Resonatormandoliner

[rogerh]

Fick upp två fina National resonatormandoliner av Bert Deivert. En Triolian i plåt och en Rosita i trä, båda från 20- eller 30-talet (vet inte exakt årtal på dom). Båda behövde en neck reset och Bert ville ha en kolfiberstav infälld under greppbrädan dessutom.

Resonator instrument är lite speciella, det knepigaste är nog att aluminiumkonan sjunker ihop lite när man strängar upp vilket gör det lite svårare att få rätt stränghöjd vid justeringen. Greppbrädan på Triolian i plåt är inte limmad på locket, det finns metallskruvar gömda under några av greppbrädans pärlemordottarna - två stycken på mandolinen. Rositan hade en vanlig dovtail infästning av halsen medan Triolian har en genomgående "dovel" med ett antal stöd mellan träet och metallkroppen invändigt. Men har man sett de speciella lösningarna på dobros är det inte så mycket svårare att göra en neck reset än på en vanlig akustisk gitarr.

Har inga bilder på "originalen", men jag började med att värma lös greppbrädorna. Rositan hade reparerats tidigare och hade en mindre bra plastlist under hela kanten på konan - antagligen för att lyfta upp stallbenet lite. Om urborrningarna av "doveln" är original vet jag inte.





Det visade sig att greppbrädan i rätt så kexig eboniserat trä var av i skarven till kroppen.



Två tunna kolfiberstavar var det som rymdes i halsen.



Triolian var inte reparerad tidigare.





Två stöd för "doveln" invändigt.



Offrade pärlemordottar för att komma åt skruvarna som satt fast i små mothåll med en infälld mutter på insidan. Det visade sig att greppbrädan var nästan lös redan och lätt att plocka av





Djupa spelgropar skulle också fixas på Triolian.



Fräste en kanal för dubbla kolfiberstavar i båda halsarna.

[rogerh]

Lyckades klanta till det också. En liiten limkladd från limmningen av greppbrädan fanns på huvudet och jag torkade lite lätt med trasan då plötsligt den supertunna dekalen krunshade ihop. Tydligen en dekal som var limmat utanpå och inte bakom lacken och som dessutom knappt satt på plats... lyckade i alla fall rädda det mesta men det var ett pillergöra att limma tillbaka den supertunna metalldekalen. Blev väl lite OK trots allt, man kan ju läsa all information. Gör inte om den missen!



Rositan var väldigt hanterad och hade vikt ihop sig rejält. Antagligen hade greppbrädan gått av på grund av det. Den förra reparatören hade skruvat dit tre skruvar för att hålla tillbaka bakkanten på kroppen med stöd från doveln. Hålet för resonatorn var ovalt och 1 cm (!) kortare i längsled. Satt den i sträckbänk och skruvade fast en mer seriös stoppkloss på doveln. Fick ned ovaliteten till hälften.

[rogerh]

Triolian fick sin greppbräda planad och spelgroparna ifyllda med rosewood damm och superlim. Båda bandades om med högre och bredare band än originalen som är en pina att spela på.





Rositan fick en ny greppbräda i ebenholts.



Båda konerna fick ett nytt och högre stallben i lönn. En trevlig sak med gamla resonatorinstrument är att allt limmande gjordes med hudlim, så det gamla stallbenet gick att värma och blöta lös.

[rogerh]

Justerade in stallen med uppspända strängar.

[rogerh]

Båda mandolinerna är levererade och godkända av Bert. Här är lite färdigbilder

Rositan







Triolian







Neck reset blev gjorda på båda. På Triolian behövdes lite trä plockas bort längs ned på halsfoten och lite grand hyvlas på dovelns översida för att rikta ned halsen. Stränghöjden blev bra och även intoneringen på båda.

[rogerh]

Båda lät väldigt bra. Triolian hade lite mer märg i mellanregistret men lät faktiskt träigt! Rositan hade ett hårdare lite banjolikt sound. Vilken som lät bäst är en smaksak. Kul projekt i alla fall.

[Bert Deivert]

AMAZING work, as always, Roger! Anlita Roger om ni vill ha arbeten på gitarrer och mandoliner. Han har gjort ett MYCKET bättre jobb än den MEST kända National repairman i USA gjorde på Rositan precis innan jag fick den. Det syns hur dåligt det var skött... Spelbarheten och intonationen på instrumenten, samt bra hantverk och fina lösningar gör Roger till en man att lita på i instrumentbranschen!

[rogerh]

Tack för det Bert!

[BluesJohan]

Kul, Roger!
Den där urborrade trästocken i Rositan, vad var det för något?!
Säkerligen inget som satt monterat original i den..
Har aldrig sett en sådan lösning i en resomandel förr, vad tror du om den?

[rogerh]

Aha, då förstår jag! Tack för det Johan. Den förra reparatören monterad in den för att hålla emot draget från strängarna och stoppa deformationen av hålet. Han använde mahogny som matchade instrumentet, det var därför jag inte greppade att det inte var en originaldel! Ingen dum idé alls men lite för klent gjord med skruvarna längst bak. Som det var monterat höll den emot den nedre delen av ändklossen, men det var mest den övre delen av den som hade sjunkit in. Min kloss ovanpå gav bättre stöd. Tyckte väl att den biten såg skum ut. Hålen borrades ut för att hålla ned vikten förstås. Kan tycka att den var överdrivet kraftig den där biten, hälften hade räckt.

[BluesJohan]

Ja den biten såg riktigt skum ut, haha! Men tanken var ju god iaf..
Bra jobbat Roger, får bli en neck-reset på nå'n av mina gamla godingar framöver. Jag hör av mig.

[rogerh]

Antar att du har rätt många objekt att hålla igång! Du är välkommen