Bjärton - svårt fall

[Klangfix]

Hej!
Fick in denna igår av en släkting. Det är hans älskling som han rest med över hela världen (utan fodral...).



Min första efterlysning är en originalmekanik. Någon som har?

Vad heter förresten modellen?

Det kommer fler bilder, men just nu har jag inte möjlighet.

[molle]

Vilken patina! Det syns den har varit med om ett och annat!

Står det inte vad det är för modell på lappen i ljudhålet?

[Calle]

La Rita, myyyycket Patina. En av Bjärtons bästa modeller i mellanskicket. Tirano var en annan.

[Klangfix]

Här kommer lite bilder till:

Först vill jag visa en fin bild från Bjärton-forumet där en lite äldre La Rita visas:









Här har jag redan tvättat bort en del av hudavlagringar och smuts med lacknafta och stora delar av träet är faktiskt riktigt OK.



Enligt denna serienummerlista:
www.vintage-guitars.se/Bjarton_dating.htm

ska 60485 innebära tillverkningsår 1964.


i323.photobucket.com/albums/nn470/klangfix/Bjarton%20La%20Rita%201964/Bjrton014.jpg[/IMG]



Greppbrädan är tunnare närmare ljudhålet. Är detta original? Kan det funnits en bula som någon gått runt problemet genom att ta loss halsen och tunna ut greppbrädan?


Greppbräda och bandstavar har gått många mil...



Sadeln får hjälp av en tågbiljett med tysk text.



Mekanik av blandade sorter







Denna avsågade bit är troligen det enda som finns kvar av originalmekaniken. Det finns avtryck på andra sidan som matchar utsmyckningen och dessutom stämmer skruvhålen för dessa. Någon som har en komplett mekanik? Jag ska besöka Alexander i Malmö så småningom. Jag hoppas han har något i närheten.

[trout]

Visst behåller du/han klistermärkena?

[Klangfix]

Absolut. Alla klistermärkena får vara kavar utom det som satt alldeles i närheten av stallet. Det var väldigt tjockt och satt löst. Jag bedömer det som att det kan påverka ljudet att limma något tjockt och halvmjukt precis där stallet ska sätta fart på locket. De andra klistermärkena är väldigt tunna och påverkar nog ljudet mindre. Dessutom vill jag inte ta bort historien i gitarren. Men jag tror att jag vill tvätta ren hela gitarren och putsa upp den med lite rubbing för att få tillbaka lite yta på lacken. De flesta locksprickor var redan reparerade för länge sedan, så jag tror att locket varit stabilt de senaste 30 åren. En liten kross-skada nära sargen och nära ändknoppen fick jag laga. Det gick att pilla upp resterna inifrån samtidigt som jag limmade utifrån.

Sen är jag lite osäker på om jag möjligen ska pensla över allt naket trä med lite tunn cellulosa lack, mest för att skydda gitarren för mer slitage. När lacken är borta är ju ytan mjukare. Vad tycker ni? Ska jag låta såren gapa tomma?

[Calle]

Greppbrädan är tunnare på en del av mina Bjärton också och jag vet att de inte är rörda på någe vis sen de var nya.

Störtskön är den och fint att klistermärkena får vara kvar, annars dör ju dess historia.

Skall kolla efter mekanik i mina lådor

mvh

Calle

[rogerh]

Jag skulle lacka där lacken är borta och träet krupit fram. Dämpar den vita färgen och skyddar för framtiden.

[N-Ed]

Ser ut som en gitarr Eugene Hütz(från Gogol bordello) skulle kunna tänkas spela på

[Tyko]

Bjärton byggde ofta med negativ halsvinkel vilket innebär att breppbrädan tunnas ut över locket. Helt orginal med andra ord. Samma sätt som man bygger enligt den traditionella spanska skolan (halsvinkeln och uttunnandet av greppbrädan menar jag då).

[Klangfix]

Yes!!! Alexander i Malmö hade originalmekanik. Jag var där ikväll.

Greppbrädan är rensad, slipad, och skårorna uppsågade. Nu ska bandstavarna snart i och resten av lösdelarna på plats.

Fortsättning följer...

[hula]

Häftig gitarr, gillar när det ser ut som den jobbat hårt. Unikheten(är det ett ord?) talar för sig själv.

[Klangfix]

Igår blev ombandningen klar. Återstår lite finslipning. Ikväll ska jag slöjda till en ny översadel och sen ska jag testa att stränga upp med .010 eller kanske möjligen .011

[Klangfix]

Ja, slipningen av greppbrädan och ombandningen gick bra. Halsen var hyfsat rak och blev även lite rakare efter greppbrädesslipningen.



Det finns antydningar till slitmärken kvar på något ställe av greppbrädan, men det är inget som stör och dessutom vittnar det om att lite av historien fick vara kvar. Det gick inte att slipa så värst mycket på greppbrädan, för på locket var greppbrädan riktigt tunn. Sista bandet har tangen i princip kontakt med locket. Jag blev alltså tvungen att såga genom hela greppbrädan - så tunnt var det. Nu sitter alla bandstavarna med titebonds gula lim, så jag tror egentligen inte det är något problem, men det var lite läskigt på de tre sista bandstavarna.



En ny sadel gjorde jag av en benbit köpt hos Alexander. På den här bilden kan man även tro att det är originalmekaniken, men se det är det inte.

Nu har jag äntligen förstått varför originalmekaniken inte är så lysande. Strängstolparna har ju en 6mm metallstolpe inuti som sen är klädd med en plasthylsa som gör att stolpen får 10mm diameter. Problemet med denna Van Gent-mekanik är att metallstolpen inuti är för kort och att plasthylsan är för lös. Det som händer är att när man strängar upp gitarren med stålsträngar så vrider sig plasthylsan, men metallstolpen stannar kvar i läge. Detta gör att de genomgående hålen genom hylsa och stolpe inte längre är i linje med varandra och plasten kryper också upp på stålsträngen, vilket till sist kommer att spräcka plasten.

Det gick bara inte. Originalmekaniken fixar möjligen nylonsträngar men inte stål.

I Lund finns en enda musikaffär: Into Music. Jag förvånade butiksägarna med mycket ingående frågor om specialsträngstolpar för stål på en nylongitarr och fick avbryta en del förklaringar om att stålsträngar minsann inte passar på en nylongitarr. Efter lite vädjande, fick jag till sist tillåtelse att gräva i deras skrotlåda. Där fann jag 6st stålstolpar med rätt längd och dessutom 6st plastklädda stolpar som jag också köpte utifall att...

Nu kom det jobbiga. Hemma hittade jag en annan mekanik som passade de utvändiga måtten, men stolparna var trasiga. Genom att kombinera denna mekanik med de sex stålstolparna och såga plastringar av Van Gent-mekaniken, lyckades jag till sist pussla ihop en fungerande mekanik. Det värsta var att jag fick svarva till kanten av stålstolparna med en borrmaskin och en nålfil, för kragen var för kort för att nå genom mekanikytterplattan.

Ja, jag kan orda hur mycket som helst nu om denna krage på stolpen. Den är källan till det mesta ont som finns på gitarrmekanik. Om kragen är för kort så spänner man skruven i kugghjulet och pressar ihop kugghjulet mot mekanikens ytterplåt. Om kragen är tillräckligt lång pressas istället kugghjulet mot strängstolpen och stolpe/hjul kan rotera lätt, trots att skruven är hårt spänd. Nu önskar jag verkligen jag hade en förklarande bild.

Nå, här är i alla fall min mekanik:





Och så här blev gitarren till sist:



Alla lackade ytor har tvättats rena med lacknafta och sedan polerats upp med bilrubbing. Skadorna kring ljudhålet har slipats varsamt och penslats med cellulosalack som sedan putsats lite matt med stålull. De värsta såren är läkta.

Den är jättetrevlig att spela på nu och jag hoppas att min svåger dröjer innan han ska hämta den. ;D Nä, skämt åsido. Gammelnalle (ackegura forum-alias) är välkommen så fort han har vägarna förbi.

[rogerh]

Applåd! ;D