Renovera och identifiera gammal Levin

[andnels]

Hej!

Jag har ärvt en gammal Levin med serienummer 23866. Enligt register är den från 1914. Men mer info än så kan jag inte hitta utan att vara lite tveksam om infon stämmer. Är det någon som kan hjälpa mig att identifiera denna?

Min andra fråga gäller renovering av samma gitarr. Är detta en gitarr som är värd att investera renoveringstid i? Vad är gitarren gjord av för trä vid den här tiden?
Det som är mest "akut" i lagningsväg torde (enligt mig) vara att bakstycket släppt lite på några ställen, stallet har rest sig en aning och släppt lite i limmet, en ribba saknas och att halsen är i fel vinkel. Har ni några tips eller funderingar kring vad som skulle kunna lagas/fixas? Jag är ingen gitarrmakare, men är relativt händig och det har passerat ett ett flertal gitarrer i mitt hem genom åren.

Väldigt tacksam för svar

[rogerh]

En fin gamma Levin. Flammig björk i botten och sida, alpgran i lock. Mest troligt al i halsen, man kan också vara björk. Valnöt i greppbrädan. Svartmålad björk eller lönn i stallet, möjligen rosewood. Ebenholts i översadeln.

Ja, den är värd att renovera. Det enda lim som man bör använda är varmt hudlim, precis detsamma som den är limmad med. Shellack eller spritlack om man vill bättra på lacken. Man ska absolut inte sanda den ren, hela gitarrens själ finns i originallacken. Halsen bör limmas om, den har inte en dovetail utan halsfoten har raka kanter som inte låser fast den vilket gör att den bara sitter i limmet. Efter 100 år blir hudlimmet sprött och lossnar. Även stallet bör limmas om.

Om man vill gå ett steg till och få den att låta bättre än original så bör man lossa botten och ta bort björkstickan tvärs locket under stallet och ersätta med en granribba, den är en tondödare. Vill du gå längre än så kan du botanisera på www.gammelgura.se. Bland annat är en kolfiberstav nästan nödvändig på en alhals om man vill ha stålsträngar.

[andnels]

Nov 30, 2019 1:08:31 GMT 1 rogerh said:

En fin gamma Levin. Flammig björk i botten och sida, alpgran i lock. Mest troligt al i halsen, man kan också vara björk. Valnöt i greppbrädan. Svartmålad björk eller lönn i stallet, möjligen rosewood. Ebenholts i översadeln.

Ja, den är värd att renovera. Det enda lim som man bör använda är varmt hudlim, precis detsamma som den är limmad med. Shellack eller spritlack om man vill bättra på lacken. Man ska absolut inte sanda den ren, hela gitarrens själ finns i originallacken. Halsen bör limmas om, den har inte en dovetail utan halsfoten har raka kanter som inte låser fast den vilket gör att den bara sitter i limmet. Efter 100 år blir hudlimmet sprött och lossnar. Även stallet bör limmas om.

Om man vill gå ett steg till och få den att låta bättre än original så bör man lossa botten och ta bort björkstickan tvärs locket under stallet och ersätta med en granribba, den är en tondödare. Vill du gå längre än så kan du botanisera på www.gammelgura.se. Bland annat är en kolfiberstav nästan nödvändig på en alhals om man vill ha stålsträngar.

Wow!
Tack för all info och hjälpsamma tips. Vet du vad det kan vara för modell?

Det jag är mest oroad över, eftersom jag vill kunna spela på den, är vinkeln och intoneringen i halsen. Hur gör jag detta på bästa sätt när det inte finns en dragstång att intonera kring? Måste halsen limmas dit så att intoneringen stämmer direkt och sen kan den bara justeras med stallhöjd et.c.?

(När jag fick den var den strängad med stålsträngar)

[rogerh]

I stort sett alla Levin parlor gitarrer före mitten av 1930 talet har samma form, modeller skiljer sig främst beroende på sargens bredd, material i greppbräda och stall, inläggningarna i greppbrädan, stämskruvarna, pyramidformat stall (som på denna) eller ett enklare "triangulärt" stall alternativt stränghållare och flytande stall. Ett tips är att kolla i en av de gamla katalogerna i form av PDF filer här:
www.vintage-guitars.se/Levin/Levin_catalogs.php
På samma site finns också annan information om levin att läsa.

Hitta rätt halsvinkel är inte det lättaste, men antagligen behöver man slipa ned spetsen av halsfoten för att sänka stränghöjden vid 12:e bandet. Man kan testa med en lång tving mellan halsfoten och änden på gitarren och stämma upp strängarna och se vad det blir för stränghöjd. Alternativt dra in en träskruv inifrån genom halsklossen in i halsfoten, något som alltid är bra med Levin's enkla halsinfästning. Du ska ha tunna stålsträngar, 0.10 set, som mest på en alhals utan kolfiberstav. En hårdare hals i björk kan klara av 0.11. Öppen sträng och nedtryck sträng vid 12:e bandet ska ha samma tonhöjd för OK intonering. Mässingsbandet på stallet behöver säkert monteras om snett så att den tjocka E strängen blir ca 3 mm längre än den tunna e strängen, alternativt fräser man in en bensadel i stallet för att kunna justera stränghöjden fritt.

[andnels]

Nov 30, 2019 16:59:51 GMT 1 rogerh said:

I stort sett alla Levin parlor gitarrer före mitten av 1930 talet har samma form, modeller skiljer sig främst beroende på sargens bredd, material i greppbräda och stall, inläggningarna i greppbrädan, stämskruvarna, pyramidformat stall (som på denna) eller ett enklare "triangulärt" stall alternativt stränghållare och flytande stall. Ett tips är att kolla i en av de gamla katalogerna i form av PDF filer här:
www.vintage-guitars.se/Levin/Levin_catalogs.php
På samma site finns också annan information om levin att läsa.

Hitta rätt halsvinkel är inte det lättaste, men antagligen behöver man slipa ned spetsen av halsfoten för att sänka stränghöjden vid 12:e bandet. Man kan testa med en lång tving mellan halsfoten och änden på gitarren och stämma upp strängarna och se vad det blir för stränghöjd. Alternativt dra in en träskruv inifrån genom halsklossen in i halsfoten, något som alltid är bra med Levin's enkla halsinfästning. Du ska ha tunna stålsträngar, 0.10 set, som mest på en alhals utan kolfiberstav. En hårdare hals i björk kan klara av 0.11. Öppen sträng och nedtryck sträng vid 12:e bandet ska ha samma tonhöjd för OK intonering. Mässingsbandet på stallet behöver säkert monteras om snett så att den tjocka E strängen blir ca 3 mm längre än den tunna e strängen, alternativt fräser man in en bensadel i stallet för att kunna justera stränghöjden fritt.

Med hjälp av de sidorna har jag luskat mig fram till att det förmodligen är en Model 1, med inlägg i greppbreda och runt ljudhål. Kul! Kan dock inte luska ut vad det är för träslag i halsen... men det lär jag väl få se när jag tar av den. 

Tack för tipsen om halsen. Inser att det är lite arbete med det. Men å andra sidan så är det väl kul att lära sig.
Däremot är ingreppet kring kolfiberstav i halsen något över min nivå känns det som. Jag vill ju dock kunna fortsätta stränga den med stålsträngar.. men du menar alltså att 0.10 funkar och skulle inte förstöra gitarren över tid?

Hur tycker du/ni att jag ska göra med då två delarna av botten som släppt i sargen? Eftersom botten släppt där så buktar även sargen ut lite vid dessa ställen. Är det "bara" att limma, sätta tvingar och sen försiktigt slipa bort det som sticker ut?

[rogerh]

Är det en alhals ser du det på att virket är mer eller mindre grönt. Björk är ljusare, tyngre och hårdare. Det är på gränsen att en alhals håller för 0.10 stålsträngar, kan gå men kan också bli en bananböj med tiden (även med nylonsträngar). Gamla bågfilblad eller ett sticka i ett hårt träslag kan också användas som förstyving av halsen, men kolfiber är bäst. Då måste greppbrädan värmas av först, ett spår tas upp i halsen för förstyvningen och greppbrädan limmas tillbaka.

Med varmt hudlim är det bara att limma och klämma ihop. Problemet med botten är att den garanterat har krympt, vill man ha sargen kant i kant med botten som den var när den var okrymp måste man antingen klämma in sargen på smalaste stället (och luta sargen och minska omkretsen) för en hel bottenomlimning eller fylla på med trä i antingen mittskarven av botten eller fylla på med björkträ runtom där det behövs och matcha färgen. Det är en gammal gitarr med sina krämpor intakta, man kan lika gärna låta sargen sticka ut utan att försöka sig på att slipa jämnt med vita fläckar som följd :-)

[johanz]

Ingen skugga över rogerh och hans arbeten med "gammelgura"..MEN...om man man avser att gamla gitarrer ska betinga något värde överhuvudtaget framöver eller kunna vara en del utav en fin samling så ska man INTE in och rota runt bland ribbor.
ALLT ska hållas orginal och det som ev behöver lagas ska lagas precis som med ett K märkt eller minnes märkt gammalt hus.
Behåll så mycket som möjligt av det ursprungliga.

Jag kan dock förstå varför man gör som "gammelgura" dvs att få ett mediokert instrument att blomma upp och komma till användning istället för att tondött hänga på väggen som prydnad.

Men tycker ändå att ska man spela och det ska låta bra så finns en enorm marknad full av instrument nya som gamla.
Det finns ingen anledning att plåga liv i en gammal runsten.

[rogerh]

Ett ständigt dilemma, bevara eller använda. Att reparera och återanvända istället för kasta och göra nytt är ju nåt vi måste börja vänja oss med. Finns också en guldgruva i de gamla gitarrerna, fint gammalt trä. Har inte en missnöjd kund såvitt jag vet, några är lyriska över hur deras GammelGura låter. Samlarvärdet dyker förstås, men bruksvärdet ökar. Jag ser gitarren som ett verktyg mer än ett samlarföremål, vem har nytta av en slö kniv eller en gitarr i en oöppnad fraktkartong?

Med tiden har jag blivit lite mer känslig för vilka gitarrer jag ger mig på. Är det ett fint instrument byggd på rätt sätt som inte behöver rättas till är det bättre att bara reparera. Ingen fabriksbyggd Levin parlor finns i den kategorin, de har för stora fel i sin konstruktion. Mitt svåraste beslut var min egen BRW Levin, ett väldigt fint instrument men den hade problem och den tondödande remsan under stallet. Eftersom den är min egen player numera ångrar jag inte att jag gjorde en GammelGura på den.

En ospelbar gitarr ska man hänga på en vägg som dekoration bara om det finns speciella historiska omständigheter, de går annars alltid att rädda och göras spelbara igen.

[svenake12]

På museer kan man se fina instrument med torksprickor, med trasiga strängar. Jag tycker det ser sorgligt ut.

[andnels]

Tack för era inputs!

Jag har kommit fram till att:

- Botten ska limmas på de ställen där den släppt
- Stallet ska limmas om
- I vart fall locket (förmodligen hela kroppen) ska lackas lätt med spritlack/shellack.
- Stämskruvarna ska tas bort och rengöras

I vilken ordning bör jag gör detta?

Mina frågetecken är egentligen:
- Behöver jag ta bort halsen och hur gör jag det steg för steg i så fall?
- Stränghöjden skiljer sig markant mellan 1:a och 12:e bandet (ca 1 mm på första och mellan 4-5mm på tolfte), ska detta i första hand korrigeras med sadel/stall?
- Om en ny ribba ska in/tas bort. Går detta att göra via ljudhålet i gitarren?
- Upptäckt att det endast är en ribba kvar i botten, den sitter närmast halsen. De andra 3 har lossat. Jag har en utav dessa kvar, den som ska sitta över det bredaste stället på botten... Är gitarren användbar utan ribborna som saknas? Alla ribbor i locket är kvar.

[peterd]

Om stränghöjden vid 12-e band är 4-5mm skulle jag sätta om halsen.
Då hade jag börjat med att ta av den. Värme (Försiktigt) och lagom press med tving. Det finns rätt gott om bilder här på forumet hur man gör

Om bottnen ändå är på väg att lossna, hade jag valt att dela gitarren för att fixa ribborna

Det finns ett annat träslag som ofta använts till halsar, som är grönt, nämligen poppel. Vill inte påstå att det är det materialet i Din gitarr, men poppel är styvt och tål 0,10-strängar i normala fall. Efter 100 år brukar ändå de flesta halsar ha böjt sig och behöver böjas tillbaka. Återigen försiktig värme och press med tving och mellanlägg.

[rogerh]

Jajustja. Poppel. Visste det, men i min hjärna blev det al. Mittåt.

[stratosphere]

Dec 4, 2019 10:07:07 GMT 1 andnels said:

Jag har kommit fram till att:

- I vart fall locket (förmodligen hela kroppen) ska lackas lätt med spritlack/shellack.

Gitarren är i ovanligt bra skick. Vill du ha mer lyster är det bara att polera. Det finns ingen anledningen att dusha över gitarren, oftast brukar det bli sämre av det.