Post by Deleted on May 9, 2011 9:33:06 GMT 1
Se där. Stavningen på vanliga ord har ändrats genom tiderna. Varför inte bokstäverna i tonerna, eftersom tonerna har ändrats också? Det var liksom inte hugget i sten, förrän "kring" BACH och hans vältempererade klaver i början av 1700 talet först, som det blev liksom mer bestämt vilka konventioner som skall gälla. Innan kunde tonen A variera allt ifrån 415 till 466 hz, tills det beslöts först 1936 att den skulle ligga på 440 hz. KarroGitarro hade ju också hört att "det där med b såg ut som h inte stämmer". Eller typ "Att det var något liknande men ändå inte "...
Ja det kan ju ingen veta, eller känna till, bara det att de facto blev koperingsfel även förr i tiden, och det fanns ingen korrektion på den tiden. Vem korrekturläste när ingen visste vad det skulle heta? :-)
Alltså: Vilken hypotes, eller teori, är precis LIKA möjlig som Anne Marie Larssons. Och vad Bach skulle gjort utan be eller hå hör inte hit. Det finns bevis för att han stämde lite hur han ville, beroende på kompositionen. Han själv hade lite svårt för den "skarpa" tersen i durackoren.
Valet av beteckning är en historievetenskaplig konvention och som sådan en stipulativ definition. Den kan alltså varken vara rätt eller fel, bara mer eller mindre adekvat. Det som tvingar fram en dylik konvention avgörs enbart av de som anser sig ha tolkningsföreträde i frågan. Självpåtagna "domare" eller vad det nu skall kallas för. De som inte söker konsensus.
Jag är inte kluven. B och Bess. H finns inte. Och det är omöjligt att rota bakåt i tiden för att hitta entydiga svar. Till sist blir det omöjligt att hitta något som varken talar för det ena eller andra.
Men, det måste väl ändå anses vara belagt att tonen b quadratum inte var menad att heta h, utan att blev kallad det för att förtecknet såg ut som bokstaven h! Det finns det rätt klara historiska bevis, och skrifter för.
Ja det kan ju ingen veta, eller känna till, bara det att de facto blev koperingsfel även förr i tiden, och det fanns ingen korrektion på den tiden. Vem korrekturläste när ingen visste vad det skulle heta? :-)
Alltså: Vilken hypotes, eller teori, är precis LIKA möjlig som Anne Marie Larssons. Och vad Bach skulle gjort utan be eller hå hör inte hit. Det finns bevis för att han stämde lite hur han ville, beroende på kompositionen. Han själv hade lite svårt för den "skarpa" tersen i durackoren.
Valet av beteckning är en historievetenskaplig konvention och som sådan en stipulativ definition. Den kan alltså varken vara rätt eller fel, bara mer eller mindre adekvat. Det som tvingar fram en dylik konvention avgörs enbart av de som anser sig ha tolkningsföreträde i frågan. Självpåtagna "domare" eller vad det nu skall kallas för. De som inte söker konsensus.
Jag är inte kluven. B och Bess. H finns inte. Och det är omöjligt att rota bakåt i tiden för att hitta entydiga svar. Till sist blir det omöjligt att hitta något som varken talar för det ena eller andra.
Men, det måste väl ändå anses vara belagt att tonen b quadratum inte var menad att heta h, utan att blev kallad det för att förtecknet såg ut som bokstaven h! Det finns det rätt klara historiska bevis, och skrifter för.
