Post by Klangfix on Aug 26, 2008 10:27:04 GMT 1
Här kommer den långa versionen av renoveringen av en Levin LS-18 tillhörande min svåger som också heter Björn.
Det började med att jag hade gjort lite småfix på två andra gitarrer åt svåger Björn, vilket han verkade blivit nöjd med. En dag kom han med denna gitarr och undrade försynt om jag trodde att jag kunde fixa den lite.
Skicket den var i var inte så imponerande. Hals och kropp satt förvisso bra ihop och de flesta trädetaljer var ju trots allt någorlunda hela och halsen var hyfsat rak. Men det fanns en mängd detaljer som var långt från originalskick:
Stämskruvarna var utbytta till 6 st av typen "6 i rad", så stämningen fick ske "spegelvänt" på tre av stämmisarna. Dessutom saknades en stämknopp. Sadeln var utbytt till en av plast och med på tok för smalt strängavstånd. Dessutom passade den inte riktigt, så det låg en plåtbit under.
Stallet var slitet i hålen och av strängstiften var endast 4st original och ganska slitna och fula. Stallbenet var en bit horn som passats till, men ingen intonering var gjord.
På bilden har jag dock grovt justerat stallbenet något med en kniv.
Halsens kantlister var delvis borta. Även kroppen saknade bitvis kantlister. Bandstavarna ojämnt slitna och greppbrädan naturligt smutsig efter drygt 40 års användande.
Kroppen hade några sprickor och intryckningar här och där, men de flesta var inte så allvarliga. Lacken var bortskrapad på locket och väldigt krakelerad på den övriga kroppen och halsen. Nu kan man ju tycka att det är snyggt, men det fanns en del intryckningar och sprickor som också behövde lagas. Svårast att laga var nog sprickan i locket som fick limmas och förstärkas inifrån.
Ytterligare en tråkig sak var att det fanns två borrade hål i rosetten:
En lustig detalj var att all form av logotyp eller firmamärke saknades, så vi visste egentligen inte att det var en Levin. Snälla kunniga människor på forumet Antikprat hjälpte oss med detta. Det som talade för att det var en Levin, var bl a serienumret som stod instämplat i huvudet (457584), men den hade även ett annat serienummer i kroppen (221411, se även bild),
... som någon påstod bara fanns på Goya-gitarrerna - något som jag inte fått bekräftat.
Av svåger Björn fick jag veta att personen han köpt gitarren av, någon gång kring 1980, trodde att halsen kom från en gitarr och kroppen från en annan. Det var förmodligen ett felaktigt antagande, för mycket mer lik en Levin LS-18 från 1965, kan det nog inte bli. Halsen är identisk, rosetten runt ljudhålet likaså.
Till att börja med gick jag hemma med gitarren och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till med den. Innan jag insåg att det var en Levin, var inte entusiasmen jättestor, måste jag erkänna
, men då jag fått klart för mig att det var en LS-18 och att det förmodligen var en bra gitarr i grund och botten, beslöt jag mig för att göra ett renoveringsförsök.
Mina första tankar var att ersätta listerna som saknades, slipa banden och möjligen lacka om locket som ju var trärent och lite smutsgult på sina ställen.
Här är en suddig mobilbild från när jag började sätta på lister kring halsen:
Jag köpte lister och lite smågrejor på GMF, men beslöt att hålla budgeten nere så mycket det gick.
Här syns en hemmagjord trätving som håller en av kantlisterna till halsen:
Och till sist blev resultatet så här:
Höjden på listerna trimmade jag i efterhand med ett idiotvasst stämjärn. Det tog tid men blev mycket bättre än om jag hade slipat med fil eller sandpapper. Jobbigast var att skära runt bandstavarna utan att kvadda eggen på stämjärnet. Solljus i motljus och starka läsglasögon rekommenderas
Ovan syns en skada som först fick limmas och sen ersättas med nya bitar kantlist. Resultatet blev ganska OK, men jag tyckte det blev lite väl omfattande att byta hela listen/listerna.
Samtidigt gav jag mig också på stallet som jag grovt intonerat med lite spik och gem. Jag beslöt att flytta stallbenet 3mm mot strängpinnarna.
Detta visade sig vara onödigt eftersom långt senare i renoveringen skulle det visa sig att intoneringen krävde ett mycket bredare stallben för att täcka alla intoneringspunkterna.
Nå, under tiden jag fixade med gitarren (t ex då limmet torkade), hängde jag rätt mycket på forumet Antikprat och blev mer och mer inläst på gitarrtypens historia. Jag beslutade mig också för att byta mekanik, för den som satt på var anskrämlig. Fast när jag plockade bort den gamla mekaniken slog det mig hur fult träet var med alla hål och hur skadad lacken var på huvudets alla sidor. Nej, lacken skulle av, det fick bära eller brista.
Först testade jag med grovt sandpapper. Haha! Det var bara att glömma,.
Jag övergick så småningom till sickel, men inte det bet på lacken ordentligt. Möjligen är jag ingen mästare på att slipa och använda sickelstål. Det fick bli morakniv istället!
Färgen gick av då man sicklade sarg och botten. Dessa var alltså betsade och inte färgad lack som någon på Antikprat hade för sig. Det är möjligt att Levin har kört med båda delar.
Det började med att jag hade gjort lite småfix på två andra gitarrer åt svåger Björn, vilket han verkade blivit nöjd med. En dag kom han med denna gitarr och undrade försynt om jag trodde att jag kunde fixa den lite.
Skicket den var i var inte så imponerande. Hals och kropp satt förvisso bra ihop och de flesta trädetaljer var ju trots allt någorlunda hela och halsen var hyfsat rak. Men det fanns en mängd detaljer som var långt från originalskick:
Stämskruvarna var utbytta till 6 st av typen "6 i rad", så stämningen fick ske "spegelvänt" på tre av stämmisarna. Dessutom saknades en stämknopp. Sadeln var utbytt till en av plast och med på tok för smalt strängavstånd. Dessutom passade den inte riktigt, så det låg en plåtbit under.
Stallet var slitet i hålen och av strängstiften var endast 4st original och ganska slitna och fula. Stallbenet var en bit horn som passats till, men ingen intonering var gjord.
På bilden har jag dock grovt justerat stallbenet något med en kniv.
Halsens kantlister var delvis borta. Även kroppen saknade bitvis kantlister. Bandstavarna ojämnt slitna och greppbrädan naturligt smutsig efter drygt 40 års användande.
Kroppen hade några sprickor och intryckningar här och där, men de flesta var inte så allvarliga. Lacken var bortskrapad på locket och väldigt krakelerad på den övriga kroppen och halsen. Nu kan man ju tycka att det är snyggt, men det fanns en del intryckningar och sprickor som också behövde lagas. Svårast att laga var nog sprickan i locket som fick limmas och förstärkas inifrån.
Ytterligare en tråkig sak var att det fanns två borrade hål i rosetten:
En lustig detalj var att all form av logotyp eller firmamärke saknades, så vi visste egentligen inte att det var en Levin. Snälla kunniga människor på forumet Antikprat hjälpte oss med detta. Det som talade för att det var en Levin, var bl a serienumret som stod instämplat i huvudet (457584), men den hade även ett annat serienummer i kroppen (221411, se även bild),
... som någon påstod bara fanns på Goya-gitarrerna - något som jag inte fått bekräftat.
Av svåger Björn fick jag veta att personen han köpt gitarren av, någon gång kring 1980, trodde att halsen kom från en gitarr och kroppen från en annan. Det var förmodligen ett felaktigt antagande, för mycket mer lik en Levin LS-18 från 1965, kan det nog inte bli. Halsen är identisk, rosetten runt ljudhålet likaså.
Till att börja med gick jag hemma med gitarren och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till med den. Innan jag insåg att det var en Levin, var inte entusiasmen jättestor, måste jag erkänna
, men då jag fått klart för mig att det var en LS-18 och att det förmodligen var en bra gitarr i grund och botten, beslöt jag mig för att göra ett renoveringsförsök.Mina första tankar var att ersätta listerna som saknades, slipa banden och möjligen lacka om locket som ju var trärent och lite smutsgult på sina ställen.
Här är en suddig mobilbild från när jag började sätta på lister kring halsen:
Jag köpte lister och lite smågrejor på GMF, men beslöt att hålla budgeten nere så mycket det gick.
Här syns en hemmagjord trätving som håller en av kantlisterna till halsen:
Och till sist blev resultatet så här:
Höjden på listerna trimmade jag i efterhand med ett idiotvasst stämjärn. Det tog tid men blev mycket bättre än om jag hade slipat med fil eller sandpapper. Jobbigast var att skära runt bandstavarna utan att kvadda eggen på stämjärnet. Solljus i motljus och starka läsglasögon rekommenderas
Ovan syns en skada som först fick limmas och sen ersättas med nya bitar kantlist. Resultatet blev ganska OK, men jag tyckte det blev lite väl omfattande att byta hela listen/listerna.
Samtidigt gav jag mig också på stallet som jag grovt intonerat med lite spik och gem. Jag beslöt att flytta stallbenet 3mm mot strängpinnarna.
Detta visade sig vara onödigt eftersom långt senare i renoveringen skulle det visa sig att intoneringen krävde ett mycket bredare stallben för att täcka alla intoneringspunkterna.
Nå, under tiden jag fixade med gitarren (t ex då limmet torkade), hängde jag rätt mycket på forumet Antikprat och blev mer och mer inläst på gitarrtypens historia. Jag beslutade mig också för att byta mekanik, för den som satt på var anskrämlig. Fast när jag plockade bort den gamla mekaniken slog det mig hur fult träet var med alla hål och hur skadad lacken var på huvudets alla sidor. Nej, lacken skulle av, det fick bära eller brista.
Först testade jag med grovt sandpapper. Haha! Det var bara att glömma,.
Jag övergick så småningom till sickel, men inte det bet på lacken ordentligt. Möjligen är jag ingen mästare på att slipa och använda sickelstål. Det fick bli morakniv istället!
Färgen gick av då man sicklade sarg och botten. Dessa var alltså betsade och inte färgad lack som någon på Antikprat hade för sig. Det är möjligt att Levin har kört med båda delar.
) och ur detta klippte jag sen ut ett plektrumskydd som hade samma form som ett som jag hittade på ett fotografi på nätet. Resultatet blev väldigt likt. Kanterna slipades och polerades.
