt var jag. Min första riktigt bra akustiska gitarr. Tidigare hade jag fått nöjt sin med morfars Jesus-knäppare och annat gammalt skit.
Gitarren byggd i gran/lönn (solitt trä) med ebenholtz i greppbräda och Rio Grande i stall.
Själv blir man äldre och krämporna gör sig påminda, men gitarren bara åldras med värdighet och sjunger "spela på mig mer, spela på mig mer" och låter bara bättre och bättre vartefter tiden går.
Egentigen skulle man skriva en memoar om allt den varit med om. Alla semesterresor utomlands i den gamla ombyggda folkvagnsbussen, tågluffarresor, midsommarfiranden på alla klassiska ställen i Sverige och för att inte tala om alla gig.
Gitarren renoverades 1998. Då sträcktes halsen, sadlarna byttes ut, stämskruvarna byttes ut mot Schaller, en Fishman Prefix monterades dit, banden slipades och gitarren fick en allmän översyn.
Efter den genomgången är gitarren helt underbar att spela på. Lättspelad till tusen och låter helt otroligt bra. Jag kör med .013-strängar på den.
Gitarren är i rätt så hyfsat bra skick för att varit med om så mycket. Några små gnagmärken efter en 6 månaders bäbis på kanten nertill, någon liten spricka i sargen och skapligt mycket plektrumrepor på rosettens kant mot ljudhålet.
Jag köpte den ny i augusti 1971 för min första lön. 1.100: - kostade den då, vilket var en ansenligt stor summa pengar för en finnig långhårig 16-åring som nyss slutat skolan och skaffat sig sitt första sommarjobb. Men stolt var jag. Min första riktigt bra akustiska gitarr. Tidigare hade jag fått nöjt sin med morfars Jesus-knäppare och annat gammalt skit.
Gitarren byggd i gran/lönn (solitt trä) med ebenholtz i greppbräda och Rio Grande i stall.
Själv blir man äldre och krämporna gör sig påminda, men gitarren bara åldras med värdighet och sjunger "spela på mig mer, spela på mig mer" och låter bara bättre och bättre vartefter tiden går.
Egentigen skulle man skriva en memoar om allt den varit med om. Alla semesterresor utomlands i den gamla ombyggda folkvagnsbussen, tågluffarresor, midsommarfiranden på alla klassiska ställen i Sverige och för att inte tala om alla gig.
Gitarren renoverades 1998. Då sträcktes halsen, sadlarna byttes ut, stämskruvarna byttes ut mot Schaller, en Fishman Prefix monterades dit, banden slipades och gitarren fick en allmän översyn.
Efter den genomgången är gitarren helt underbar att spela på. Lättspelad till tusen och låter helt otroligt bra. Jag kör med .013-strängar på den.
Gitarren är i rätt så hyfsat bra skick för att varit med om så mycket. Några små gnagmärken efter en 6 månaders bäbis på kanten nertill, någon liten spricka i sargen och skapligt mycket plektrumrepor på rosettens kant mot ljudhålet.
