Levin 335, omslipning av hals mm.

[magnus115]

Hej!
Har en Levin 335 orkestergitarr från 1961, sunburst, modellen utan bindings på halsen som har dots.

Enligt reklamblad jag hittat på nätet har den solid topp. Jag köpte den på auktion för 20 år sen där man sålde ut lösöret från, om jag minns rätt, en gotländsk riksspelman. Troligen är jag andre ägaren.

Gitarren är inte mycket använd så den är i fint skick. Den är fullt spelbar men halsen behöver en omsättning då stallet är nedskruvat så långt det går och halsen har en liten förhöjning kring 14de bandet. Vilket jag förstått är vanligt på den modellen. Banden är som nya men av äldre modell, väldigt låga.

Jag funderar på att åtgärda den avseende förhöjningen på 14de bandet och göra en halsomsättning samt förse den med jumbofrets som på min lättspelade jazzgura ibanez ak95, vilket skulle underlätta att kompensera 14de bandet med bandslipning för att få en rak överyta. Tanken är även att sätta på slipade strängar samt förse den med en flytande halspickup, tex en sån här  så att den kan få full spelbarhet och användas som jazzgitarr och inte bara en kompgitarr vilket den troligen var tänkt som från början. Den är väl mer eller mindre en kopia av en Gibson L5 och borde kunna gå att få att låta ok även som soloinstrument.

Halsen är klumpig, grov och stockig, tror man kallar det D-profil, den skulle antagligen bli betydligt mer spelbar med en tunnare profil. Vad är era tankar om det? Kan man sätta på högre jumboband? Kan man slipa halsen en aning för en mjukare tunnare profil? Eller är det helgerån att modifiera den på det sättet?

MVH
Magnus

[Tyko]

En sak i taget och det som skadar orginalvärdet minst först! Halsen måste sättas om vilket är lättgjort eftersom halsen är faststkruvad med två skruvar på den modellen. I samma veva måste troligtvis greppbrädeäverhänget värmas bort från kroppen och då kan du, efter att vinkeln justerats, kontrollera om där fortfarande blir något problem kring 14:e bandet. Ev behövs det en liten kilformad träfyllnad under greppbrädeöverhänget. Därefter kan du fundera på bandbytet. Jumboband låter för mig helt totalt fel på en sådan gitarr och jag skulle absolut inte rekommendera det. En välgjord ombandning med normala mediumband av önskad höjd borde ge precis en lika skön spelkänsla och dessutom behålla orginalutseendet.
Därefter skall du spela gitarren en längre tid för att känna om du gillar ljudet tillräckligt mycket och avskyr halsprofilen så mycket så att du ens behöver börja fundera på en annan halsprofil. Oftast vänjer man sig vid olika halsprofiler och dom kan ge varje gitarr en känsla som kan uppskattas och kännas helt rätt för den gitarren, en känsla som på din Ibanez har du ju redan på just den gitarren.
På en så gammal fin gitarr (hela gitarren är för övrigt gjord i solitt trä men bottnen är inte skuren utan välvd på den modellen) rekommenderar jag inte att slipa om halsen. Dels förlorar du orginallacken på halsen och dels förlorar du orginalkänslan med just den profilen.

[magnus115]

Tack för svar. Jag gick in på din sida www.runessonguitars.com Fina gitarrbyggen!

Risken med att inte slipa om halsen (och möjligen förse den med något större band, vilket är reversibelt) är att den fortsätter vara ett museiobjekt med lite begränsat användningsområde. Halsen är inte så långt ifrån det råsågade ämnet, inte som på andra exklusivare levinmodellerna som vad jag förstått är anpassade för spelbarhet och mer komplexa ackord. Min levin var en billigare variant som skulle ha hög akustisk volym för kompspel för att höras i bandet.

På Gotland fanns det fullt av orkestrar från slutet av 1800-talet till 1960-talet som mest spelade dansmusik med dragspel, bas,, fiol och kompgitarr i gränslandet mellan folkmusik, schlager och jazz, och en del klassiskt, både i bygdegårdar och lite större scener., många duktiga musiker. När min levin producerades 1961 var den eran mer eller mindre slut och popen tog vid, akustisk orkestergitarr blev otidsenlig och den verkar nästan från början varit kvar i sitt case tills jag köpte den ca 1995.

Jag är ibland inne på den här sidan www.jazzguitar.be/forum/guitar-amps-gizmos/?s=9db5d99f80fc5fa2af2efa96db1bc251 Väldigt trevlig läsning med många bra gitarrhistorier och inlägg om bla historik och restaureringar. Mycket handlar om jakten på den heliga graal, den ouppnåeliga optimala tonen, helst från jazzens storhetstid 30-70-tal. Eftersom detta är Ackegura måste jag även nämna att akustiska jazzguror förekommer på den sidan. Där finns en stor febless för äldre amerikanska jazzgitarrer, Epiphone (innan de blev asiatiska) Gbson, Dángelico, Stromberg, Guild mfl. Av europeiska jazzgitarrer är Levin ganska erkända. Ibanez billiga jazzgitarrer som min är ofta, oförtjänt tycker jag, i strykarklass och får ibland kommentarer om att halsarna är FÖR tunna. Å andra sidan finns där även kommentarer om att äldre fingitarrer kan ha brännbollsträ-halsar som begränsar användandet till främst kompmaskin.

Kanske där var så att man inte la ner så mycket arbete på de billiga modellernas halsar för att hålla ner priserna och att det därigenom skulle mer godtagbart att nu göra en lätt modifikation, till vad den borde varit. Min modell är inte ovanlig, har för närvarande inte något nämnvärt ekonomiskt värde. Även med modiferingarna förblir den relativt intakt och har sitt historiska värde men blir mer användbar och kan kanske få komma upp på scen igen.

Frågan är var ska man dra gränsen mellan en smakfull modifiering versus renovera men behålla den helt orginal. Det är inte givet att den får en fin ton med elektrifiering En del anser att en jazzton har en fördel av laminerad topp och att en tunn solid topp kan ge för tunn ton samt kräva känsligt anslag.
Kan tänka mig att sälja den till någon som uppskattar den i orginal. Ska jag ha den kvar så behöver den en upprustning och jag tror den skulle få en fin tidsenlig jazzton med en flytande pickup som den i videon i mitt första inlägg, eller en dearmond www.bigfoot-guitars.de/portfolio-items/1957-hermann-carlsson-levin-315-dearmond-1000/

Fler råd? Öppet spjäll i kommentarerna gäller

[niklasc]

Jag har en Levin Dansant. Det finns en del som skiljer från din 335 men också många likheter. Jag har satt på en flytande halspickup (humbucker) och tycker att den låter väldigt bra. Men jag tror att det ljudet jag är ute efter snarare är en P90 monterad i locket. Hur som helst, flytande pickup och slipade strängar tycker jag jazzifierar gitarren på ett bra sätt. Jag har satt volym och tonkontroller av typen "hjul" (alltså sådan man ofta har på rundhålade akustiska gitarrer) som bara sticker fram någon millimeter i övre f-hålet samt utgångjack i axelbandsknoppen.

Banden är superlåga vilket jag initialt tyckte var väldigt besvärande men jag har vant mig och tycker om det mer och mer. Det händer att jag fortfarande funderar på att byta då och då men har hittills landat i att de låga banden faktiskt är riktigt sköna. Men skulle jag behöva banda av för att kunna slipa greppbrädan så skulle jag nog byta till något högre.

Jag har rätt stora händer och störs inte av halstjockleken på min Dansant. Jag har aldrig spelat på någon 335 så jag vet inte om halstjockleken är densamma, men jag gissar att min inte är tunnare är din. Men där håller jag med dig. Om du vill behålla gitarren så ser jag inga hinder i att forma halsen efter eget tycke. Jag uppskattar användarvärdet framför samlarvärdet på mina instrument. En lösning på användbarhetsproblemet kan ju, som du är inne på, vara att sälja den och istället köpa något som passar bättre i originalutförande.

[magnus115]

Tack för svaren Tyko och Niklasc

Hade framme gitarren nu för första gången på ca 1 år. Halstjockleken var mycket mer hanterbar än jag mindes den.
Förhöjningen kring 14de bandet var ganska låg visade det sig, en halsomsättning får visa om den måste åtgärdas. Om det greppbrädan måste tas loss så gör jag inte det själv i så fall, halsomsättningen vågar jag mig kanske på.

335:ans 16" stämmer bättre med ursprungliga Gibson l4 med cutaway, ser väldigt lika ut.  Flaggskeppet L5 är på 17". Den kanske är inspirerad av bägge. 

Om jag väljer att ha kvar den så är min tanke att köpa till ett plektumskydd och bygga in elektroniken, som du tänkt Niklasc. Enkelspole som p90 och andra ger ju ett väldigt fint ljud. Har fått intrycket av att de kommer till sin rätt särskilt bra på gamla jazzgitarrer med mycket akustik. Den i klippet är ett bra exempel, han har fler exempel på sin youtubesida. Jag gillar särskilt Charlie Christian-pickupernas sound, det flytande CC-alternativet kommer kommer hyfsat nära orginalet. Min ibanez har sd phat cat "p90" som hals-PU. Jag är amatörgitarrist och är långt ifrån en jazzgitarrist men fuskar lite i jazzgenren hemma i soffan med ett ljudkort till datorn. Har spelat komp i ett storband ett tag och var med i ett band som spelade en hel del äldre r&b-låtar.

Får ta mig en funderare om vad jag ska göra med gitarren, blir ju ett kul projekt i så fall

Här är lite bilder
www.flickr.com/photos/magnusgotland/albums/72177720317235752

[svenake12]

. . . . . Hur som helst, flytande pickup och slipade strängar tycker jag jazzifierar gitarren på ett bra sätt. . . . . . .

Instämmer medovanstående mening. När man vant sej med slipade strängar, blir det skönt att spela. (och jag gillar ljudet)

[sfe]

Pickup:en i videon är väl egentligen ingen Charlie Christian utan en modern pickup som ser ut som en CC? (Kanske tillverkaren härmat ljudet från en original? Vad vet jag?) Original CC-pickup är en stor klump som hänger i gitarrens lock med tre skruvar.