Stefan
Besserwisser
Posts: 2,026
|
Post by Stefan on Oct 23, 2014 10:27:18 GMT 1
Tänk så konstigt det kan bli. I år ut och år in har jag hela tiden strävat efter tjockare och tjockare plektrum. Har använt 1,5 mm det senaste året. Av en slump hittade jag ett ljusrosa Dunlop 500 i min sambos elbas-gigbag. Jag drog på smilbanden när jag hittade det. Ha ha! 0.71 mm! Fy faen så tunnt! tänkte jag. Jag testade det på min Gallagher. Den lät bättre än någonsin! Testade HD-28 och J45:an också. Gud så bra det lät! Lättspelat. Stark ton och precis det ljud jag initiallt var ute efter en gång för många, många år sedan. Har A/b testat med tjocka plektrum och volymskillnaden är till förmån för dessa Dunlop 500. Så nu sitter jag här med en massa ljusrosa plektrum och känner mig nöjdare än någonsin. Jag har testat lite andra varianter i samma tjocklek och det är inte samma sak. Det är något med just detta material som funkar så bra i den tjockleken, (för mig). Tänk så det kan bli?! Det kunde jag väl aldrig tro. :-)
|
|
|
|
Post by Claescaster on Oct 23, 2014 10:50:41 GMT 1
Jag har svårt att spela med något tunnare än 1.0 mm, jag har kört på Dunlops blå Tortex Standard i 20 år. Jag tycker det blir väldigt mycket "drang drang" av tunna plektrum och att man kan "höra" dem om de är för tunna. Vad använder ni andra?
|
|
|
|
Post by Peter on Oct 23, 2014 11:02:29 GMT 1
Allt möjligt. Tunna till 12:an, medium till mera vanlig "struming" och tjockt när det gäller solospel. Givetvis kan det bli blandat lite beroende på hur läget är, men får jag planera så blir det som jag skrev raden ovan. |
|
Stefan
Besserwisser
Posts: 2,026
|
Post by Stefan on Oct 23, 2014 11:51:29 GMT 1
Mycket handlar om hur man håller plektrumet också.
|
|
|
|
Post by niklasc on Oct 23, 2014 12:37:37 GMT 1
Jag tycker bäst om materialet Delrin. Har gått från hårda och tjocka plektrum mot lite tunnare. Förr spelade jag med 2,0 på allt men tycker att det låter bättre med betydligt tunnare när jag "strummar" på akustisk gitarr. Så på akustisk gitarr så försöker jga hålla mej runt 0,7. På elgitarr blandar jag mer (ackord och solo) och då passar runt 1,0 eller något över bättre. På mandolinen blir det hårdare. Mellan 1,3-1,5 någonstans. Till mandolinen använder jag ibland ett Blue Chip som jag köpte av någon här (Stefan??). Ibland tycker jag Blue Chip'et är fantastiskt ibland inte. Förstår inte varför det varierar så. Har väl något med dagsformen att göra. Har försökt vänja mej vid plektrum i andra material som t.ex. Ultex, men det går inte. Delrin är mitt material.
|
|
|
|
Post by herringbone on Oct 23, 2014 22:44:13 GMT 1
Jag brukar köra enligt tumregeln tunna plektrum (typ Brain grön 0,53) till strumming och tjocka (ca 1 - 1,5 mm kanske) till solospel. Tycker det brukar både låta och "kännas" bättre att spela så. Det som blir ett problem är om jag vill blanda både strumming och lite solotrudeluttande i samma låt... Jag brukar använda ett plektrum någonstans mittemellan tunt och tjockt då som en kompromiss, fast riktigt bra blir det ju inte då, vare sig strummingen eller solospelet...
|
|
|
|
Post by Laer on Oct 24, 2014 16:12:17 GMT 1
Dunlop's rosa .46:or är mitt favvo- och go-to-plektrum för alla akustiska knäppinstrument med stålsträngar eller delvis strålsträngar. Det finns musiker som kan få instrument att sjunga kanonfint med vansinnigt tjocka plektrum, men jag är inte en av dem. Jag tycker jag får bättre dynamik med ett tunnare plektrum. Ett tjockare gör inte att jag kan få nämnbart mer volym ur ett instrument, snarare att det inte låter lika bra när man spelar på fullt ställ med ett hårt plektrum. Vissa tycker även att tunnare plektrum gör att man får sämre känsla, timing och kontroll över anslaget iom att plektrumet kan fladdra mer och böja sig mer, men det anser jag vara en övningsfråga.  |
|
piotr
Jag är en forumsnörd
Ugnsgratinerade parenteser?
Posts: 1,710
|
Post by piotr on Oct 24, 2014 20:14:52 GMT 1
Om strumming är att vispa över alla sex strängarna med hela underarmen så är det inte riktigt min stil. Jag vill ofta ha ett komp med tydlig baslinje och/eller -figurer och då är stödanslag
och en kontrollerad handrörelse från handleden väsentligt. Det förefaller svårt att uppnå om inte plektret är styvt. Men det tycks spela rätt liten roll om jag använder mina stora nästan triangulära Larrivée
eller mina droppformade Ultex, 1,14 eller 2,0.
|
|
zamn
Jag är en forumsnörd
singer/songwriter/poet/dreamer
Posts: 1,924
|
Post by zamn on Oct 27, 2014 21:37:48 GMT 1
Jag gillar att vispa på med tunna plektrum när jag strummar och då passar tunna bäst tycker jag. Dunlops vanliga nylon mellan 0.38-0.46 är favoriterna. Annars plockar jag med fingrarna eller försöker tröstlöst lära mig "plocka" med plektrum, och då blir det lite tjockare (tex wegen bluegrass 1.0).
|
|
|
|
Post by Claescaster on Oct 28, 2014 9:16:48 GMT 1
men är det bara jag som tycker att man kan "höra" tunna plektrum när man strummar?
|
|
|
|
Post by niklasc on Oct 28, 2014 12:08:21 GMT 1
Jag håller med om att tunna plektrum "hörs". Blir ju lite som när man var liten och satte en pappskiva i cykelhjulet för att få motorljud. Men det är ett ganska svagt smatter som jag tror mest är jag själv som hör. Når jag "strummar" med tjocka plektrum så tappar jag dynamik och gitarren rasslar mer än den sjunger vilket jag tycker är värre än smattret.
|
|
|
|
Post by niklasc on Oct 28, 2014 12:14:24 GMT 1
Fast i bland måste jag använda tjocka plektrum ändå. För att få ett punchigt rytmiskt spel med kraftigt dämpade strängar.
Plektrum är verktyg som måste anpassas till vad man vill uppnå helt enkelt.
|
|
|
|
Post by frankhond on Oct 29, 2014 22:11:06 GMT 1
Alla plektrum låter olika och bra på sitt sätt... en billig metod att ändra något utan att köpa ny gitarr! Upptäckte jag nyligen Dunlops nya Ultex som lite fisförnämt marknadsförs som "beveled by hand" med till och med initialerna på den som påstås ha gjort det. Känns rätt lika wegen bluegrass men betydligt mindre skrapljud.
Jag tycker mig jämt och ständigt höra massor av plektrumskrap men ingen annan tycks höra dem. Antagligen försvinner mycket av ljudskräpet när man kommer bort lite från gitarren.
|
|
|
|
Post by Laer on Oct 29, 2014 23:06:50 GMT 1
Jag gillar ju det där plektrumsmattret av ett tunt plektrum mot strängarna. Jag vevar ju inte över alla strängar hela tiden heller, och tycker även inte jag får någon märkbart bättre kontroll över spelet med ett tjockare plektrum om jag spelar melodier eller markerar basgångar med plektrumet gentemot "strumming". Personliga preferenser alltihopa såklart. |
|
Stefan
Besserwisser
Posts: 2,026
|
Post by Stefan on Oct 30, 2014 13:32:17 GMT 1
Det jag främst upplever som positivt med plektrum, något tunnare än 1.0 mm är att gitarren kommer fram bättre i ljudbilden med bandet. Det kapar en del bas till förmån för diskant och mellanregister. Basen står ju bassisten för. Jag sitter inte och "öl-tälts-trubadur-vevar" ringa-ranga utan spelar både single line flatpicking, Carter style, crosspicking osv. Jag tycker allt flyter lite smidigare med plektrum runt 0.7-0.8 mm.
|
|
