Hänt i drömfabriken

[rogerh]

Artikeln i Tidningen Sju gav bra respons, en hel massa folk med gamla trasiga instrument anmälde sig och de flesta är nu reparerade. Här är några axplock.

En Crafton harpgitarr från ca 50-talet hade en bananhals och gamla rostiga bas-strängar. Fräste in en kolfiberstav och köpte nya bas-strängar på Östmans Musik. Instrumentet hittades i en container för ca 10 år sedan, stallet var löst och en händig fixare limmade tillbaka stallet. Ljudhålskringlan och en del av bindningen runt ljudhålet försvann i samma veva... Med alla strängar på fick jag hyvla bort ca 1 mm på toppen av stallet för att få bra stränghöjd och intonering.





Färdigbilder. Den här är intressant då gitarrdelen har Terz gitarr mensur. Man måste nog stämma ned bas-strängarna lite annorlunda också (de jag köpte var för en Levin harpgitarr med normal gitarr mensur). En annan fin detalj är att stallet är rakt men översadeln och alla banden har en intoneringsvinkel! Bra kvalitet på hela instrumentet och den var inte billig när den såldes. Det enda jag gillar med harpgitarrer är strängreverbet man får från bassträngarna när de ljudar med. Den runda botten ger också gitarren en vacker klang. Bra ljud, men hemskt att hantera! Fulgentin ger den rätta glansen

[rogerh]

En trio diverse instrument. En kulmandolin från ca 1920, en Levin 1 års garanti från 1942 och Ibanezen med crazy ribbor.



Kulmandolinen hade sprickor i botten och lock och en hals som var på väg att lossna. Infästningen på de här liknar den på en fiol. Efter en hel del problem fick jag ihop sprickorna i kulan med hjälp av spännband och hudlim. Halsen limmades om och jag gjorde faktiskt en ny greppbräda då jag klantade till det lite väl mycket... oh well. Ny översadel i ben också. Sprickorna i locket fick nytt trä infogat och sen spritlack på allt. Shimsade upp stallet 1 mm också. Lite mjukare dynamisk ton i de här jämfört med bluegrassmandoliner. De bästa original stämmisar av den här typen för en mandolin jag träffat på, inget glapp





Levinen hade ett hemskt "string through" stall som var jättehögt och omöjligt att konvertera till någonting vettigt. Limmade dit ett tidsenligt pinn-stall istället. Raka stall som den här utan "bulb" är snudd på omöjliga att hitta, men de finns att köpa hos Östmans Musik! Den röda rosewooden betsade jag brunare och jag tycker det passade skitbra på gitarren! Alla bottenribborna var lösa nästan hela vägen och limmades om. En spricka i mittenfogen på botten fick några laglappar. Ett lager cellulosalack och sen var den klar (gasmask på!). Monterade nya Stewmac stämmisar då de gamla var glappa och sönder. Helt OK, lite strängig sound men inte onjutbart.

[rogerh]

En nyare Martin D-15 helt i mahogny passerade också. Den reparerade jag sidan på för några veckor sedan. Sen tappades den i en trottorkant och en ny lika lång spricka på sidan öppnade upp sig ovanför den gamla reparationen... Längst bak intill ändklossen och omöjliga att nå. Den urspungliga skadan skedde för flera år sedan och Jam limmade ihop sprickan utan laglappar inuti. Höll några år. För att få nån sort ordning på den massakrerade sidan var jag tvungen att få upp botten på den. Var nervös på hur det skulle gå eftersom mahogny är sprickig och mjuk och limmet okänt, men det visade sig vara lätt att få upp limfogen! Gick väldigt bra att få isär botten med sprättkniven.



Tapetserade hela sidan med 0.6 mm Madagaskar ebenholts fanér och limmade in några extra sidostag i rosewood. Det är kanske modernt med randiga tapeter? Använde gul titebond för att inte deformera sidan (hudlim drar ihop när den torkar, men det gör inte standard Titebond).





Kunden är ingen vanlig medelsvensson. Han gillar bl.a. att rista in meddelanden och att "tatuera" sina bruksinstrument. Han vill också ha en vit strängpinne och resten svarta. När han var förbi och såg botten lös tog det inte lång stund för honom att dra lös Martin etiketten och rista in ett blommotiv samt en text på serbiska



Monterade en Fishman mick och limmade tillbaka botten. Eftersom kunden spelar mycket percussion på den lade jag in en granpatch vid ljudhålet för att styva upp locket där han slår med tummen. Med tejp fick jag de flesta kanterna i exakt passning (mahogny är mjukt och formar sig lätt med tryck). När allt var limmat behövde jag bara snygga till fogen på ett par ställen.





Är inte speciellt imponerad av ljudet i den, den hade en vargton. Men i kundens händer lät den skitbra! Färdigbilder innan jag lackade lite på de ställen jag skrotade bort överhäng av botten..







En Martin!



Gjorde även iordning hans "kravallgitarr". En Furch som jag bandade av de nedersta banden och slipade bort en "koreapuckel" på. Justerade dragstången och gjorde ett lite högre stallben också. Ett lätt bygge som håller för 0.11 strängar, men det sitter 0.12 på den. Locket har börjat deformera sig av strängdraget, den klassiska rotationseffekten runt stallet. Även den här har en vargton, men den är utbredd över fyra halvtoner. Låter skitbra i kundens händer!

[sfe]

Crafton är ingen harpgitarr, Roger. Det är en "Svensk Luta" eller "visluta", som det också kallas.
Svenska lutan

Vissa människor, även om de är ganska få, är noggranna med detta.
Den svenska lutan sägs också vara ett av endast två musikinstrument som är genuint svenska. Det andra är nyckelharpa.

Själv har jag egentligen inga problem med att kalla det "harpgitarr" eftersom jag tycker det är mer gitarr än luta. En harpgitarr med onödigt dålig ergonomi helt enkelt.

Härligt förresten att få se akustiska misshandlade gitarrer som fortfarande funkar och används. Jag tyckte de här två, helst Furch:en, såg charmiga ut. Jag kanske är dum i huvudet?

[rogerh]

Jodå, har hört talas om den "Svenska lutan", har en Alfred Brock tillverkad sån med bara två extra bas-strängar (men då är det väl inte en riktig "Svensk luta"?). Skillnaden är hårfin till harpgitarren, nyckelharpan är mer genuin

Jag håller med om att kravallgitarrerna är coola. De är bruksgitarrer och inga dyrgripar direkt. Killen lovar att han inte ska ge samma behandling till den Rasmussen gitarr han just beställt!

[sfe]

Brockmodellen med två teorbsträngar kallades "damluta" av tillverkaren självt. Diskriminering?