Bjärton Sammy 1967 - uppfräschning

[Klangfix]

Hej! Nu är jag i farten igen. Den här gången var det en kollega som i förbifarten nämnde att han ju faktiskt hade en gammal Bjärton stålsträngad gitarr som kanske var värd att fixas lite. Fast jag blev varnad att den var rätt ful och inget vidare att spela på.

Jag blev eld och lågor då jag såg vilken grym hals den hade. Den var spikrak! Gitarren visade sig vara en Bjärton Sammy som tillverkades i mitten av 1960-talet. Den gjordes även åt Hagströms men då hette den H-22.

Så här såg den ut när den kom hem till mig:



Kanten kring ljudhålet var rejält sliten och locket hade en elak spricka plus en massa "dings". Dessutom saknades plektrumskyddet.


Mekaniken hade en stämskruv av annan sort och saknade även en bussning.


Alexander på gitarraffären i Malmö hade en enda stämskruv kvar för högra sidan. Däremot hade han säkert 50 st för vänster, som tydligen var vanligare då de brukar sitta som 6-i-rad på Hagströmsgitarrer.


Greppbrädan var rejält smutsig och repig på fel håll. Dessutom var banden ganska nötta.



Efter att ha sicklat bort smutsen med rakblad från greppbrädan nivåslipade jag banden.


Först ritade jag med tuschpenna på topparna...


...sen slipade jag med en lång kloss med 600-papper.


Av och till kontrollerade jag med stålskala i motljus.


Därefter krönte jag om alla band med en specialfil.


När nivån på bandstavarna var var rätt och putsningen bara kvarstod, passade jag på att limma tillbaka sadeln. Jag behöll originalsadeln även om den är av plast.


Nu började putsningen... Först tejpa, sen slipa med våtslippapper, olika grovlekar 600-800-1200


...och sist polering med filttrissa, polermedel och borrmaskin.


Tyvärr är vanlig målartejp så bred så man måste tejpa i två omgångar. Här syns varannan polerad och varannan endast filad.

[Klangfix]

Nu var det dags att fixa huvudet genom att plocka bort alla stämskruvar och polera huvudet.

Före:


Efter polering:



Bussningarna polerades med kromglans och pressades tillbaka. Jag limmade dem även med liquid hide glue (Titebond).


Alla stämskruvar monterades isär och polerades med autosol in i minsta detalj. Detta tog en halv dag!!! Stön!


Före - efter...



En felaktig knopp byttes.


Dags att laga sprickan:

(ursäkta oskärpan...)


ner med lim i sprickan med ett bladmått 0,05mm. Bladmåttet gick lätt genom locket och limmet trängde in fint.


Den här sprickan var snäll eftersom den slöt sig då man tryckte på locket. Jag behövde alltså inte klämma genom ljudhålet.


Nu återstod en massa kosmetiska detaljer. Jag började med att sickla ner kanten kring ljudhålet och färga in den med vattenfärger. Man tager vad man haver:





Efter att ha provat på en träbit vågade jag mig på gitarren:



I något skede såg det ut såhär.


...och såhär...


Eftersom jag just då inte hade någon cellulosalack, fick lackarbetet vänta några veckor. Jag byggde därför ihop gitarren för att visa hur den såg ut och kändes. Jag ville veta om han var villig att låta mig lägga ner ytterligare timmar på lackering och plektrumskyddtillverkning.

Först monterade jag mekaniken:








Övesadeln justerades. Detta gav plötsligt en enorm spelbarhet.


Nedersadeln intonerades försiktigt.


Färdig för delgranskning...


I det här skicket var gitarren plötsligt jättetrevlig att spela på. Här sitter det ett .011-set och stränghöjden är låg och fin och den intonerar bra över hela halsen. En riktig höjdargitarr klass med en Levin LT-18 eller liknande.


Fortsättning kommer strax...

[Klangfix]

Jodå, ägaren blev lycklig över att inte känna igen sin gitarr. Plötsligt var den ju lättspelad tack vare bandslipning och översadel och stalljustering. Ägaren gav mig klartecken att gå vidare med plektrumskydd och lackering.

Att hitta bilder av plektrumskyddet på nätet var inte så svårt. Det fanns ett par stycken. Däremot var de inte likadana. Johan E hjälpte mig med en avritning av hans Sammy plektrumskydd och med hjälp av denna mall och en bra bild, gjorde jag en egen förlaga som jag passade in på gitarren.

Men vad nu, det var nåt som inte stämde....



Det fanns märken kvar efter det gamla plektrumskyddet och det stämde ju inte alls med någon mall som jag sett bild på.

Genom att hålla gitarren i starkt motljus, kunde jag till sist pricka in var plektrumskyddet hade suttit. Jag tejpade först dit en plastfilm (OH-film) på locket och ritade sen ut konturerna av originalplektrumskyddet.


Fast det var inte överallt som det var riktigt lika uppenbart.

Ja, sen ska vi inte tala om hur besviken jag blev när jag fick min beställning från Stewmac. Köp inte deras tortoise-material som är självhäftande om du inte är säker på deras mönster. Det passade inte alls denna gitarr. Det var alldeles för grovmönstrat.
Jag fick krypa till korset och beställa från GMF istället.

Nåja, efter plektrumskyddet var utklippt, avfasat, tillslipat och polerat, kunde jag äntligen klistra på det.

Därefter gick jag igång med cellulosalackeringen på många ställen. Detta har jag tyvärr inte så mycket bilder på men resultatet blev i alla fall till sist såhär:





Tänkte bara nämna att cellulosalacket lade jag på med pensel i ca 5-7 omgångar beroende på hur tjockt jag behövde bygga upp ytan. Sen slipade jag ner ytan med våtslippapper (600-1200) i omgångar och vidare använde jag bilrubbing. Bilrubbing fungerar utmärkt om man inte ger sig på för stor yta åt gången. Allra sist avslutade jag med polering med lumptrissa och stewmac polermedel av medium grovlek.



Slutet gott. Allting gott!

(Och nu måste jag gå och lägga mig ser jag. ;D klockan är ju snart 01.00 )

Hoppas att någon fick lite inspiration till fler renoveringar.

[danove]

proffsigt gjort!

... och självklart inspirerande.

blev det några frimärken under sprickan,
eller fanns där en ribba?

[Peter]

Otrooooligt

Snyggt jobbat.

Jag har bara en kommentar. Stackars den som om 30-40 år vill göra en recon och ska försöka få bort strängstolpsbussningarna.

Jag "knycker" till bussningarna så de blir lite ovala. Då går de trögt dit och sitter på plats.

[Klangfix]

Ja, kanske men en lödkolv i hålet så lossnar de bums.

Ang. sprickan Danove, så blev det ingen förstärkning på insidan. Den var så att säga bara öppen på ovansidan. När man tryckte ner locket så slöt sig sprickan. En lagningslapp hade nog gjort mest nytta på ovansidan och det var ju inte så lätt, så jag chansade och hoppas att det håller. Spricker det igen, så får jag väl lappa på insidan.

[Lasse]

Bugar och applåderar

[hrlarson]

Oh, my God! Otroligt snyggt resultat.

[rogerh]

Pietetsfull renovering med stor respekt till originalskicket. Snygg blev den! Applåd

[Difool]

Kanonfint resultat. Och, som vanligt, superfint dokumenterat. Mycket inspirerande.

[magnus]

Snyggt jobbat Björn!

....men, "i klass med LT-18"...... ;D ;D nu får du väl ge dig... ;D ;D

[Calle]

Jag instämmer i kören, snyggt renoverat. jag har en likadan och den är en av mina bästa "bluesburkar".

Så här ser den ut

[Klangfix]

Tack för alla snälla kommentarer.
Sen är det ju faktiskt så att mycket av jobbet hade jag aldrig klarat av om jag inte lärt mig av er på forumet. Tack för att ni finns!

[Klangfix]

Feb 24, 2009 20:40:35 GMT 1 Calle said:

Jag instämmer i kören, snyggt renoverat. jag har en likadan och den är en av mina bästa "bluesburkar".

Så här ser den ut

Fin!!!
Är det förresten original stämmisar? Med tanke på att jag hittilsl inte sett två plektrumskydd som varit lika, så kanske det även varierar med stämskruvarna.

[Calle]

Jag tror det är originalen . Skallen på låga E är dock bytt för den är mindre men i samma form. Det verkar finnas variationer inom samma modell med tanke på att plektrumskydden är olika. Hagströms H-30 har ju rätt stora plektrumskydd också.