Hej igen!
Nå, hur gick det då med min Levin 50R ?
Den är ju åtminstone trevlig att titta på...
Jo, bruset och brummet kunde jag bara inte leva med. Dessutom var reverbet i förstärkaren jättefult och lät ungefär "frrr-pioink". Ni vet säkert hur dåliga fjäder-reverb kan låta. Nu visade det sig att jag hade ett gammalt 3-fjädrars
Acoutronics reverb liggande på vinden. Detta hade jag fått av en snäll kompis omkring 1985. Tänk att jag hade det kvar, trots att mycket gammalt skrot gått i soporna. Hursomhelst, så gjorde detta jättestor skillnad. Nu blev reverbet njutbart.
Det svarta är originalreverbet. Träbiten ovanpå är ditlimmad med smältlim för att minska plåtresonansen i reverbet. Reverbet sitter på 4 nytillverkade distanser för att få plats. Det sitter nämligen klossar i hörnen.
Själva kretslösningen på förstärkaren var lite för krånglig för att reda ut på mindre än många timmars gnetande. Jag hittade dock ett schema på Levin 15R som en vänlig kille rett ut och lagt ut på nätet:
djoman.dyndns.org/levin/images/levin_retro15_schematic.gif
De fyra operationsförstärkarna i början ingår faktiskt i Levin 50R. Sen har man hängt på lite mer effekter och ett diskret transistorslutsteg med två st TIP41C (=BD244) istället för TDA-kretsen.
Nu trodde jag i min enfald att brummet skulle försvinna om jag bara bytte de största elektrolyterna. I original sitter det två stycken 4700uF 50V som glättar spänningarna +/- 35V till slutsteget. Jag bytte dessa till två st 10000uF 50V med låg ESR (ekvivalent serieresistans) som ska vara extra bra på att glätta brummet från nätdelen.
Här syns den nya kondensatorn till höger. Tyvärr var de för höga, så jag fick lägga kondensatorerna ner och dra ledningar. Smältlim användes för att fixera dem på kortet. Man ska dock inte limma på några andra komponenter, för det kan bli andra problem med bl a värmeutveckling.
Fast brummet försvann nu inte helt. Jaha, då var det väl strömförsörjningen till ingångssteget som var dåligt. Vid närmare betraktelse fanns det bara två enkla RC-länkar bestående av en 1.2kohms serieresistans och en liten förskrämd elektrolyt. Ingen zenerdiod eller spänningsregulator syntes till. Så här kan vi ju inte ha det.
Uppe i vänstra hörnet sitter R51 och R52 som jag ersatte med två spänningsregulatorer och några kondensatorer före och efter. Regulatorerna heter 7815 och 7915 och är världens vanligaste. De dämpar störningar med minst 45dB på inkommande spänning. Dessutom plockar de ner spänningen till operationsförstärkarna på "exakt" +/-15V och inte "sisådär +/- 15V beroende på hur starkt man spelar", vilket var fallet innan.
Så här ser förresten baksidan av kortet ut.
Jaha, lite brum fanns väl nu kvar, men det mesta hade minskat drastiskt.
Bruset då? Ja, här handlade det om olika bidrag. Ett bidrag är att man har låg förstärkning i ingångsstegen och hög förstärkning längre fram i kedjan. Detta är i grund och botten fel, men man måste delvis göra så i instrumentförstärkare, eftersom man inte vet vilka nivåer som kan komma att stoppas in i ingångssteget. Om man ska göra det riktigt bra måste man ha en äkta low och high-ingång med olika gain och lägre gain i slutsteget.
I den här förstärkaren hade man också operationsförstärkare med teknik från 1970-talet. Dessa brusar betydligt mer än moderna. Den 4-dubbla OP-förstärkaren hette i original KA3403 och byttes mot LM837N
Jag lödde av kretsarna med lödpenna och tennsug:
...men man kan använda lödfläta också som suger upp tennet då man värmer med en lödpenna. Som syns i bilden, har jag även monterat en IC-hållare, för att det lättare ska gå att byta krets i framtiden om man vill experimentera.
Här har jag även bytt 4558:an mot en NE5532. Jag bytte först båda, men höll då nästan på att elda upp högtalaren. Det visade sig att det var något skumt med DC-regleringen på sista OP:n. Den har något att göra med DC-regleringen på slutsteget och denna är avhängig av OP:ns offsetströmmar. Tydligen är inte NE5532 100% kompatibel när det gäller just DC-offset, så det gick inte att ersätta denna 4558:a rakt av med NE5532. Den fick sitta kvar.
Efter detta otäcka tillbud då 20V DC skickades ut till högtalaren så det började lukta varm talspole, gick jag över till att ansluta utgången på förstärkaren till en maffig konstlast, dvs en 100W 8-ohms resistans.
Efter att ha rotat runt i kretslösningen, vridit fram och tillbaka på kortet och följt ledningar, kom jag till sist fram till att den enda volympotten satt för långt bak i kedjan för att fungera som en äkta Mastervolym. Efter volymratten fanns fortfarande för mycket aktiv elektronik med hög gain innan slutsteget, så följden blev att man lyssnade på en del förstärkarsteg som hade full gain men saknade insignal, då volymen var nerskruvad. Såklart att det brusar!
Förstärkaren behövde en riktig mastervolym...
Här i höger del av kortet sitter IC2 vars utgång pinne 7 driver basen på första drivtransistorn i slutsteget. Om man nu leker med tanken att koppla in
en 47kohms logaritmisk potentiometer här...
Se länk:
i323.photobucket.com/albums/nn470/klangfix/Levin%2050R%20guitar%20amp%20-%20Philipson%20P2-030/IMG_7833mod.jpgSå blir schemat istället så här ungefär:
(av någon anledning visas inte dessa två bilder...)
Se länk:
i323.photobucket.com/albums/nn470/klangfix/Levin%2050R%20guitar%20amp%20-%20Philipson%20P2-030/IMG_7847copy.jpgMen var skulle jag nu göra av Mastervolymen? jag vill ju kunna nå den från frontpanelen:
Ja, detta är en fjompig koreansk förstärkare från 1995 utan större själ. Man får lov att borra i sådana...
Hur det låter?
Gudomligt! Nu kan jag äntligen dra ner gainen innan slutsteget och styra ut försteget bättre för att på så vis få större störavstånd (signal/brus-förhållande). Om man bara ska välja en enda modifiering, så är det denna volympotentiometer som förhöjer funktionen hos förstärkaren.
Nu har jag nåt som funkar för mig. Jag har provspelat både med fingitarr med piezomickar från K&K och mina olika jazzburkar med single coil och humbucker.
Alla funkar utmärkt.
