Yamaha GC?

[ukulele]

Hej

jag söker på Yamaha GC i detta forum. Kanske begår jag en dumhet att starta en sådan tråd(?)
"Yamaha", "Va´ ska de va´?!", "Är ju blaha blaha!!", eller "Yama-ha-ha-ha-ha-ha-ha-haaaaaaaaaa!" >

Har klämt på några GC i den lokala butiken och finner dem attraktiva. Såväl byggkvalitet som ton. 
Tror för egen del att det inte spelar så stor roll om de är tillverkade i Kina eller Japan. 
Ceder eller gran?
Har aldrig ägt någon cedergitarr (än!). Granlocket är bara snyggare. Vad tycker ni?

[ukulele]

Kan bara, än så länge, dra slutsatsen att det är inte något jättestort intresse för Yamahas GC serie här-

[nilsnobbing]

Kan tyvärr inte svara på din fråga men vill ändå räcka upp handen och säga att det finns i alla fall en till här på forumet som gillar Yamaha. Spelar en LL6 som jag tycker är en fantastiskt prisvärd gitarr. En välljudande, skön och vacker bruksgitarr. Stabil och välbygd med hög kvalitet. Skulle inte tveka att välja Yamaha även framgent, oavsett prisklass, även om det i slutändan ändå är den rätta känslan som fäller avgörandet.

[Tyko]

Var en gitarr är byggd spelar såklart en stor roll på lite olika vis. Kanske inte på det viset att man direkt kan säga att dom alltid låter "annorlunda" eller känns "annorlunda". Olika instrument från olika tillverkare låter olika och känns olika helt enkelt. Vad det gäller Yamaha så har jag personligen inget emot dem utan kan snarare ofta gilla dom något mer än andra likvärdiga gitarrer.
Vad som istället för mig är väldigt viktigt är faktiskt just frågan var en gitarr eller ett annat föremål är tillverkat. Jag försöker att alltid tänka på vad jag stödjer med mina pengar när jag väljer att köpa en produkt.
Jag har lite olika tankar med detta förfarande:
- Dels känns det för mig bättre att inte stödja diktaturländer som tex Kina rent generellt. Problemet med att skicka mina pengar till Kina är att jag på det viset undviker att stödja andra länder och vi alla blir mer och mer beroende av en mindre föredömlig Stat som Kina. Redan är vi alldeles för beroende av det landet och att dom flesta Länder i världen det senaste året tom har haft Kina som förebild det senaste året är för mig rätt skrämande.
- Materialkontrollen är betydligt lägre i dom flesta instrument som producerats billigt i Asien. Anledningen till att många märken låter sina varor bli producerade där är just för att det är så enormt billigt. Ju billigare desto mindre väl torkat virke, kontrollerat virke, kontroll i arbetsprocessen, kvalitetskontroll, skyddsregler för arbetarna, arbetsvillkor osv.
- Frakten av billiga varor till våra delar av världen görs på absolut billigaste tänkbara vis vilket tyvärr innebär högsta möjliga utsläpp som förstör vår natur. Dom utsläppen som görs i havet och luften från sådana fraktskepp är massiva.
- Kontroll på varifrån virket kommer. Som konsument av Asiatiska varor har man väldigt liten chans att veta varifrån råvarorna kommer. Det är fortfarande stor skövling av värdefulla urskogar och till stor del är det illegal handel som gäller. Intyg köps enkelt om man behöver något sådant för att kunna "hävda" att träet är lagligt.
- Ofta är vissa konstruktionsmetoder mindre bra då instrumentet i framtiden behöver lagas. Ofta används mindre lämpliga limmer och fogar som är svåra att ta isär för att kunna repareras.

Sådana punkter och andra har för mig blivit mer och mer viktiga men jag vet att man kan vrida och vända på sådant lite hur man vill. Jag ville mest lufta lite av mina tänker. Om man vill undvika Kinaproducerade gitarrer och ändå inte betala så mycket finns det en del alternativ men man måste undersöka noggrant, ofta skrivs det något vilseledande på etiketterna som tex "developed and controlled in USA".....

[sfe]

Mitt intryck av Yamaha är att dom har en väldigt god kontroll över sin produktion, oavsett var i världen den är någonstans. Dom har en stor bredd på sitt modellutbud - allt från nybörjare, "skolmodeller", till "proffs" (Nåja.....) och även om det inte har passerat hundratals Yamahagitarrer genom mina händer har jag ändå fått intrycket av att det inte är speciellt vanligt att hitta exemplar med allvarliga defekter, på det sätt som man kan hitta såna exemplar i det lägre prissegmentet hos andra tillverkare med välkända namn.
Även om Yamahagitarrer inte är ovanliga i Sverige verkar det som att dom aldrig har fått samma acceptans hos vare sig hobbymusiker eller såna som spelar för pengar, som flera andra stora tillverkare har. Kan en av orsakerna till detta vara deras modellbeteckningar (i alla fall på akustiska gitarrer)?
Yamahas modellbeteckningar har för mig alltid varit förvirrande: "några bokstäver och några siffror". Jag har aldrig lyckats komma ihåg vilka modeller som är "bättre " och vilka som är "enklare" i Yamahas utbud.
När det handlar om elbasar har Yamaha lyckats bättre. BB-serien är omtyckt av många och används även av vissa basister som spelar med välkända namn (och kanske även själva har ett känt namn). Jag hade en gång en Yamaha elbas som jag ångrar att jag gjorde mig av med. Jag blev inte riktigt klok på vilken modell det var, det stod "BB300 Made in Japan" på huvudet på den men det stämde ändå inte riktigt. Någon sade till mig att kroppen var en BB400 som troligen haft bandlös hals och där någon bytt till en bandad hals, tagen från en BB300. En riktigt bra bas var det. Den hade den där lättspelta känslan där man liksom bara behövde lägga fingertopparna på strängarna för att det skulle komma ljud. Det tråkiga med den var att den också gav känslan av att vara stor och klumpig och det var också därför jag sålde den. Den kändes alldeles för åbäkig att sitta framför datorn med. Nu saknar jag den av någon anledning trots att jag aldrig spelade mycket på den. Den var liksom gjord för scenen, och scener vistas jag aldrig på.
Jag har nu en Yamaha Pacifica 311 som jag gillar jättemycket. Haft den i snart två år och jag tycker den är jättebra, helst efter att jag bytte stallmiken mot en SD (samma som sitter på den dyrare PAC611). Det finns hårdrock i den miken men drar man ut tonkontrollen (coilsplit, coil tap) så låter den liksom tele-aktigt. P90-miken i halsläget, som fortfarande är original, funkar fint till rent ljud och fingerpickin' typ Chet Atkins. (Nej, jag spelar INTE som Chet Atkins men jag var tvungen att hitta någon referens och jag spelar faktiskt några av hans låtar, även om jag kanske inte riktigt är kompetent nog att göra det - egentligen. Och nej, jag tror aldrig jag sett en bild av Chet Atkins tillsammans med en gitarr med P90 men jag tycker ljudet i 311:ans P90 ändå funkar jättebra, även om det kanske borde varit lite mer briljans i det för att likna Atkins.)


Jag har sjukskrivit mig idag och när jag är sjukskriven och sitter hemma, men ändå inte är direkt dödssjuk, så är det lätt hänt att det blir många ord på ett eller annat forum.