Levin äldre stålsträngad

[ledbertsson]

Grattis till gitarrfyndet och tack för det fina gitarrliret. Det är ändå något visst med "Levin", och man kan fortfarande hitta bra exemplar för rätt pris. Håller för närvarande på med farsans gamla "Ramona" som jag fick när han gick bort.

En gitarr som har mycket minnen i sig. Jag tror han köpte den i slutet på 30-talet och det var på den man tog de första ackorden i mitten på 60-talet. Det blir en mycket varsam renovering.

Hälsningar Lars!

[Tyko]

Böjen på halsen ska inte vara stor. När tunna e-strängen trycks ned på första och 12:e bandet ska luftrummet mellan strängen och 6:e bandstaven inte vara mer än maximalt tjockleken på ett 80 grams a4 papper (normalt kopieringspapper). Samma avstånd på den tjocka e-strängen kan vara liiiite mer. Vi pratar om väldigt små toleranser.
Dom flesta gamla Levinhalsar har blivit böjda pga många års hög belastning och undermålig (om någon) förstärkning i halsen. Det går bra att reparera liksom allt annat på gitarrer.

[Tyko]

Vad menar du med ett "pyttelitet släpp mellan sidan och hälen"? Om du menar att halsen lossnat något så förstår jag inte varför du funderar på att fräsa en kanal på baksidan av halsen för att lägga in en förstärkning där??? Det låter för mig som att du pratar om två helt olika problem. Om halsen har lossnat ska den fästas om. För att göra detta behöver den ofta plockas bort så att fogen kan rengöras från gammalt lim så att halsen kan limmas tillbaka. Samtidigt passar man på att justera halsvinkeln.
Om du anser att halsen behöver förstärkas för att kunna hålla sig rak avråder jag skarpt från att förstöra orginalutseendet genom att fräsa kanal från baksidan. Montera istället av greppbrädan och gör alla ingrepp därifrån. När du sedan limmat tillbaka greppbrädan döljs förstärkningen och allt ser bra ut igen.
Jag håller med dig om att det oftast är bra att göra så lite som möjligt om man vill behålla en fin "orginalklang" men vissa reperationer och justeringar måste göras så att spelbarheten blir bra, inte bara bättre utan BRA. En gitarr som inte har en bra spelbarhet gör ingen glad oavsett hur bra den låter. Gitarrer från 30-talet behöver och är värda att få en riktig behandling och den respekt dom förtjänar. Alla ingrepp bör göras så osynliga som möjligt eller göras så att dom kan göras osynliga i framtiden.

[Tyko]

Jag är absolut för att man ska behålla den goda orginalklangen men det förhindrar inte att man även kan och bör göra det fullt spelbart. Ett instrument som inte är trevligt att spela på kommer sällan att spelas på ett sådant sätt som ger rätt åt instrumentets klang. Det hänger liksom ihop. Musiker är sällan okänsliga robotar utan dom flesta spelar bättre på ett väljusterat instrument och därför kommer då instrumentets egna klang bättre till sin rätta. Det är det jag menar. Det händer emellanåt att mina kunder har en rädsla för att klangen på deras instrument skall ändras negativt efter reparationer men efteråt blir dom alltid nöjda när dom inser att dom nu faktiskt kan spela riktigt på sitt instrument och att klangen då istället vunnit på det hela.
Det låter fint från din gitarr iallafall! Jag har också en sådan modell från 1944, samma karaktäristiska ljud.