Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Sept 19, 2018 8:18:03 GMT 1
Hej ärade forummedlemmar. Nyligen var jag på ett slags "öppen scen" tillställning där både lokala och regionala trubadurer och singer songwriters, med sina ackeguror fick gå upp på scen. Jag var bara den lyssnande delen av publiken. Det var faktiskt rätt så bra. Detta är en regelbunden tillställning (en gång i veckan) och en 7-8 olika gitarrister pluggade in ömsom körde akustiskt med sångmick. Alltifrån svenska vishistorien, till Americana, skotsk, irländsk folk. Men! Jag satt där hela tiden det varade, ifrån 20.30 ungefär till 23.45 då det var slut och många spelade väldigt bra, ifrån fingerpicking till strumming och de sjöng väl, de sjöng inte falskt dock upptäckte jag något efter ett tag: 1. De hade alla sådana där kläm-stämapparater som de använde och stämma med. 2. Men när de väl var klara och spelade så stämde det egentligen inte, och de brydde sig inte, utan fortsatte. Dvs de hörde inte att det fortfarande inte stämde. 3. Än värre blev det när de satte på capo. Det spelade ingen roll vilka gitarrer de använde. Där fanns allt ifrån svindyra Martin, en D-40 authentic som kostar nog lika många tusenlappar som modellbeteckningen anger, och Taylor, till billigaste billiga Cort etc, men inte en endaste av dom stämde, efter de hade stämt i stämapparat. Dvs antingen a) de hörde inte b) de struntade i det c) kombination av bägge såklart, om de inte hör kan de ju inte bry sig. Efteråt kunde jag observera hur de pratade guror sinsemellan och en "pissa-längst" tävling uppstod där de visade varandras gitarrer och berömde sin egen gitarr som storslaget ljud, och en massa nys och snack om hur bra ditten och datten var med ljudet. Alltså, efter allt var slut och de började packa ner. Det jag undrar litegrann över, är att om de inte själva hör om det är ostämt, hur kan de då vara så skickliga och bra på att avgöra hur något ljud i någon gitarr är "bättre" eller "sämre" än någon annan? Jag tillhör dom som anser att dessa saker hör ihop. Vad anser ni?
|
|
|
Post by rogerh on Sept 19, 2018 11:57:39 GMT 1
Alla gitarrer utan översadelintonering är ostämda så man kan höra det, även efter finstämmning av den öppna strängen. Med översadelintonering stämmer det förstås inte heller perfekt bara dubbelt så bra, under tröskeln för de flesta inklusive mig!
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Sept 19, 2018 15:22:21 GMT 1
Ja, det är det att folk förlitar sig på att stämapparaten har alltid rätt, men se, de hör inte om strängarna börjar driva bort under tiden de spelar. Det är en sak att folk inte hör detta, hade det stannat vid detta hade jag ju inte brytt mig.
Men när de sedan efteråt fortsätter och börjar med "min Martin har sååååååå fint ljud, blommar ut, och inte för middig, och spinkig i diskanten..." dvs sånt som de hört andra säga enbart, och inte upptäckt själv.
Således motsats också: Om det funnits någon som reagerat på stämningen medan de spelade, och finstämt igen med ÖRAT, och sedan efteråt lagt sig i diskussionen om ditten och datten mellan olika ljud i gitarrerna så hade jag inte brytt mig iheller såklart.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Sept 19, 2018 15:23:49 GMT 1
Alla gitarrer utan översadelintonering är ostämda så man kan höra det, även efter finstämmning av den öppna strängen. Med översadelintonering stämmer det förstås inte heller perfekt bara dubbelt så bra, under tröskeln för de flesta inklusive mig! Detta gällde ju även då de använde kapo och då borde/torde/skulle de ha stämt igen ju med apparat. De skall ju inte stämma med öppna strängar först, och sedan hänga på en kapo, och tro att den nödvändigtvis följer med. Och en sak till: En av dem var utrustad med nollband tro det eller ej. En finare Sandén...
|
|
|
Post by Peter on Sept 19, 2018 16:32:12 GMT 1
Kläm-stämappaterna kanske inte är så bra. Jag har en sån själv. Den är i alla fall bättre än den som finns som app i telefonen. Dock inte lika bra som en sån där som man pluggar in i gitarren och utnyttjar den inbyggda preamp:en. Nu beskrev du inte själva set-up:en av uppträdandet. Det kanske var nån störning (exteriört) Jag hade en spelning en gång (Beatles 50 år i Eskilstuna) i en galleria (fy för att spela i en galleria, var det nån som sa till mig sen ) och där blev vi snuvade på monitorerna bara för att butikerna bakom blev störda av den volymen. Helt plötsligt var det som att dyka i mörkt vatten utan lampa. Vi hörde knappt vad vi spelade. För att inte tala om stämsången. Som tur var så var det bara några låtar kvar. Det var liksom lite så jag tänkte. Att de du lyssnade på kanske hade en liknande situation.
|
|
|
Post by niklasc on Sept 20, 2018 10:34:40 GMT 1
Oerhört intressant diskussion! 1. Hör stämning och "sound" ihop? Ja det gör det för mej i alla fall. Jag äger nog ingen och har inte spelat på någon gitarr som inte låter bäst när den stämmer som bäst. Och min känsla är inte "typ 2% bättre" utan skillnaden kan vara från "lite ostämt" till välstämt på kanske 20% bättre ljud i burken. Men detta tror jag är väldigt subjektiv. Även "välstämt" här är ju i högsta grad subjektiv på så sätt att det relaterar mer till hur välstämt man är van vid och mindre till "exakt 100% stämt. (går det ens...?)
2. Capo och stämning.. ett kapitel för sej. Ju sämre gitarren stämmer från början dessto sämre med capo. Med ett dåligt capo, dvs ett som inbjuder till dåligt handhavande, blir resultatet oftast ännu värre.
3. Stämning, de flesta gitarrer går att få att stämma hyggligt även utan översadelintonering, tycker jag. Men man behöver en del knep och man behöver känna sina instruments egenheter. Jag använder mej av klämma-på-tuner för grovstämning. Sen måste man ju finstämma på något sätt. Jag har en Fender strata som brukar stämma alldeles utmärkt med bara klämstämmaren. Ingen finstämning alls. Sen har jag en Seagull som låter uselt efter att man stämt med samma klämstämmare. Ofta tänker jag till slut att "det här får duga" och ger upp till slut. Men när man ibland får till det perfekt, då.... De andra gitarrerna lggger någonstans där emellan. Man kan helt enkelt inte lita på en stämmare.
Sen förvånas jag över hur många duktiga unga musiker det finns som lyckas lära sej mycket svårare prylar än jag klarar av att spela, men som verkar vara helt okunniga om enklaste musikteori, som bara kan spela det de "lärt sej" och som verkar måttligt intresserade av om det stämmer eller inte. De slår på strängarna och spelar flageoletter från rymden men de klarar inte av att ta ut ackorden till Björnen sover. Ja, det var ett grovt generaliserande, men jag känner inte bara en eller två "sådana" utan det verkar vara en hel generation... Och jag får inte ihop det. De får gärna spela som de gör, de får spela hur de vill bara de spelar och har kul, men jag förstår inte hur det kommer sej att det är så och jag kan inte riktigt förstå hur deras musikalitet är sammansatt.
4. Intonation i rummet. Har ni aldrig tänkt på att man hör ett antal olika sångare i et sammanhang där alla låter lite "surt"? Ta t.ex. ett avsnitt av Idol. Av 10 sångare kan 7 sjunga surt. Och juryn sitter och ler, tittar menande på varandra och berömmer deltagarna efter sitt framförande. Det KAN inte vara så att det låter surt på plats. Det kan givetvis vara så att 7 av 10 idoldeltagare faktiskt sjunger surt men efter ett antal veckor så tror jag de uslaste är bortplockade av det naturliga urvalet. Alltså tolkar jag det som att även juryn uppfattar de sjungande som välintonerade. Ergo: rummet påverkar vår förmåga att höra "om det stämmer". Som Peter i gallerian (ok, ett exceptionllt svårt läge). Eller som kören jag hörde på torget i vår by för några veckor sedan. Stämde kratta. Efteråt sa min dotter, som är med i kören, att "vad svårt det var att höra hur jag sjöng". Varflr? Jo, de har repat i en musiksal på kanske 100kvm. Ljudet "stannar i rummet" och även om man inte hör sej själv så går det att höra resten av kören och pianot och förhålla sej till det. När de kom ut så försvann ljudet ut i miljön. Och medhörningen återger inte övertoner med samma styrka vilket gör att man kan uppfatta tonhöjden annorlunda beroende på hur man lyssnar (min egen teori).
Detta kan även vara problemet för den gitarrist som bara har suttit hemma på kammaren och spelat och som sedan, på en öppen scen för första gången, ska höra sej själv enbart genom en monitor där rummet inte ger något tillbaka. Man hör helt enkelt inte att det inte stämmer. Och kanske förlitar sej för mycket på stämapparaten....
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Sept 21, 2018 11:37:55 GMT 1
Nu beskrev du inte själva set-up:en av uppträdandet. Det kanske var nån störning (exteriört) Det var liksom lite så jag tänkte. Att de du lyssnade på kanske hade en liknande situation. Jo, helt rätt iakttagelse. Jag måste tillstå att 1-2 av dom hade inbyggd stämapparat i preampen som de satte igång via en knapp på sargen. Borde vara något bättre då. Det hela var en rätt mysig pub/krog lokal som är inrymt lite i skymundan ifrån övriga bar-gäster, och rummet är väl stort som ett rejält tilltaget vardagsrum, utan stora rumsekon, utan mysig "ombonad" klubbmiljö. De som sitter vid borden kan prata obehindrat med varandra i normal samtalston. Tänk dig nästan "normal" restaurangmiljö med tjocka "gardiner" runt om, och ingen sten eller kakel som vibrerar. Max 20 gäster sittandes, något fler om man tillåter stående. Inte mycket sorl i bakgrunden alls, snarare tvärtom. Mysig, intim och välkomnande miljö. Precis lite för stor för att bara kunna höras helakustiskt (gitarr, sång), men för liten för att husera riktiga trummor, och eller elgitarrer (riktiga trummor har de ibland, och det går inte att vara där inne, det blir för hög volym). Det var samma sak med de som hade inbyggd stämapparat. Såväl bland erfararna aktörer som någorlunda nybörjare. Ja, nybörjarje och nybörjare var där inte direkt, men sådana yngre människor som spelar lika bra, sjunger lika bra som de mer äldre (läs:erfarna). Samma problem uppstod liksom. Eller problem och problem. Problemet hade inte funnits, eller jag hade inte brytt mig om att reagera ö h t, om inte den efterföljande diskussionen uppstod beträffande "finare" och "icke finare" gitarrer. Om alla hade spelat på Cort och inte brytt sig om efteråt om att diskutera varken det ena eller andra, så är det ju förståss inget problem, och jag hade inte brytt mig mer om att tänka "ja, de behöver kanske träna upp sitt relativa gehör". Och lagt det till handlingarna såsom en sorts "tja, folk använder fortfarande stämapparater som en krycka".
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Sept 21, 2018 11:53:10 GMT 1
Oerhört intressant diskussion! 1. Hör stämning och "sound" ihop? Ja det gör det för mej i alla fall. Jag äger nog ingen och har inte spelat på någon gitarr som inte låter bäst när den stämmer som bäst. Det är just pudelns kärna ligger. Och det var det jag var ute efter, egentligen. En gitarr låter väl bäst på alla sätt och vis, först när intonationen är satt, och stämningen är bäst? 2. Capo och stämning.. ett kapitel för sej. Ju sämre gitarren stämmer från början dessto sämre med capo. Med ett dåligt capo, dvs ett som inbjuder till dåligt handhavande, blir resultatet oftast ännu värre. De hade både Shubbs, Kyser, och andra enhandsgrepps-capon. Allt gick att klämma fast på huvudet när de inte användes. Men det var just det, att de stämde upp utan capo, och MÄRKTE inte att det ändrades när de satt på capo. Inte någon av dom (alltså deltagarna). 3. Stämning, de flesta gitarrer går att få att stämma hyggligt även utan översadelintonering, tycker jag... Tja, om man har nollband är detta inget problem. Där var en med nollband på en finare Sandén gitarr. Och jodå, jag har tidigare hört andra gitarrer utan nollband som stämmer bra både med och utan kapo när man stämt med stämapparat, men det är det att folk inte hör om de börjar driva i stämningen under tiden de spelar. Sen förvånas jag över hur många duktiga unga musiker det finns som lyckas lära sej mycket svårare prylar än jag klarar av att spela, men som verkar vara helt okunniga om enklaste musikteori, som bara kan spela det de "lärt sej" och som verkar måttligt intresserade av om det stämmer eller inte. De slår på strängarna och spelar flageoletter från rymden men de klarar inte av att ta ut ackorden till Björnen sover. Ja, det var ett grovt generaliserande, men jag känner inte bara en eller två "sådana" utan det verkar vara en hel generation... Och jag får inte ihop det. De får gärna spela som de gör, de får spela hur de vill bara de spelar och har kul, men jag förstår inte hur det kommer sej att det är så och jag kan inte riktigt förstå hur deras musikalitet är sammansatt. Exakt vad jag ville med denna tråd. Du funderar inte att "run for office" som det heter i USA? De lär ha stort behov av detta just nu, de kämpar med befattningen... Du hade fått min röst. Detta kan även vara problemet för den gitarrist som bara har suttit hemma på kammaren och spelat och som sedan, på en öppen scen för första gången, ska höra sej själv enbart genom en monitor där rummet inte ger något tillbaka. Man hör helt enkelt inte att det inte stämmer. Och kanske förlitar sej för mycket på stämapparaten.... Jo, nog är det så, men det verkade som om de flesta här inte var premiär för dylika sammanhang. De var INTE nervösa eller så. Det var ingen musiker-musik ifrån Musikhögskolan utan så enkelt och otvunget som möjligt. Men intressant diskussion och iaktagelse att rummet och monitorerna kan vara så främmande. Att taga af nota är : När de sjöng, allihop, gamla som yngre, tjejer som killar, projicerade de alla en stark röst, sjöng INTE falskt alls oavsett hur högt eller lågt de gick i tonerna. DET fixade dom. Vilket gör det ännu mer underligt. Inga IDOL-kandidater här inte. Samt en sak till: Timingen, att hålla jämn takt genom låtarna var inte det gummiband som man torde kunna förvänta sig av mindre erfarna musikanter. Kankse inte metronom-perfekt men tillräckligt för att man skulle kunna dansa till utan att kantra eller tappa med foten. Dvs, jag hittade inga problem med timingen, taktkänslan alls. Vilket förvånar mig ännu mer...
|
|
|
Post by rogerh on Sept 21, 2018 13:10:58 GMT 1
En observation om capo och översadelintonering. I en översadelintonering intoneras de öppna strängarna med översadeln och alla nedtryckta toner med stallbenet. Sätter man sen på ett capo kan även de öppna strängarna räknas som nedtryckta noter. Med stallbenet bara intonerat för nedtryckta noter stämmer det bättre än med ett stallben som intonerats för både öppna strängar och nedtryckta noter som man gör när man bara intonerar stallbenet och inte översadeln.
Capo stämmer alltså riktigt bra på en gitarr med översadelintonering. I alla fall bättre än med den vanliga intoneringen där justeringen av stallbenet tagit hänsyn till felen från de öppna strängar som kopplas bort med capot.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Sept 21, 2018 14:07:18 GMT 1
En annan observation: rogerh dina funderingar är säkert rätt, men hamnar utanför denna tråd. Det har inte med hur bra dåligt översadeln är intonerad. Se nedanstående ytterligare gammal observation ifrån samma ställe: På samma ställe hade de en gång i tiden, en sorts "öppet rundabord" där alla satt och spelade helakustiskt runt bordet med respektive instrument. Gammal spelmansstämma fast inomhus. Ett dussin människor på olika instrument men med en brokig skara av mindre värda gitarrer och mer värda gitarrer. Klientelet var like av svensk folkton, med t o m dragspel ibland, några mandoliner och banjos. Översadlar och nollband om vartannat. Capo och inte capo. Men när detta dussinet människor drog igång och spelade så stämde alla (oavsett metod för stämning, apparat, klämstämmare eller ifrån mobil) och om någon sträng drog iväg under detta SÅ SLUTADE VEDERBÖRANDE PERSON att spela och kunde direkt hitta den låga/höga strängen och justera den rätt inom en takt. Det gjorde liksom ingenting att den personen försvann eller pausade i kompet. Dvs personen upptäckte direkt att något lät ostämt på HANS/HENNES gitarr och att det inte var någon annans som var "kass". Detta tekniska varför en gitarr inte stämmer eller stämmer med eller utan capo är utanför denna trådens ämne. Dvs du skulle kunna ta fram vilket annat instrument som helst som inte har översadlar, som utövaren kan stämma eller inte, som varierar i stämning eller släpper den under låtens gång. Dvs att utövaren inte märker eller hör detta trots att det finns RELATIVA toner i närheten, på ett polyfont instrument, som avslöjar att en av tonerna inte håller sig relativt stämmning. Jag har provat massor av akustiska gitarrer, som med kapo på, sträcker sig upp i stämning såpass över alla strängar så att den inbördes stämmer sinsemellan, dvs en ensam solo-sångare med gitarr klara sig utmärkt, så fort han inte släpper in andra instrument. Såväl som andra akustiska som stämmer om sig helt så fort man sätter på ett kapo. Observera att ursprunglia beskrivningen av tråden, hade också med att göra att de inte märker detta att någon sträng har "gett med sig" i stämning även om de inte använder capo. Kan vara öppna strängar, samt gitarrer med nollband, vilket gör att översadeln inte spelar roll. Dessutom - om vi nu skall hålla oss till det tekniska - så är det så att så fort man bandar en ton, eller tar barréackord, eller capo, så vad som händer vid översadlen spelar noll roll. Dvs jag menar att om de nu hade hört att de inte stämmer med capon på, så får de väl stämma igen, med capon på, men det är det de inte hör. Dvs om jag hade fått "ha hand om" deras gitarrer precis innan de gick på scen, hade jag nog kunnat få rätt på stämning, intonation, med eller utan capo. För övrigt så glömmer du helt bort det viktigaste med capo på gitarr. Det kan stämma ur sig rejält så fort man använder lite för höga/breda bandstavar. Och att capot måste trycka annorlunda på första bandet, än på sjunde bandet. Det är mer motstånd vid första bandet, oavsett hur översadeln är intonerade eller inte. Sedan skall vi inte gå in på radius av greppbrädan om inte capot följder den, och är placerad RAKT, pararellt så nära bandstaven som möjligt. Jag har sett att de flesta sätter på capot lite snett (tänk som om den skulle sitta på en gitarr med fanned frets ) och inte precis bakom bandstaven eller så nära bandstaven som möjligt. Få fingrar gör detta nämligen, de sätter fingret mitt på bandet, inte nära bandstaven. TUMREGEL NUMMER ETT: Om inte gitarren stämmer om sig eller intonerar kasst när du använder ditt barréfinger varsomhelst någonstans lägns greppbrädan, skall det inte vara några problem med ett capo iheller. Och då har det inte med översadelintonering att göra ett endast dugg. Om gitarren intonerar dåligt eller stämmer om sig för att du använder barréfingret gör den således detta också med kapot, och då är det något annat fel på gitarren som inte har med översadelintonering att göra. Eller fel på capot, det trycker ner för hårt eller är fel placerat relativt allt det andra.
|
|
Deleted
Deleted Member
Posts: 0
|
Post by Deleted on Sept 21, 2018 14:30:00 GMT 1
För övrigt tror jag att de extra "fina" gitarrerna i denna samling var nog rätt så bra översadelintonerade. Javisstja, de hade nollband, och jag anser att översadel är bara ett band, en bandstav i mängden. Det skall vara samma intonation som om du ersätter översadeln med ett nollband, dvs samma stränghöjd över första bandet, och ingen friktion i strängen/nollbandet när du trycker ner någontans.
|
|
|
Post by niklasc on Sept 21, 2018 15:17:49 GMT 1
2. Capo och stämning.. ett kapitel för sej. Ju sämre gitarren stämmer från början dessto sämre med capo. Med ett dåligt capo, dvs ett som inbjuder till dåligt handhavande, blir resultatet oftast ännu värre. De hade både Shubbs, Kyser, och andra enhandsgrepps-capon. Shubb=ok, Kyser=skit. Om du frågar mej. Shubb kan du spänna trycket på. Dessutom helt öppen när man sätter på så att man kan närma sej strängarna "ovanfrån". Kyser trycker lika hårt på allt vilket gör intonationen mer beroende av stränghöjd, bandstavshöjd, närhet till sadeln samt strängarnas "styvhet". Med Kyser upplever jag att de flesta "drar med sig" låga e-strängen (i vanlig stämning) så att den hamnar ur position och därmed sträcks lite och därför hamnar ur stämning. Mao ett typiskt capo som inbjuder till dåligt handhavande. Samma problem finns med G7th och Thalia men de har andra fördelar som minskar problemt. G7th justerar man spänningen på själv och på Thalia kan man anpassa efter radien på greppbrädan med olika "pads".
|
|
|
Post by rogerh on Sept 21, 2018 17:31:19 GMT 1
De få gånger jag gjort en översadelintonerat med nollband har jag hackat upp bandet i sex bitar. Även med "perfekt" stränghöjd över 1:a bandet från nollbandet är inte ett rakt nollband den bästa lösningen för att få gitarren att intonera så bra det går. Vad som är den "perfekta" höjden över 1:a bandet är för övrigt en funktion av stränghöjden vid 12:e bandet. Nollbandet ger inte alltid minsta möjliga stränghöjd vid 1:a bandet. Har man högt vid 12:e bandet kan nollbandet vara lägre än de övriga banden utan att skramla, har man extremt lågt vid 12:e bandet måste nollbandet vara högre än resten av banden för att inte den öppna strängen ska skramla. När det gäller capo är det viktigt att bara klämma så hård det behövs och ha capot nära bandet för att inte töja strängarna och pitcha upp. Det bästa capot har samma radius som greppbrädan så trycket blir jämnt fördelat över strängarna.
Vill man att det ska stämma "perfekt" med capo ska man finstämma med capot på plats. Med en väl intonerad gitarr med översadelintonering behövs det vanligtvis inte, man ska man spela in det man gör bör man finstämma.
|
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,082
|
Post by Tyko on Sept 22, 2018 0:22:52 GMT 1
Lite ot först: Det måste inte vara någon uppdelad översadelsintonering för att det ska stämma bra, det räcker med en normal översadelskompensation (ca 0,5 mm rakt över) och en väl injusterad översadel eller helst nollband. I princip lika låg som de övriga banden och inte beroende av hur hög stränghöjd vid 12:e bandet om man inte har extremt lågt där. Så, inte första gången vi har olika tankar roger och jag men vi kommer bra överrens ändå! Sedan till ämnet och mina tankar. Även en ny dyr Martin D40 har sällan en perfekt justerad översadel och ofta en väldigt hög stränghöjd. Sådant förstår sällan den typ av gitarrister som tråden handlar om. Det är ofta annarlunda om det hade varit sologitarrister. För singer/songwriter är ofta text och sång prioriterat. Det faktumet kan leda till att stämningen blir lidande när man på scenen snabbt måste stämma sin gitarr så att man kan börja sjunga sin sång.....fokuset ligger nog ofta på annat än perfekt gitarrstämning. Ingen justering av en gitarr är bättre än den som stämmer gitarren. Ett öra hör mycket bättre än en enkel stämapparat och om man på en konsert förlitar sig enbart på en enkel stämapparat är risken stor att det bara stämmer halvbra. En Peterson stämapparat har tex 10-20 gångers bättre exakthet än alla andra vanliga stämapparater. Det visar att dom flesta stämapparater har ett fruktansvärt "glapp" och borde anses mer som riktlinjer för stämning än faktiska stämapparater. Detta faktum är för många totalt okänt och istället tror man på sin stämapparat (som ju tom är av ett känt märke....). Förr i tiden lyssnade man mer och tränade på så vis sitt gehör vilket är ett väldigt fint instrument. Vad det gäller capo så anser jag det värdelöst med capon som trycker med hjälp av en fjäder liksom tex Kyser. Det måste vara möjligt att själv ställa trycket helt enkelt. Dessutom är det för väldigt många gitarrister okänt hur man ska använda ett capo för att undvika stämningsproblem. Ett capo som är ställbart, tex min favorit Shubb, och som sätts precis bakom (nästan på) bandet med lägsta möjliga tryck brukar sällan påverka stämningen negativt.
|
|
|
Post by rogerh on Sept 22, 2018 7:42:59 GMT 1
Visst. Med ett rakt nollband framflyttad som du säger blir intoneringen bra. Men inte lika bra som när varje sträng får en individuell position som synkar mot positionen vid stallbenet. Samma höjd på nollbandet som resten av banden fungerar också bra med 2.5/1.5 E/e mm vid 12:e bandet. Ger också lite spelrum om man vill sänka stränghöjden ändå mer vid 12:e. Men man kan finjustera och sänka stränghöjden lite till vid 1:a bandet på diskantsidan utan skrammel.
Håller helt med om singer&songwriters, stämapparater och capot!
|
|