Ukulele på allvar

[Lars Christophersen]

James Hill, vilken kille!
Gillar den här understatement-stilen:

[Klangfix]

Ojjjj vad tajt! Hur kan man spela så rytmiskt rätt? Imponerande simultankapacitet.

[Peter]

I mina hörlurar (billiga) lät det som han hade stålsträngar på ukulelen. Hade han det?

[Lars Christophersen]

Nej Peter, det är nylon fattar jag det som.

Jag har en ukulele hemma JAM's "Jerker"-modell.
Den låter bra men är alldeles för tajt mellan banden för att ta mer än några få ackord på.
James Hill har fått mig att fatta att ukulele är så mycket mer:
soprano, consert, tenor och baryton-ukuleles, banjo-ukuleles...

Jag har till råga på allt blitt lite sugen på att utöka låtskrivarverktygen med en uke...
Min är förstås den vanligast förekommande sopran-modellen
men tydligen är redan consert-varianten rymligare att greppa vad jag förstår
av blygsamt internetstudium. Nån som kan bidra med nåt om olika modischanger av ukuleles?
För- och nackdelar?
På nätet står att läsa att tenor- och baryton (på väg mot fyrsträngad parlour) kan upplevas
som visserligen fylligare men också att den rappa uke-diskanten går förlorad.

James Hill är intressant tycker jag.
Han har gått från att vara soloekvilibrist till att ge ut en singer/songwriter-skiva - fortfarande med ukulele förstås.
Men nu får instrumentet stötta låten i första hand. Inspirerande tycker jag:



www.folkradio.co.uk/2012/01/james-hill-man-with-a-lovesong/

[sfe]

Kolla in en gubbe som heter Lyle Ritz. Han har gjort en hel CD med jazz-standards på ukulele, bl.a. en version av "Lulu's back in town" som föll mig i smaken. Hittar den tyvärr inte på nätet.

Edit: finns på Spotify

Åsså har vi ju dom här också:

Inte så virtuost kanske men rivigare än Lyle Ritz. När jag såg det här första gången för några år sedan häpnade jag stort över hur bra dessa låtar funkar i det här formatet.

[Lars Christophersen]

Just det, dom där killarna hade jag lite glömt bort
sen ett par år tillbaka. Gillar dom - härlig frejdighet!

[archtop]

Visst, tråden är gammal, men ännu relevant. Att välja ucke är knepigt innan man är van.
Lars, du har helt rätt om sopranen. Den har snärtig attack som ingen av de andra uckarna kan matcha. Om den har mycket diskant eller ej beror på byggarens val: en lätt sopran kan ha mörkare ton än en concert med tjockt lock. Med lock av gran får man lite spetsigare ljud än med mahogny eller koa.
Mina händer får bättre plats på en concert. I lyckliga fall kan man få en sådan som inte helt har förlorat uckekänslan: pigg och snärtig i tonen. Äldre Martin concert ligger på gränsen av hur mulliigt ljud jag vill ha. Kiwaya ligger också på gränsen, men mer på andra sidan. Också där handlar det dock om toppkvalitet.
Jag är inte just nu sugen på att spela någon av de större storlekarna. Tonen kan visserligen vara fyllig och vacker, men de kan ha en odrägligt lång sustain och slö attack. Som du påpekar, Lars, i barytonstorlek har ukulelen börjat transformeras till gitarr. Det är också ett fantastiskt instrument, i och för sig.

Jag har klämt på rätt många uckar i alla storlekar och alla prisklasser, dessutom byggt en del. Mina åsikter baserar sig på förstahandserfarenhet och min böjelse för rytmisk musik. Det som stör mig kan förstås vara en glädje för andra. /Micke

[Calle]

Det är härligt med ukke, vi fick hem 17 st häromdagen och de går åt som smör i solsken