|
|
Post by Klangfix on Sept 27, 2010 22:02:12 GMT 1
Jaha, arbetet fortsätter ständigt med lackande och småfixande av skador. Här kommer lite bilder av huvudet som var krakelerat i värsta stadiet. Lacken trillade av i bitar. Jag bedömde att det var OK att lacka om det eftersom halsens baksida ändå skulle lackas om.  Rakbladet är av samma ålder som gitarren.     Först stryker jag några gånger med en tyg-tuss doppad i shellack för att få tillbaka gulheten i kantlister och pärlemor.  Många lager handlackad cellulosalack och sen sickling med rakblad. Man måste ha ett rejält lager lack så man inte sicklar igenom. lacken bör gärna vänta en vecka innan man gör allt efterarbete. Vissa säger t o m 30 dagar, men det beror nog på lacktjockleken.  Den ska poleras mer. Detta är bara en försmak. Jag har dessutom någon del som jag behövt bättra lite, så jag kommer att behöva sickla lite och slipa om ytan lite med finaste våtslippapper. Efter moget övervägande tog jag tjuren vid hornen och monterade av banden också:   Naken greppbräda med mycket tvärgående repor och mycket avlagringar kring där de slitna bandstavarna suttit. Nu kommer frågan:Kan man köpa en slipkloss för 20" radie i Sverige? Vem säljer sådana? Har någon en till utlåning i några dagar i Lund/Malmö? |
|
|
|
Post by Klangfix on Oct 21, 2010 22:21:28 GMT 1
Dags för ett livstecken och en lägesrapport. Nu har det hänt lite till. Nu har äntligen mekaniken kommit.  Även om det inte är en original Kolb-mekanik från Bayern så är den snarlik och kommer att passa fantastiskt fint till gitarren även om jag måste borra nya hål. I dagarna har jag ägnat tid åt att plugga igen de gamla hålen, slipa rent och påbörja mer lackarbete.  Först skar jag små hyllor med ett 3mm brett stämjärn. På så vis kunde jag få pluggarna med ådringen i samma riktning som övriga huvudet. Ändträ är lite mer avvikande tyckte jag. Det blev faktiskt så att jag fick slipa hela baksidan av huvudet ändå. Den var helt enkelt för ojämn och plottrig, med lackskador kring de gamla stämskruvarna och dessutom lite spilld lack som runnit genom hålen då jag lackade översidan. Denna lack hade delvis löst upp den gamla lacken på undersidan och det hade blivit lite fult här och var. Nu är detta bortslipat i alla fall. Men kanterna kommer i alla fall att förbli original.  Här har jag dragit över med första lagret shellack. Det ska bli några till, tills porerna är fyllda. Sen blir det cellulosalack.  Vidare har jag nu fått nytta av min slipkloss med 20" invändig radie, som jag använt för att slipa greppbrädan med. Det blev lite knixigt, eftersom jag ville ju få bort så mycket som möjligt av de bruna märkena på kantlisterna. Men då banden en gång trimmats med fil, hade man gjort ganska djupa gropar kring bandstavarna med filen. Om jag skulle slipat ner allting i kanterna till en helt jämn yta med rätt radie, så hade mitten av greppbrädan äventyrats. Det fanns risk att pärlemorinläggningarna hade tunnats ut för mycket och det vågade jag inte. Det är nu en kompromiss. Allt trä, inklusive pärlemorinläggningar, är jämnt och slätt och välvt med 20" radie. Kantlisterna är också slipade men har några små skönhetsgropar här och var, men jag tror inte det stör helhetsintrycket.  Här och var fick jag fylla i skador med superlim och pulvriserad pianotangent, dvs ebenholtz. Efter slipning med 240, 400 och 600-papper:  Värre var det med skårorna. När jag slipade ner greppbrädan, så blev ju skårorna lite tunnare och dessutom fanns det lim i botten på skårorna. De nya bandstavarna hade aldrig gått i spåren annat än med mycket våld och då hade vidgningen av skårorna tvingat hela halsen i ett bakåtböjt läge. Greppbrädan har ju kantlister på sidorna, så det går ju inte heller att sätta sågen i skårorna. Den yttre kantlisten har ju tillkommit efter man sågade skårorna. Jag blev därför inte riktigt klok på hur jag skulle sänka djupet i skårorna. Det finns specialsågblad som bara är 15mm långa, men sådana äger jag inte. Vad jag däremot äger är en Dremel med diverse tillbehör. Först tänkte jag eventuellt stoppa ner en roterande sliptrissa och slipa upp skårorna. Fast vid närmare eftertanke insåg jag att det skulle vara omöjligt att hålla dremeln så rakt och stadigt. Däremot har jag en frästillsats som är specialtillverkad för kantlistfräsning på gitarrer - alltså inget originaltillbehör till Dremel. Genom att skruva av en del från denna, gick det att använda detta tillbehör som en handöverfräs i miniatyr.  Sen letade jag fram ett borr som var 0,5mm. Planen var att försöka använda detta som frässtål. Jag fräste ett par spår med ganska stor svårighet eftersom borret lätt böjdes, sen knäcktes borret. Skam den som ger sig. En liten del av borret var kvar och den avbrutna änden var nu vassare än borret hade varit innan. Dessutom var borret mycket stabilare eftersom det blivit mycket kortare.  Följden blev att jag med framgång fräste samtliga spår med detta avbrutna borr. Nu är allting klart för att knacka i nya bandstavar.  Här böjs bandstaven till rätt radie. Radien ska vara mindre än greppbrädans, dvs bandstaven ska vara mer krökt. På så vis blir det mindre glipor i ändarna.  Här nyper jag av tangen eller tången som det borde heta på svenska. Änden på ett knivblad (inuti skaftet) heter ju tånge och samma ord på engelska är tang - alltså borde man kanske kalla bandstavens osynliga del för tånge. Men tang är kanske för inarbetat. När jag skriver detta har jag knackat i två av bandstavarna och resten är tillskurna och tillfixade i ändarna. Limmar gör jag med Titebonds gula lim. Det är mest för att låsa eventuell flexibilitet i träet kring skårorna. Limmet biter ju inte direkt på bandstaven. Snart ska jag börja slöjda på plektrumskyddet. Dessutom är det rätt mycket lackjobb kvar... |
|
magnus
Allvetande
Samlar all m?jlig Goya....
Posts: 6,775 
|
Post by magnus on Oct 22, 2010 8:58:10 GMT 1
Underbart att se Björn!
Klipper du de nya banden så att de når ut till kanten av greppbrädan?
|
|
|
|
Post by Peter on Oct 22, 2010 8:59:50 GMT 1
Vad glad din vän ska bli när han får en NY gitarr |
|
|
|
Post by Klangfix on Oct 22, 2010 12:11:52 GMT 1
Underbart att se Björn! Klipper du de nya banden så att de når ut till kanten av greppbrädan? Ja, eftersom jag anser att det ger bättre marginaler för E1-strängen, så den inte halkar utanför kanten. En tråkig sak som jag tyvärr förbisett är att kantlistens yta inte riktigt följer 20"-radien, vilket gör att man får en liten liten glipa mellan bandstav och greppbräda. Det finns därför risk för att bandstavarna blir väldigt vassa i kanterna. Då finns det två alternativ: 1. Plocka bort de två redan monterade bandstavarna och slipa ner hela greppbrädan ytterligare 0,5mm, med allt vad det innebär.  Jag är egentligen mest rädd för att jag ska hamna i ett läge där jag slipar genom pärlemorinläggen. Jag har redan slipat ner greppbrädan åtminstone 0,5mm - kanske mer. Dessutom är greppbrädan rak nu, men kommer jag att lyckas bibehålla rakheten efter ytterligare slipning. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får... 2. försegla glipan med en droppe superlim eller något annat, så inte kanten sticks. Vad tycker ni? Några andra tips? |
|
|
|
Post by niklasc on Oct 22, 2010 13:22:33 GMT 1
Många lager handlackad cellulosalack och sen sickling med rakblad. Man måste ha ett rejält lager lack så man inte sicklar igenom. lacken bör gärna vänta en vecka innan man gör allt efterarbete. Vissa säger t o m 30 dagar, men det beror nog på lacktjockleken. Får man kila in en fråga här och tjuva lite kunskap? Hur/vad gör du med penseln mellan lagren? Och hur ofta lägger du på nytt lager? /N /N |
|
magnus
Allvetande
Samlar all m?jlig Goya....
Posts: 6,775
|
Post by magnus on Oct 22, 2010 15:03:18 GMT 1
Då finns det två alternativ: 1. Plocka bort de två redan monterade bandstavarna och slipa ner hela greppbrädan ytterligare 0,5mm, med allt vad det innebär. Jag är egentligen mest rädd för att jag ska hamna i ett läge där jag slipar genom pärlemorinläggen. Jag har redan slipat ner greppbrädan åtminstone 0,5mm - kanske mer. Dessutom är greppbrädan rak nu, men kommer jag att lyckas bibehålla rakheten efter ytterligare slipning. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får... Är inte ett alternativ att ge greppbrädan aningen mer radius? (minska radien...  ) Då behöver du bara slipa ned den i ytterkant, minskande mot mitten. Jag tvivlar på att det kommer att märkas. Hur lätt är det förresten att slipa pärlemor? Och du har väl andingsmask!  |
|
|
|
Post by Klangfix on Oct 22, 2010 20:52:13 GMT 1
Då finns det två alternativ: 1. Plocka bort de två redan monterade bandstavarna och slipa ner hela greppbrädan ytterligare 0,5mm, med allt vad det innebär. Jag är egentligen mest rädd för att jag ska hamna i ett läge där jag slipar genom pärlemorinläggen. Jag har redan slipat ner greppbrädan åtminstone 0,5mm - kanske mer. Dessutom är greppbrädan rak nu, men kommer jag att lyckas bibehålla rakheten efter ytterligare slipning. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får... Är inte ett alternativ att ge greppbrädan aningen mer radius? (minska radien... ) Då behöver du bara slipa ned den i ytterkant, minskande mot mitten. Jag tvivlar på att det kommer att märkas. Hur lätt är det förresten att slipa pärlemor? Och du har väl andingsmask! Tanken har slagit mig att gå ner till 16" radie. Det kan t o m ha varit 16" i original om det nu var så att man slipade in greppbrädorna med kloss och inte på frihand mot ett slipband. Andningsmask är en bra idé... Jag måste erkänna att jag har slipat och damsugit omvartannat, men jag ska bli bättre på ansiktsmasken. Jag tycker annars det har dammat mer när man sågar pärlemor med lövsåg. Jag tycker det verkar hända något med pärlemordammet när det blandar sig med ebenholzdammet. Det far inte iväg på samma sätt. Eller så är det bara inbillning. |
|
|
|
Post by Klangfix on Oct 22, 2010 21:14:41 GMT 1
Många lager handlackad cellulosalack och sen sickling med rakblad. Man måste ha ett rejält lager lack så man inte sicklar igenom. lacken bör gärna vänta en vecka innan man gör allt efterarbete. Vissa säger t o m 30 dagar, men det beror nog på lacktjockleken. Får man kila in en fråga här och tjuva lite kunskap? Hur/vad gör du med penseln mellan lagren? Och hur ofta lägger du på nytt lager? /N /N Bra fråga. Det tog ett tag innan jag klurade ut ett sätt som fungerade för mig om hur jag skulle göra med penseln. Annars går det åt väldigt många penslar...  Först lackar jag med penseln. Lackningen sker flödigt och jag låter lacken nästan rinna av penseln på underlaget. Metoden finns beskriven i en gitarrbok som jag glömt namnet på.... (återkommer). EDIT:  Jag lackar helst inte två gånger i samma spår eftersom lacket torkar fruktansvärt snabbt, då det delvis är löst i aceton. Det viktiga är att lacket har tillräckligt hög acetonhalt så att eventuella luftblåsor bubblar upp till ytan och försvinner. Efter lackningen tvättar jag penseln i en glasburk med en halv dl aceton. Penseln blir inte helt ren, men tillräckligt för att borsten (med betoningen på första stavelsen ) ska gå att lösa upp i aceton nästa gång jag ska använda den. Burken med aceton och lite lackrester sparar jag med lock på tills nästa gång jag ska lacka. Nästa gång jag ska lacka är penseln styv och stel av gamla lackrester. Nu tar jag fram burken med använd aceton. Jag löser upp penselns styva borst i acetonet och stryker av penseln på burkens innerkant. Därefter går jag direkt på lackeringen och lägger på ett lacklager till. Efter lackeringen byter jag ut acetonet i burken mot ny aceton innan jag på nytt tvättar penseln i aceton. På så vis blir det så lite lackrester på penseln som möjligt som tillåts torka in. Jag inbillar mig att det inte spelar så stor roll om penseln inte är fri från aceton och lack då jag påbörjar ny lackering eftersom den ändå ska doppas i lack. Huvudsaken är att den är mjuk. Aceton löser verkligen cellulosalack som om det vore socker i vatten. Det är helt annat med andra lacker som är nästan omöjliga att lösa om de väl har torkat. att lacka med cellulosalack är inget som jag tänker syssla med i någon större utsträckning. Jag kör med kolfiltermask, men den tar ändå bara en liten del av ångorna. Det är dessutom svårt att göra lackeringen utomhus p g a damm och insekter och fel temperatur. Bäst är att ha någon form av dragskåp där man kan jobba. Jag vet folk som lackar i gamla torkskåp som de ansluter till en utomhusventil. I Sverige finns det rätt så strikta regler för utsläpp av lösningsmedel, så om man skulle göra detta i någon större skala och inom näringsverksamhet, skulle man förmodligen bli hängd. Fast hittills har jag inte gjort av med mer än ett par dl lack, så jag tror min miljöpåverkan är rätt liten. En parantes är att jag har en Bjärtongitarr som jag handlackade locket på för ca 15 år sedan med en vattenbaserad sidenmatt lack. Den ser än idag riktigt bra ut och låter utmärkt. Jag tror det finns alternativ, men man kanske måste släppa idealet att det ska se ut som instrumentet är ingjutet i glas. |
|
|
|
Post by Klangfix on Oct 22, 2010 21:26:00 GMT 1
Underbart att se Björn! Klipper du de nya banden så att de når ut till kanten av greppbrädan? Ja, eftersom jag anser att det ger bättre marginaler för E1-strängen, så den inte halkar utanför kanten. En tråkig sak som jag tyvärr förbisett är att kantlistens yta inte riktigt följer 20"-radien, vilket gör att man får en liten liten glipa mellan bandstav och greppbräda. Det finns därför risk för att bandstavarna blir väldigt vassa i kanterna. Då finns det två alternativ: 1. Plocka bort de två redan monterade bandstavarna och slipa ner hela greppbrädan ytterligare 0,5mm, med allt vad det innebär. Jag är egentligen mest rädd för att jag ska hamna i ett läge där jag slipar genom pärlemorinläggen. Jag har redan slipat ner greppbrädan åtminstone 0,5mm - kanske mer. Dessutom är greppbrädan rak nu, men kommer jag att lyckas bibehålla rakheten efter ytterligare slipning. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får... 2. försegla glipan med en droppe superlim eller något annat, så inte kanten sticks. Vad tycker ni? Några andra tips? Ja, nu börjar jag bli lite gaggig som citerar mig själv... Jag ville bara berätta om att det kändes skönt att backa och plocka av bandstavarna och slipa om med mindre radie istället. Innerst inne kändes det inte bra att bygga in medvetna fel och det måste ju kännas bra - annars kan det ju kvitta. Så! Nu har jag ro i själen igen. EDIT: 16" radie blev utmärkt. Nu har jag slipat så mycket jag vågar. Dessutom har jag fräst om skårorna en gång till, men då jag hade fyra skåror kvar bröts borret/frässtålet för gott. Så jag får väl vänta med resten tills imorgon om det går att hitta sådana borr i Lund. |
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,078
|
Post by Tyko on Oct 24, 2010 17:32:36 GMT 1
Appropå hur man sköter penseln:
Jag använder förtunning istället men det är nog ungefär samma som aceton (?) rent funktionsmässigt för cellulosalack.
Problemet med att penseln kommer att stelna lite efteråt finns iallafall även med förtunning. Knepet för att undvika att resterna som finns kvar i penseln ska stelna är att ta en klick såpa (grumme rengöringssåpa, gärna i geleform men rinnande funkar också hyffsat) i handflatan och föra penseln i cirklar i handflatan så att såpan kommer in riktigt i penseln. Sedan addera lite varmt vatten och arbeta upp skum och därefter skölja och tvätta ur såpan.
Jag har även gjort samma sak med normal handtvål och det funkade lika bra, dock var det oljelack den gången.
Ett annat gammalt knep för att penslar ska hålla längre är att man blöter en ny pensel i den kommande färgens lösningsmedel så att stråna inte suger in färgen lika mycket. Man kan även slå av penseln mot någon bordskant eller dylikt för att få ut dom lösaste strånga innan man börjar använda penseln.
Vad det gäller penslar för oljelack är ett annat gammalt knep att låta dom stå och dra sig i linolja för att stråna ska fastna bättre och inte falla av lika lätt.
Men glöm inte såpan, den kan faktiskt tom tvätta av resterna från en pensel som bara tvättats med rejält begagnad förtunning och på det viset kan man återanvända förtunningen fler gånger.
Vad man än gör får man dock aldrig låta penseln stå kvar i förtunning eller vattenbad under någon längre tid!! Det förstör penseln.
|
|
|
|
Post by niklasc on Oct 24, 2010 22:10:56 GMT 1
Appropå hur man sköter penseln: Jag använder förtunning istället men det är nog ungefär samma som aceton (?) rent funktionsmässigt för cellulosalack. Problemet med att penseln kommer att stelna lite efteråt finns iallafall även med förtunning. Knepet för att undvika att resterna som finns kvar i penseln ska stelna är att ta en klick såpa (grumme rengöringssåpa, gärna i geleform men rinnande funkar också hyffsat) i handflatan och föra penseln i cirklar i handflatan så att såpan kommer in riktigt i penseln. Sedan addera lite varmt vatten och arbeta upp skum och därefter skölja och tvätta ur såpan. Jag har även gjort samma sak med normal handtvål och det funkade lika bra, dock var det oljelack den gången. Ett annat gammalt knep för att penslar ska hålla längre är att man blöter en ny pensel i den kommande färgens lösningsmedel så att stråna inte suger in färgen lika mycket. Man kan även slå av penseln mot någon bordskant eller dylikt för att få ut dom lösaste strånga innan man börjar använda penseln. Vad det gäller penslar för oljelack är ett annat gammalt knep att låta dom stå och dra sig i linolja för att stråna ska fastna bättre och inte falla av lika lätt. Men glöm inte såpan, den kan faktiskt tom tvätta av resterna från en pensel som bara tvättats med rejält begagnad förtunning och på det viset kan man återanvända förtunningen fler gånger. Vad man än gör får man dock aldrig låta penseln stå kvar i förtunning eller vattenbad under någon längre tid!! Det förstör penseln. Du menar det som heter cellulosaförtunning alltså? Hade tänkt fråga om det men antog att det är snarlikt aceton. När tvättar du med såpan? Efter tvätt i förtunning? Så gör jag iofs alltid med penslar när jag målat med "vanlig" färg så varför inte med cellulosa. (D.v.s. jag tvättar först penseln i lacknafta och sedan med vatten och diskmedel) /N |
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,078
|
Post by Tyko on Oct 24, 2010 22:51:39 GMT 1
Cellulosaförtunning eller bara förtunning är ofta samma sak med olika namnvarianter.
Ja, såptvätt efter förtunningen. Det tar liksom bort den kvarblivna förtunningen som förmodligen även har kvarblivna färgrester.
|
|
|
|
Post by Klangfix on Oct 25, 2010 10:56:10 GMT 1
Igår gjorde jag ett nytt försök att knacka i bandstavarna. Nu gick det bättre:  Bilden avslöjar mer krakeleringsdetaljer än vad som syns i vanligt ljus. Ikväll ska jag slipa kanterna. Därefter blir det lackering på huvudets baksida och sen återmontage av allt. Fortsättning följer... |
|
|
|
Post by Klangfix on Nov 26, 2010 13:37:39 GMT 1
Hej! Jag har inte riktigt tid för ögonblicket att redovisa hela processen, men det kommer jag lovar. Dock ska ni få en förhandstitt på den nästan färdiga gitarren. Just nu saknas bara plektrumskyddet. Det är fortfarande 2 lister kvar att limma på det. Gitarren känns fantastisk och förtjänar ett bättre öde än en loppmarknad.  Den låter även utmärkt elektriskt. Det var lite glapp i elektroniken, men det försvann när jag lödde om allt. Kanske kan vi tacka glappet för att mickar och potentiometrar fanns kvar i gitarren. De var kanske inte värda att slakta, eftersom de ju inte fungerade. |
|
Jag är egentligen mest rädd för att jag ska hamna i ett läge där jag slipar genom pärlemorinläggen. Jag har redan slipat ner greppbrädan åtminstone 0,5mm - kanske mer. Dessutom är greppbrädan rak nu, men kommer jag att lyckas bibehålla rakheten efter ytterligare slipning. Jag vet vad jag har, men inte vad jag får...
)
