Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,085
|
Post by Tyko on Apr 29, 2016 17:17:47 GMT 1
Den här diskussionen känner jag igen Delar Din uppfattning fullt ut Tyko. Trots det kan jag konstatera, efter att under flera år nu renoverat och sålt vintage USA-gitarrer, att det är förvånansvärt få av mina köpare som faktiskt bryr sig om gitarren har fått en overspray eller rentav är omlackad. Konstigt nog verkar intresset för slitna gitarrer ha stannat i elgitarrernas värld. Det finns trots allt en väldigt stor charm i en riktigt road-worn gura: kajakutbildning.se/onewebstatic/072d77245f-2016-04-19%2015.16.42.jpgJapp, som sagt var: vill man ha en gitarr som ser ny ut kan man köpa en ny!
|
|
|
Post by rogerh on Apr 29, 2016 18:07:49 GMT 1
Självklart ska en gammal gitarr vara så sliten som den blivit av sin historia. Finns inte tristare än en slipad och omlackad gammal gitarr, all själ försvinner. Men det skadar inte att piffa upp den lite och dämpa de värsta vita dingsen med klarlack, det är dessutom bra för tonen med ett lager ny lack som "spänner upp" gitarren. Gammal lack är ofta trött.
|
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,085
|
Post by Tyko on Apr 30, 2016 0:26:38 GMT 1
Självklart ska en gammal gitarr vara så sliten som den blivit av sin historia. Finns inte tristare än en slipad och omlackad gammal gitarr, all själ försvinner. Men det skadar inte att piffa upp den lite och dämpa de värsta vita dingsen med klarlack, det är dessutom bra för tonen med ett lager ny lack som "spänner upp" gitarren. Gammal lack är ofta trött. Jag håller med dig om den första delen men det där med trött och spännas upp...det kan inte vara något annat än en smaksak och definitivt inget som bör göras om man inte absolut vill ha just en specifik effekt och är villig att ta risken att förstöra orginallacken. Jag vet att du gör så men då har du ett system och en vana på att göra denna åtgård. Det är absolut inget som man ska rekommendera någon som inte håller på proffesionellt med instrumentreparationer att försöka sig på. Angående att fylla i lite skadade ställen är det som jag skrev tidigare en annan sak och är att räkna som ok reparationer om det görs rätt och inte överdrivet. Överdrivet anser jag är när skadorna så att säga harmoniserar med resten av gitarrens slitna utseende. Något som det krävs en viss träning för att kunna se och avgöra. Ett grovt exempel kune vara Willie Nelsons gitarr "Trigger". Där vore det fel att fylla igen lackskadorna och argumentet att det skulle skydda träet från smuts väger inte tungt i det sammanhanget. Men vore det däremot samma modell av gitarr där den mesta av lacken är i fint skick men någon hade hackat eller skrapat bort lack på slumpvis utvalda ställen på rent djävulskap hade det förmodligen varit en god gärning att fylla ut de ställena med lack. Det är dock en stor risk när man fyller i lack på bara ytor att det blir rejält mörkare lack på just de ställena då bart trä har en tendens att suga in lacken annorlunda än när hela gitarren lackades som ny.
|
|
|
Post by rogerh on Apr 30, 2016 7:05:26 GMT 1
Vi har olika åsikter om det här och jag är lite mer brutal.
Det finns definitivt en effekt med ny lack som påverkar tonen. Den nya lacken tightar till gitarren, ökar volymen och ger ett mindre murrigt sound. Gammal spritlack kan i princip falla sönder, om den får en ding blir det ett vitt märke då lacken pulveriseras av stöten. Kanske var det fel på blandningen eller också har gitarren förvarats fel. Det har hänt att jag blivit tvungen att göra det förbjudna och spritat bort lacken helt då den gamla lacken var för fnöskig (men då har det varit ett fint virke under). Cellulosalack är självförstörande, spricker och lämnar öppningar in till träet där fukt och smuts kan leta sig in.
Ny spritlack blir löjligt blank och ser helt fel ut på en gammal gitarr. Men om man mattar ned den med finaste stålullen och sen handpolerar till lagom halvmatt glans ser det rätt ut.
|
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,085
|
Post by Tyko on May 1, 2016 0:38:24 GMT 1
Nu är ju som tur är spritlack så bra att den löser sig totalt med den gamla lacken och ett lager brukar vara otroligt tunt. Mina nya lacker (med spritlack och schellack) brukar hamna runt 0.8 mm tjocklek så ett litet lager är väldigt tunt. Vad jag har gjort i något ovanligt fall med gammal spritlack som har behövt lite hjälp var ett lager med tunt blandad schellackpolityr. Det räcker för att pigga upp lacken nästan utan att tillföra någon ny lack alls då det är så extremt tunnt och sugs upp av den gamla lacken.
Men vad vi pratar om här är spritlack eller schellack. Med alla andra lacker är det en helt annan sak. Att lägga på ett nytt tunt lager av någon annan lack är inte så enkelt och resultatet riskerar att bli väldigt tvivelaktig om man inte verkligen vet vad man gör. Bra att tänka på är också att trä är ett hygroskopiskt material som suger upp och lämnar iväg fukt utan att förstöras och små sprickor i lacken är därför sällan något problem.
|
|
|
Post by rogerh on May 1, 2016 0:55:33 GMT 1
Spritlack är helt enkelt bäst. Spritlack, hudlim och solida träslag är nyckeln till ett instrument som kan repareras och hålla i mer än hundra år utan problem. Motsatsen är plastlack, modernt lim och plywood. En sån gitarr vill man helst bara elda upp när den samlat på sig tillräckligt många problem, den går inte att reparera.
|
|