Post by marcusbjork on Apr 29, 2011 20:22:38 GMT 1
Tänkte visa en liten renovering, eller ihoplimmning kanske man ska kalla det, jag håller på med nu. Detta är gitarren jag lärde mig spela på, och morfar gav denna till mamma när hon tog examen som lärare på 60-talet.
Jag är själv inte helt oskyldig till skadorna på den, men den mest bisarra behandlingen får jag dock skylla på brorsan, då han höll den i huvudet och drog den i betonggolvet i pannrummet. Sånt som han tycker funkar när man ska toka till det.
Så minns jag det i alla fall, det var ett bra tag sen...
Jag har inte lyckas något vidare hitintills med renoveringen, även om ett visst hopp finns om det hela, men jag tänkte ändå visa att man kan göra en hel del utan verkstad och utan att kunna något innan om varken slöjd eller instrumentbygge. Jag bor nämligen i lägenhet i Lund och har i princip bara har tillgång till lite köksverktyg, ett strykjärn och en hammare.
Innan var jag skrämd att ens peta på dragstången på gitarrer, men nu har jag lyckats få till ett par gamla Levin-parlors från 10- och 20-talen till de bästa gitarrer jag någonsin spelat på, även om de inte är under av skönhet, med köksprylar och en lätt besatthet, underblåst av detta forum. (Ska göra trådar för de lagningarna med framöver.) Och med lite ytterligare galenskap har jag bestämt mig för att få även denna 112:a att åtminstone låta OK i slutänden..
Skräcken består alltså dels i bilderna på eländet denna fina gitarr fått genomgå under sin levnad, dels i visionen av min brist både på erfarenhet, vanligt vett och vettiga verktyg.
Principen har varit att allt går att laga, och att man inte ska vara rädd för att prova. Håll till godo!
Rejäla plektrumurkarvningar som jag gjorde med sharkfins i ungdomen.
Allmänt tjusig modell måste man säga. Till skillnad från vissa på detta forum tycker jag inte monogrammet är fjantigt, men riktigt juste!
Det var dock helt snett vitlimmat. Kanske att en tidigare version av mig själv gjort detta.
Fantastiskt!
Detta är jag oskyldig till, men jag vet var han som gjorde det bor :
Tack brorsan!
Aj aj! Hälen sprack...
Här var det värre än vanligt. Fattar inte att mor inte slängde den. Har nog stått i källaren i Dalarna i 10 år i alla fall.
Med strykjärnet och en stekspade rök halsen till att börja med:
Men den del av hälen som satt kvar efter att jag rucklat bort halsen, den satt som berget. Jag lyckades fördärva både hälen, och kroppen med strykjärnsånga innan jag läste här på forumet att det är våld som gäller. Mycket bättre! Skippa ångan! Jag gick ut på parkeringen och dunkade till med hammaren. Plopp, sa det så var hela halsen lös. Men just det, först hann jag testa detta. Det var fullständigt värdelöst och hjälpte ingenting hur jag än vred tvingarna:
När jag kom till stallet skippade jag all ånga och blöta och rände in stekspaden istället. Det gick fint.
Efter det var utgångsläget följande, vilket ingav ett visst missmod måste jag säga:
Limmade ihop hälen med Titebond Liquid Hide Glue, som jag lärt mig här på forum:
Bracingen var i vissa delar halvt borta. Tycker mig minnas att det skramlade i lådan när jag var liten pojk. Jag hittade en avbitartång i en byrålåda och ryckte till med den:
Vissa sprickor hade fjuttat lös hela delar i solfjädern:
Gjorde lite ny bracing av överbliven metervara (gran) som jag hittade under en sågmaskin på Bejers och tiggde till mig gratis . Kökskniv fanns i en låda:
En fogsvans lånade jag på jobbet och sandpapper fanns på Jula.
Lite laglappar som ni har visat här på forumet:
Lite andra bracingar jag knåpade ihop. Tror jag limmade bättre än Levinfabriken för det var liminferno i hela lådan:
OK då, det blev värre liminferno när jag gick loss. Använde Titebonds vita här, bara för att jag såg att det var vitlim man använt på fabriken, så jag ville inte vara sämre:
Hade bara fem tvingar och för att dra ihop sprickor med hjälp av både bracing och laglappar, men några böcker och en skärbräda i ek från den tiden jag fjantade mig med sånt fick duga:
När locket i alla fall var helt igen var det dags att kolla på sargen som var sprucken dels rakt itu, dels i ett antal skärvor. Försöket med en metod där gitarrsträngar skulle dra fast laglappar på insidan. He he, minst sagt fiasko. Har fattat nu från forumet här hur man borde gjort.
Råkade fjutta av en hel bit ur sargen när det gick som sämst med hela projektet:
Jag hade trott att bottendelen och lockdelen skulle passa ihop. Det gjorde de inte! Helt svettig i pannan och med Titebonds hudlim över hela händerna, under strumporna och i hela köket drog jag ihop skiten i alla fall. Vad ska man göra?!
Allt gick ihop i alla fall till sist, efter ett antal limningar. Att det inte passade ihop löste jag med sandpapper 40
Allt går att laga!
Sen lurade Klangfix här på forum in mig på att börja experimentera med bets, något som gick minst sagt fullständigt åt skogen, för mig. När Klangfix själv gjorde det blev det jättefint.
Fram med sandpapperet igen alltså. I nästa vända fick rogerh mig att testa spritlack istället. Kände hur hjärncellerna liksom ångade bort. Men sargen blev riktigt fin med Östmans amber i en första strykning. Locket blev dock fullständigt fördärvar med samma mixtur...
Ja, det är läget i dagsläget. Återkommer med förhoppningsvis mindre obehagliga bilder framöver!
//Marcus
Jag är själv inte helt oskyldig till skadorna på den, men den mest bisarra behandlingen får jag dock skylla på brorsan, då han höll den i huvudet och drog den i betonggolvet i pannrummet. Sånt som han tycker funkar när man ska toka till det.
Så minns jag det i alla fall, det var ett bra tag sen...Jag har inte lyckas något vidare hitintills med renoveringen, även om ett visst hopp finns om det hela, men jag tänkte ändå visa att man kan göra en hel del utan verkstad och utan att kunna något innan om varken slöjd eller instrumentbygge. Jag bor nämligen i lägenhet i Lund och har i princip bara har tillgång till lite köksverktyg, ett strykjärn och en hammare.
Innan var jag skrämd att ens peta på dragstången på gitarrer, men nu har jag lyckats få till ett par gamla Levin-parlors från 10- och 20-talen till de bästa gitarrer jag någonsin spelat på, även om de inte är under av skönhet, med köksprylar och en lätt besatthet, underblåst av detta forum. (Ska göra trådar för de lagningarna med framöver.) Och med lite ytterligare galenskap har jag bestämt mig för att få även denna 112:a att åtminstone låta OK i slutänden..
Skräcken består alltså dels i bilderna på eländet denna fina gitarr fått genomgå under sin levnad, dels i visionen av min brist både på erfarenhet, vanligt vett och vettiga verktyg.
Principen har varit att allt går att laga, och att man inte ska vara rädd för att prova. Håll till godo!
Rejäla plektrumurkarvningar som jag gjorde med sharkfins i ungdomen.
Allmänt tjusig modell måste man säga. Till skillnad från vissa på detta forum tycker jag inte monogrammet är fjantigt, men riktigt juste!
Det var dock helt snett vitlimmat. Kanske att en tidigare version av mig själv gjort detta.
Fantastiskt!
Detta är jag oskyldig till, men jag vet var han som gjorde det bor :
Tack brorsan!
Aj aj! Hälen sprack...
Här var det värre än vanligt. Fattar inte att mor inte slängde den. Har nog stått i källaren i Dalarna i 10 år i alla fall.
Med strykjärnet och en stekspade rök halsen till att börja med:
Men den del av hälen som satt kvar efter att jag rucklat bort halsen, den satt som berget. Jag lyckades fördärva både hälen, och kroppen med strykjärnsånga innan jag läste här på forumet att det är våld som gäller. Mycket bättre! Skippa ångan! Jag gick ut på parkeringen och dunkade till med hammaren. Plopp, sa det så var hela halsen lös. Men just det, först hann jag testa detta. Det var fullständigt värdelöst och hjälpte ingenting hur jag än vred tvingarna:
När jag kom till stallet skippade jag all ånga och blöta och rände in stekspaden istället. Det gick fint.
Efter det var utgångsläget följande, vilket ingav ett visst missmod måste jag säga:
Limmade ihop hälen med Titebond Liquid Hide Glue, som jag lärt mig här på forum:
Bracingen var i vissa delar halvt borta. Tycker mig minnas att det skramlade i lådan när jag var liten pojk. Jag hittade en avbitartång i en byrålåda och ryckte till med den:
Vissa sprickor hade fjuttat lös hela delar i solfjädern:
Gjorde lite ny bracing av överbliven metervara (gran) som jag hittade under en sågmaskin på Bejers och tiggde till mig gratis . Kökskniv fanns i en låda:
En fogsvans lånade jag på jobbet och sandpapper fanns på Jula.
Lite laglappar som ni har visat här på forumet:
Lite andra bracingar jag knåpade ihop. Tror jag limmade bättre än Levinfabriken för det var liminferno i hela lådan:
OK då, det blev värre liminferno när jag gick loss. Använde Titebonds vita här, bara för att jag såg att det var vitlim man använt på fabriken, så jag ville inte vara sämre:
Hade bara fem tvingar och för att dra ihop sprickor med hjälp av både bracing och laglappar, men några böcker och en skärbräda i ek från den tiden jag fjantade mig med sånt fick duga:
När locket i alla fall var helt igen var det dags att kolla på sargen som var sprucken dels rakt itu, dels i ett antal skärvor. Försöket med en metod där gitarrsträngar skulle dra fast laglappar på insidan. He he, minst sagt fiasko. Har fattat nu från forumet här hur man borde gjort.
Råkade fjutta av en hel bit ur sargen när det gick som sämst med hela projektet:
Jag hade trott att bottendelen och lockdelen skulle passa ihop. Det gjorde de inte! Helt svettig i pannan och med Titebonds hudlim över hela händerna, under strumporna och i hela köket drog jag ihop skiten i alla fall. Vad ska man göra?!
Allt gick ihop i alla fall till sist, efter ett antal limningar. Att det inte passade ihop löste jag med sandpapper 40
Allt går att laga!
Sen lurade Klangfix här på forum in mig på att börja experimentera med bets, något som gick minst sagt fullständigt åt skogen, för mig. När Klangfix själv gjorde det blev det jättefint.
Fram med sandpapperet igen alltså. I nästa vända fick rogerh mig att testa spritlack istället. Kände hur hjärncellerna liksom ångade bort. Men sargen blev riktigt fin med Östmans amber i en första strykning. Locket blev dock fullständigt fördärvar med samma mixtur...
Ja, det är läget i dagsläget. Återkommer med förhoppningsvis mindre obehagliga bilder framöver!
//Marcus
