Post by Peter on Oct 8, 2006 18:27:31 GMT 1
Förra söndan fick jag tag i ett par Levin jazz-burkar.
Det är en Levin Royal från 1946 och en Levin 335 från 1958.
Levin Royal
Royalen var i bedrövligt skick. Kantstött till tusen, saknade plektrumskydd, otroligt hög stränghöjd, skitig, skitig och åter skitis samt att strängfästet slitits av längst ner vid infärstningen i kroppen. En liten spricka på kroppen. Verkar inte vara så allvarligt. Ska fixas till med fiskbenslim. Plektrumskydd ska fixas snarast.
Allt skalades bort. instrumentet rengjordes noga med Planet Waves trestegsrengöringsmedel och strängfästet silverlodades ihop och mässingen fick lov att slipas och poleras om. Stallet fick lov att slipas ner några mm. Resultatet blev lysande.
På med allt igen och dit med .013-strängar - som en kanon. Den låter som en kanon. Djup bas med tydligt mellanregister och bra diskant. Den låter inte lika mycket jazz-gitarr som min Levin Royal från 1952. Den här låter med som min Taylor 815. Stränghöjden blev jättebra. Halsen är aningen böjd, men det besväras inte på nåt sätt.
Levin 335
Den här gitarrer var det bättre med. Den behövdes bara rengöras och stallet slipades ner något. Plektrumskyddet saknades på den här också, men det ska fixas till omgående det med (när Caljon skickat mallen från hans 335:a ;D )
På med .012-strängar och hör och häpna. Inte riktigt lika stort ljud som Royalen men en väldigt trevligt balanserat ljud. Lite åt det torra hållet.
Det lustiga med den här gitarren är att det inte står "Levin" på skallen. Jag har sett en av Vintage Guitars Levin 335:or också som saknar logo på skallen. Underligt.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är otroligt med dessa gamla instrument. De är fantastiska att spela på. Det är sånt jäkla bra ljud. Egentligen undrar jag varför jag har köpt nya gitarrer ;D
Några bilder
Levin Royal och Levin 335 tillsammans
Levin Royal 1946
Levin Royal - Kroppen
Levin Royal - Skallen (underlig fanér - brukar vara svart)
Strängfäste. Går det att se att det gått rakt av? ;D
Levin 335
Levin 335 - kropp
Levin 335 - namnlös skalle
Det är en Levin Royal från 1946 och en Levin 335 från 1958.
Levin Royal
Royalen var i bedrövligt skick. Kantstött till tusen, saknade plektrumskydd, otroligt hög stränghöjd, skitig, skitig och åter skitis samt att strängfästet slitits av längst ner vid infärstningen i kroppen. En liten spricka på kroppen. Verkar inte vara så allvarligt. Ska fixas till med fiskbenslim. Plektrumskydd ska fixas snarast.
Allt skalades bort. instrumentet rengjordes noga med Planet Waves trestegsrengöringsmedel och strängfästet silverlodades ihop och mässingen fick lov att slipas och poleras om. Stallet fick lov att slipas ner några mm. Resultatet blev lysande.
På med allt igen och dit med .013-strängar - som en kanon. Den låter som en kanon. Djup bas med tydligt mellanregister och bra diskant. Den låter inte lika mycket jazz-gitarr som min Levin Royal från 1952. Den här låter med som min Taylor 815. Stränghöjden blev jättebra. Halsen är aningen böjd, men det besväras inte på nåt sätt.
Levin 335
Den här gitarrer var det bättre med. Den behövdes bara rengöras och stallet slipades ner något. Plektrumskyddet saknades på den här också, men det ska fixas till omgående det med (när Caljon skickat mallen från hans 335:a ;D )
På med .012-strängar och hör och häpna. Inte riktigt lika stort ljud som Royalen men en väldigt trevligt balanserat ljud. Lite åt det torra hållet.
Det lustiga med den här gitarren är att det inte står "Levin" på skallen. Jag har sett en av Vintage Guitars Levin 335:or också som saknar logo på skallen. Underligt.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är otroligt med dessa gamla instrument. De är fantastiska att spela på. Det är sånt jäkla bra ljud. Egentligen undrar jag varför jag har köpt nya gitarrer ;D
Några bilder
Levin Royal och Levin 335 tillsammans
Levin Royal 1946
Levin Royal - Kroppen
Levin Royal - Skallen (underlig fanér - brukar vara svart)
Strängfäste. Går det att se att det gått rakt av? ;D
Levin 335
Levin 335 - kropp
Levin 335 - namnlös skalle