|
Post by perhallgren on Dec 14, 2007 17:44:18 GMT 1
Lasse, du gör helt rätt under förutsättning att du har koll på proportionerna lim/vatten. Det lim jag oftast använder har proportionerna 1 del lim till 1.8 delar vatten mätt i vikt. Mer vatten ger en svagare fog (vilket violinbyggarna använder till sin fördel när de limmar delar på violinen som ofta ska öppnas), mindre vatten ger ett för tjockt lim och en för tjock limsträng i fogen. Kontrollera att du har rätt temperatur, 60-65 grader. Värm inte upp limmet för många gånger och förvara det i kylskåp om du inte kastar ut överblivet lim. Hur länge limpärlorna måste blötläggas beror på hur stora de är. Du märker själv om vattnet är fullständigt absorberat och pärlorna genommjuka. Då kan du värma, annars tar det längre tid men jag tror inte att det kan skada limmet så länge som du inte värmer över den kritiska gränsen.
|
|
|
Post by perhallgren on Dec 14, 2007 17:44:35 GMT 1
Dagens arbete börjar med att bearbeta tonribborna som limmades igår. Dessa har ett antal olika uppgifter. De ger styrka och styvhet, de leder vibrationer ut över locket, de är ett medel för byggaren att justera lockets vibrationsegenskaper. Först hyvlar jag ribborna till en ungefärlig höjd. Sedan formar jag deras tvärsnitt. Efter att de putsats jämna skär jag ner ändarna på ribborna. Tonribbornas utformning döljer många subtila trick för att ge gitarren den önskade klangen och responsen. Igår glömde jag i hastigheten att nämna hur den spanska byggtraditionen skapar den välvning i locket som är så viktig. Välvningen behövs för att instrumentet ska kunna röra sig i ändrad luftfuktighet utan att det spricker så lätt. Om locket krymper pga torka minskar välvningen, ökar luftfuktigheten ökar välvningen. Instrumentet ”andas”. Ett annat skäl till välvning är att en välvd yta är starkare än en flat. Ett välvt lock kan alltså göras tunnare och således lättare. Den spanska byggmetoden skapar välvningen genom att locket och tonribborna pressas mot en välvd arbetsplatta, en ”solera” på spanska. När limmet har torkat bibehåller locket solerans välvning. Efter att tonribborna formats färdigt limmar jag tvärbalkarna på var sida om ljudhålet samt en liten platta under greppbrädan. Medans jag väntar på att limmet torkar arbetar jag med huvudet. Det bearbetades med fräsmaskiner och borrmaskiner häromdagen. Nu slutför jag detaljarbetet för hand. Bågarna på ovansidan av huvudet skärs färdigt med ett stämjärn. Ramperna för strängarna sågas och stäms ur. Detaljlayouten ritas och ristas in på fanéret. Med en gramil, fräs och stämjärn försänks vissa delar på huvudet så att en tredimensionell design bildas. Detaljarbetet är slutfört men inte förrän greppbrädan är limmad och halsen är snidad kommer man att kunna uppleva huvudet som det är tänkt att se ut. Formerna förvrängs av det grova halsämnet. I morgon fortsätter arbetet med locket och får jag tid över kommer jag också att arbeta med den spanska halsinfästningen, hälen och foten.
|
|
|
Post by Lasse on Dec 15, 2007 7:40:02 GMT 1
|
|
|
Post by perhallgren on Dec 15, 2007 8:44:24 GMT 1
Ett sätt att undvika fruns vrede är att värma limmet tills vattenbadet är "jättevarmt men inte för hett", du känner att det är riktigt riktigt varmt om du sticker ner fingret men det smärtar inte. En grov mätning, men om det kan rädda ett äktenskap...
Om limmet rinner från penseln utan att droppa och har en tjockhet som riktigt tjock olivolja är du ganska nöra idealet för de flesta limningar.
Benlim och hudlim skiljer sig åt lite grand i egenskaperna. Hudlim är liiiite mer flexibelt medans benlim är glashårt. Det sägs, men jag vet inte säkert, att den lilla gnutta flexibilitet som finns i hudlimmet hjälper till att undvika att fogen knäcks vid en hård stöt. Det finns de experter som med kännarmin blandar benlim och hudlim i "rätt" proportioner för just den enskilda limningen. Jag nöjer mig med att använda ett jättefint hudlim, filtrerat och klart, och med en gramstyrka på 192. Köpes hos Luthiers Mercantile i USA.
|
|
|
Post by Lasse on Dec 15, 2007 9:02:13 GMT 1
Ett sätt att undvika fruns vrede är att värma limmet tills vattenbadet är "jättevarmt men inte för hett", du känner att det är riktigt riktigt varmt om du sticker ner fingret men det smärtar inte. En grov mätning, men om det kan rädda ett äktenskap... Om limmet rinner från penseln utan att droppa och har en tjockhet som riktigt tjock olivolja är du ganska nöra idealet för de flesta limningar. Benlim och hudlim skiljer sig åt lite grand i egenskaperna. Hudlim är liiiite mer flexibelt medans benlim är glashårt. Det sägs, men jag vet inte säkert, att den lilla gnutta flexibilitet som finns i hudlimmet hjälper till att undvika att fogen knäcks vid en hård stöt. Det finns de experter som med kännarmin blandar benlim och hudlim i "rätt" proportioner för just den enskilda limningen. Jag nöjer mig med att använda ett jättefint hudlim, filtrerat och klart, och med en gramstyrka på 192. Köpes hos Luthiers Mercantile i USA. >>Ett sätt att undvika fruns vrede : Nja, ;D Hon är ju kock, så att använda köksprylarna till instrument lagningar skall igentligen ske endast när hon jobbar (hoppas hon inte läser detta nu ) Tack för alla tips ang lim !!!
|
|
|
Post by perhallgren on Dec 15, 2007 9:27:27 GMT 1
Lasse, egentligen behöver hon inte oroa sig. Hud och benlim är i princip gelatin som jag antar att hon använder i jobbet. Jag har för mig att jag läste om Frank Ford, Frets.com, och hur han limmade med gelatin från mataffären i ett pedagogiskt experiment. Vad som i detalj är skillnaden mellan matgelatin och limgelatin vet jag inte men den kontrollerade gramstyrkan (i praktiken måttet på hur snabbt limmet stelnar och hur starkt det är) kan vara en detalj som gör att vi ska hålla oss till limmet.
Huvudet är byggarens signum i den spanska traditionen. Etiketter och rosetter har varierats men oftast har huvudet varit konstant detsamma. Det är ju ganska logiskt egentligen. Huvudet är den detalj man lättast kan se skillnad på från håll. Mitt huvud är traditionellt i ytterkonturen. Det stammar från Torres men i princip samma kontur med små variationer har använts av flera byggare genom decennierna. Jag har lagt till den tredimensionella designen för egen del. Det bör vara ganska tydligt urskiljbart på håll.
|
|
|
Post by danove on Dec 15, 2007 12:42:34 GMT 1
Det vackra huvudet du gjort Per, kommenterar fint den moriska arkitekturen, med 'cicelerade' fält mellan bågvalven. Elegant utfört och djupt ner i den spanska historien.
/
|
|
|
Post by perhallgren on Dec 15, 2007 12:53:25 GMT 1
danove, du är faktiskt den första någonsin som har tolkat mina asociationsbanor helt rätt! Huvudet ser lite konstigt ut ännu, innan mekaniken har monterats och innan anslutningen till greppbrädan har skurits (alltså där huvudet smalnar av mot halsen). Jobbar jag på ska ni kunna se det färdigt om en vecka...
|
|
|
Post by perhallgren on Dec 15, 2007 17:26:13 GMT 1
|
|
|
Post by danove on Dec 16, 2007 1:42:24 GMT 1
känns som en tidig julafton.... /
|
|
faxman
Musiker av rang
Posts: 157
|
Post by faxman on Dec 16, 2007 1:55:05 GMT 1
Tack Per! Detta är bland det mest detaljerade jag sett i fråga om gitarrbyggeri. Väldigt intressant. Jag blir så byggsugen! Det gäller bara att få den nya verkstaden färdig. Lider av ganska svår abstinens faktiskt. I mellandagarna ska jag sätta igång med byggande av arbetsbänkar till att börja med. Det ska bli bättre och framförallt större och trivsammare.
Pelle J
|
|
|
Post by perhallgren on Dec 16, 2007 7:16:10 GMT 1
Danove, lucköppning om några timmar... Pelle Faxman, vad bygger du för instrument?
|
|
|
Post by henrikduende on Dec 16, 2007 12:44:38 GMT 1
Tjena Per.
Intressant bildserie. Skulle vara kul att testa gitarren sen.
Finns det fler flamencogitarrister här på forumet kanske? och kanske rent av i BORÅS?
Henrik
|
|
|
Post by perhallgren on Dec 16, 2007 19:03:09 GMT 1
Hallå Henrik. Visst kan du provspela gitarren när den är klar. Vi hörs av om när och hur.
|
|
|
Post by perhallgren on Dec 16, 2007 19:03:41 GMT 1
|
|