Granström "Jack Daniel"

[captainchaos]

Hejsan vänner!

I mitt sökande efter information om gitarrtillverkarna Granström & Sundquist så blev jag erbjuden att köpa en gammal kämpe.
Det är en Granström modell F-Nylon som är den billigaste modellen.
(från tiden efter att Sundquist flyttat från Umeå 1974)
Gitarren har varit skolgitarr på universitetet i Umeå men utrangerades för många år sedan p.g.a. skador.

Jag kallar den för Jack Daniel - och då får ni förutom att ni förstår att den levt ett hårt liv också en vink om vad den tidigare ägaren ville ha betalt för gitarren.
Ni vet väl att en av de finaste modellerna herrarna Granström & Sundquist byggde hette just Daniel, så jag tyckte att Jack Daniel blir ett passande namn på en ärrad F-nylon...

Nu har jag gått igenom gitarren och efter diverse rep och en massa rengöring så är den till mycket glädje för mig i min gitarrsamling.

Ni som förbarmat er över liknande objekt känner igen förvandlingen som jag visar på bilden nedan.
Lägg märke till hur eleverna under åren lyckats använda hela greppbrädan med sina pizzakladdiga fingrar.

Visst fanns det en fin greppbräda under all... Ja - man vill kanske inte veta vad det är

[peterd]

Hallå!

Vi vill se mer av gitarren!

[captainchaos]

Hej igen!
Visst - här kommer mera:

Framsidan blev riktigt fin efter att jag tvättat bort text som var skriven med spritpenna nedanför stallet. Otroligt så hade inte lacken skadats efter trettio år med text skriven med permanent märkpenna. Inte ens skuggor efter bokstäverna när träet mörknat. Det syns dock när man vet om det att via små porer i lacken har det blivit små små prickar på några ställen. Men det syns knappt. Bra cellulosalack är det på gitarren. Men tunn så tunn som på alla G&S gitarrer. Ganska mycket "bearclaw" mönstringar i träet på denna gitarr.

Denna gitarr har baksida och sarg i mahognyfanér. Låter riktigt bra med nya Daddario strängar.
Något hög, men inte störande hög stränghöjd - men spikrak hals. Det är själva kroppen som nog gett sig lite p.g.a. dåliga lagringsförhållanden.

Ena sidan av huvudet där mekaniken sitter var i princip lös. Spruckit troligtvis p.g.a. gitarren ramlat i golvet nån gång. Dessa gitarrer har ett ganska nätt huvud och just denna gitarr har hals i ljus mahogny. Halsen är tunn och lättspelad som på alla G&S som jag provat. (och det börjar bli många nu...)
Har limmat det nu och det blev hyfsat snyggt. Limskarven syns tydligt på denna bild, men inte så tydligt i verkligheten.
Här syns lite av den märkning som gitarren fick i sitt tidigare liv som skolgitarr. Längst upp på huvudet har det också stått en stor tvåa - skriven med permanent svart spritpenna här också. Det gick inte att få bort allt - då huvudet fått stå ut med lite av varje. Svårt att rengöra i alla små sprickor i lacken och gropar. Det inbrända bokstäverna mitt på huvudet får stå kvar. Det är ju ändå en del av gitarrens historia.
Förskolesem, (Förskoleseminariet ) innebär troligtvis att det var lite snällare låtar för mindre barn som denna gitarr är uppväxt med. Däremot med tanke på hur gitarren såg ut när jag köpte den så var det nog betydligt röjigare på rasterna..
Konstruktionen med nollband som användes på nästan alla G&S syns tydligt på denna bild med sadeln i jakaranda som bara har till uppgift att hålla strängarna på plats i sidled.
Stämskruvarna hade två lösa vred, men det gick att fixa.

En enkel reparation / rengöring som resulterat i en gitarr med en egen personlighet.
(Om man nu kan skriva så om en gitarr)
Trevlig att spela på med en riktigt härlig ton.

[peterd]

Kul att få se mer av den.

Det förefaller mig som om de här G&S-gitarrerna är ganska lika i modellen. Skillnaden handlar tydligen mest om utsmyckning och materialval. (?)

Det slår mig dessutom att G&S faktiskt gjorde sina gitarrer efter spansk modell med rundade skuldror. Till skillnad från Levin, Crafton, Bjärton m fl, som gjorde merparten av sina gitarrer, även nylonarna, med raka skuldror. Rundningen gör det lättare att komma åt tonerna ovanför 12:e bandet, vilket ibland behövs om man spelar klassisk "spansk" musik.