Post by Peter on Dec 27, 2005 19:37:34 GMT 1
Nu har jag provat den nya Ehrlund-miken (vidare kallad EM) på ett flertal instrument under lite olika förhållanden.
I samtliga fall så har mitt Yorkville PA används.
Det står i instruktionen för EM att man kan använda en elgitarrförstärkare.
Jag gjorde även några prover på min Laney TT-20. alltså en 20 Watts helrörsförstärkare klass A. Resultatet lät så bedrövligt att jag avstod fortsätta med en.
Nu ska väl inte den lösningen förkastas helt. Det kan ju vara så att jag inte hade de rätta grejerna för ett sådant test, men jag bestämde mig för att fortsätta att göra alla prov i mitt PA.
Till EM hade jag en Leem DI-box för att omvandla signalen till rätt nivå för PA:t.
En sak ska tidigt nämnas.
Jag har fått provat mig fram till en lämlig punkt på locket på instrumentet där det låter bäst. Jag måste också säga att det kan låta "bäst" på många ställen. Det beror ju allderles på hur man vill att det ska låta (se testet på min Levin Royal).
Till att börja med så monetarde jag dit Ehrlund-miken på min Gibson J-45. På min J.-45:a har jag ett B-Band A2 monterat sedan tidigare.
Jag anslöt B-Band A2 och EM till PA:t samtidigt. Ställde in volymen på ungefär samma nivå och växlade mellan EM och B-Band.
Skillnaden var inte så stor som jag trodde. Alltså blev resultatet av EM bättre än förväntat. Skillnaden var dock att B-Band-systemet gav ett mer "tryck" i volymen + att det inte behövde "gainas" lika mycket. Men det beror ju på att i B-Band sitter det en preamp. Det gör det ju inte i EM.
Alltså i J-45 så lät EM MYCKET bra. Även på höga volymer. Inte så rundgångskänslig heller.
Jag monterade även EM på min Levin Royal. Där var det de roligaste egenskaperna med EM.
Jag placerade den framför "hålet" i "f":et (jag hade tagit bort plektrumskyddet) på gitarren. Där fick jag ett mycket fint och varmt akustisk ljud.
Vi montering bakom, nertill på stallet så fick jag ett riktigt "Django"-ljud. Alltså typiska Mackaferri-egenskaper i ljudet med stenplektrum.
Vid placering bakom stallet så blev det ett torrt och nasalt ljud. Inte så skojigt kanske, men det kan vara användbart om man ska kompa i ett jazz-band.
Miken monterades även på min Ibanez-mandolin. Alltså F-Style-modellen. Där blev det ett jäkla tryck på en gång oavsett var man monterade miken. Ett jäkligt bra ljud alltså. Min kusin som spelar mandolin i ett blue-grass-band var med och testade och han var helt överförtjust av det bra ljudet. Själv kör han med ett pietzo-stall till sin mandolin.
Jag provade även EM på en Levin f-hålsmodell, nämligen en modell 41. Där blev det ett mycket varmare och mognare ljud. Den enda förklaringen till det kan vara att det är valnöt i sidor och botten i den jämfört med Ibanez:en som har lönn i sidor och botten.
Jag testade även EM på en vanlig rundljudhåls-mandolin (Levin modell 43) och det var ungefär samma egenskaper på J-45:an. Lite olika platser funkade bra och vill man ha lite olika ljudeffekter så är det bara att bestämma sig om man vill ha ett torrt nasalt ljud eller en varm och fin ton. Det gäller bara att komma ihåg var man ska placera EM ;D.
Ehrlund-miken kostar 2.495:- och då medföljer en häftmassa.
Jag måste säga ett det är ett överkomligt pris om man har fler instrument som behöver mikas upp vid olika tillfällen. Miken är inte svår att flytta mellan olika instrument. Det går på ett ögonblick att flytta mellan instrumenten.
En DI-box är ett måste. Jag har lånat en Leem DI-box. Den kostar strax under 300:-
Däremot så ska jag även testa att driva alltsammans i en preamp. Jag är lite nyfiken på om jag kan komma nära J-45:an + B-Band´s egenskaper.
En väldigt skojig eftermiddag har det varit ;D.
En bild på miken:
Instrument som användes:
Gibson J-45:
Levin Royal:
Ibanez 524 Style F
Levin modell 41
Levin modell 43
I samtliga fall så har mitt Yorkville PA används.
Det står i instruktionen för EM att man kan använda en elgitarrförstärkare.
Jag gjorde även några prover på min Laney TT-20. alltså en 20 Watts helrörsförstärkare klass A. Resultatet lät så bedrövligt att jag avstod fortsätta med en.
Nu ska väl inte den lösningen förkastas helt. Det kan ju vara så att jag inte hade de rätta grejerna för ett sådant test, men jag bestämde mig för att fortsätta att göra alla prov i mitt PA.
Till EM hade jag en Leem DI-box för att omvandla signalen till rätt nivå för PA:t.
En sak ska tidigt nämnas.
Jag har fått provat mig fram till en lämlig punkt på locket på instrumentet där det låter bäst. Jag måste också säga att det kan låta "bäst" på många ställen. Det beror ju allderles på hur man vill att det ska låta (se testet på min Levin Royal).
Till att börja med så monetarde jag dit Ehrlund-miken på min Gibson J-45. På min J.-45:a har jag ett B-Band A2 monterat sedan tidigare.
Jag anslöt B-Band A2 och EM till PA:t samtidigt. Ställde in volymen på ungefär samma nivå och växlade mellan EM och B-Band.
Skillnaden var inte så stor som jag trodde. Alltså blev resultatet av EM bättre än förväntat. Skillnaden var dock att B-Band-systemet gav ett mer "tryck" i volymen + att det inte behövde "gainas" lika mycket. Men det beror ju på att i B-Band sitter det en preamp. Det gör det ju inte i EM.
Alltså i J-45 så lät EM MYCKET bra. Även på höga volymer. Inte så rundgångskänslig heller.
Jag monterade även EM på min Levin Royal. Där var det de roligaste egenskaperna med EM.
Jag placerade den framför "hålet" i "f":et (jag hade tagit bort plektrumskyddet) på gitarren. Där fick jag ett mycket fint och varmt akustisk ljud.
Vi montering bakom, nertill på stallet så fick jag ett riktigt "Django"-ljud. Alltså typiska Mackaferri-egenskaper i ljudet med stenplektrum.
Vid placering bakom stallet så blev det ett torrt och nasalt ljud. Inte så skojigt kanske, men det kan vara användbart om man ska kompa i ett jazz-band.
Miken monterades även på min Ibanez-mandolin. Alltså F-Style-modellen. Där blev det ett jäkla tryck på en gång oavsett var man monterade miken. Ett jäkligt bra ljud alltså. Min kusin som spelar mandolin i ett blue-grass-band var med och testade och han var helt överförtjust av det bra ljudet. Själv kör han med ett pietzo-stall till sin mandolin.
Jag provade även EM på en Levin f-hålsmodell, nämligen en modell 41. Där blev det ett mycket varmare och mognare ljud. Den enda förklaringen till det kan vara att det är valnöt i sidor och botten i den jämfört med Ibanez:en som har lönn i sidor och botten.
Jag testade även EM på en vanlig rundljudhåls-mandolin (Levin modell 43) och det var ungefär samma egenskaper på J-45:an. Lite olika platser funkade bra och vill man ha lite olika ljudeffekter så är det bara att bestämma sig om man vill ha ett torrt nasalt ljud eller en varm och fin ton. Det gäller bara att komma ihåg var man ska placera EM ;D.
Ehrlund-miken kostar 2.495:- och då medföljer en häftmassa.
Jag måste säga ett det är ett överkomligt pris om man har fler instrument som behöver mikas upp vid olika tillfällen. Miken är inte svår att flytta mellan olika instrument. Det går på ett ögonblick att flytta mellan instrumenten.
En DI-box är ett måste. Jag har lånat en Leem DI-box. Den kostar strax under 300:-
Däremot så ska jag även testa att driva alltsammans i en preamp. Jag är lite nyfiken på om jag kan komma nära J-45:an + B-Band´s egenskaper.
En väldigt skojig eftermiddag har det varit ;D.
En bild på miken:
Instrument som användes:
Gibson J-45:
Levin Royal:
Ibanez 524 Style F
Levin modell 41
Levin modell 43
Hur länge sitter micken kvar med häftmassan, och hur påverkar den finishen på locket?