Post by Peter on Jan 9, 2015 15:15:51 GMT 1
I somras så var jag på en liten resa till Göteborg (tack för senast Magnus 
) och i samband med det så passade jag på att besöka några gitarraffärer för att testa några parlörer.
På No1 Guitarshop så provades Sigma 00-28VS, Martin 00-28VS och Sigma 000-28VS. De var väl mest Sigmorna jag hade kornet på så Martin:en fick vara med som referens bara.
Emedan jag sitter där och spelar på Sigma 00-28 så plockar innehavaren till butiken fram en Blueridge BR-371 och ber mig prova den. Den dyraste av parlörerna Blueridges program. Storleken är densamma som Sigmas 00.
Jag som tyckte Sigmorna var bra, men här var ännu bättre. Jag vet inte riktigt var det var som gjorde den bättre men greppbrädans mått vid första bandet är i alla fall 47 mm mot Sigmans 43 mm.
Sen kan ju set-up:en vara lite bättre, men ändå.
Strängarna var av ungefär samma kondition och tjocklek.
Nu fick jag lite att tänka på.
Min ambition var inte att få med mig någon gitarr hem därifrån. Mest bara att få prova de olika modellerna i samma butik så man snabbt kan skifta mellan de för att känna skillnaderna i storlek och ljud.
Jag åkte hem och var ganska belåten med mitt prov. Tiden gick och funderingarna fanns ju hela tiden om vilken av modellerna som verkade vettigast.
Skulle jag slå till på en Sigma så skulle det bli en 00-45VS. Inte den 00-28 som fanns i butiken. Det visste jag i alla fall.
I jultid så firade butiken 5-årsjubileum och med 20% på alla Blueridge. Jag slog till på den. Vid den här prisfesten så blev priset på Blueridge:n samma som Sigma 00-45. Annars kostade Blueridge:n 10.450:-
En transport med DHL ordnades och gitarren hamnade snart hemma hos mig i Eskilstuna.
Efter en liten setup på gitarren så är den kanonbra att spela på. Ljudmässigt är den otroligt bra också för sin ringa storlek. Jag jämför den gärna med min stora Taylor som är tillverkad i samma träslag.
Bra kan bli bättre tänkte jag så jag satte den på vibrering med en gammal akvariepump i tisdags så nu i kväll ska det projektet avbrytas efter tre dygns behandling och gitarren testas.
Jag är skeptiskt till att det kan bli så mycket bättre. Hur ska det då låta med tanke på att den lät som en kanon innan?
Här är specen på Blueridge BR-371.
Själv tycker jag texten "översikt" påminner lite om Herman Karlsson Levins beskrivning av instrumenten i försäljningsbroschyrerna (texten är alltså snodd från nån butik på Internet)
Översikt:
BR-371 är baserad på de klassiska parlor-gitarrerna som byggdes i början av 1900-talet när gitarrer faktiskt spelades av fina damer och gentlemän.
Endast de bästa materialen används i konstruktionen av denna anmärkningsvärda gitarr.
Väl utvald solid indisk rosewood valdes för baksidan och sidorna. Locket är gjord av väl utvald solid sitkagran.
Vackra, för hand inlagda, remsor av precisonsskuret abalone-skal används som dekoration till kantlisten runt locket och i rosetten.
De skrovliga stämskruvsknapparna i elfenbensimitation matchar kantlisten på kroppen och halsen.
Unik, tät svart Ebony används för stallet och greppbrädan.
Den mindre kroppsstorleken gör detta instrument idealisk för resor.
Specifikation:
Baksida och sarg: Väl vald solid Indian Rosewood
Baksida, inlägg: Växlande
Kantlist: Elfenbensimitation
Kropp: Parlor
Ribbor. Gran
Stallben och end-pin: Elfenbensimitation
Stall: Unik, tät ebenholts
Stallplatta: Lönn
Greppbrädeinlägg: Elfenbensimitation
Greppbräda: Unik, tät ebenholts
Greppbrädeinlägg: Diamond & Snowflake av sköldpaddsskal.
Lack: Natural High Gloss
Headstock Style: Slotted med “diamond volute”
Hälkappa: Elfenbensimitation
Logotyp på huvudet: Ingen
Halsmaterial: Väl vald solid mahogny
Antal fria band: 12
Antal band totalt: 19
Översadel: Ben
Översadel, mått: 1 7/8"
Peghead Overlay: Indian Rosewood
Plektrumskydd: Inget
Stallben: Ben
Skala 24.75" (630mm)
Ribbor i locket: Pre-war-style Forward Shifted X-Bracing
Top Purfling: Abalone
Förnicklade Gotoh Vintage Slotted Peghead-style stämskruvar
Åsså lite bilder:
Här sitter jag och jämför några gitarrer. Martin 00-28, två Sigmor och så just precis den Blueridge jag köpte ett halvår senare.
Martin var bättre. Lite mer sustain och något bättre set-up. Ljudmässigt var Martin något vassare i diskanten. Annars ingen skillnad. Strängarna var av ungefär samma kondition.
Min Bluerudge fick en ordentlig set-up sen när den kom hem till mig.
Martins "diamond volute" finns där.
Åsså skakmaskinen
) och i samband med det så passade jag på att besöka några gitarraffärer för att testa några parlörer.På No1 Guitarshop så provades Sigma 00-28VS, Martin 00-28VS och Sigma 000-28VS. De var väl mest Sigmorna jag hade kornet på så Martin:en fick vara med som referens bara
.Emedan jag sitter där och spelar på Sigma 00-28 så plockar innehavaren till butiken fram en Blueridge BR-371 och ber mig prova den. Den dyraste av parlörerna Blueridges program. Storleken är densamma som Sigmas 00.
Jag som tyckte Sigmorna var bra, men här var ännu bättre. Jag vet inte riktigt var det var som gjorde den bättre men greppbrädans mått vid första bandet är i alla fall 47 mm mot Sigmans 43 mm.
Sen kan ju set-up:en vara lite bättre, men ändå.
Strängarna var av ungefär samma kondition och tjocklek.
Nu fick jag lite att tänka på.
Min ambition var inte att få med mig någon gitarr hem därifrån. Mest bara att få prova de olika modellerna i samma butik så man snabbt kan skifta mellan de för att känna skillnaderna i storlek och ljud.
Jag åkte hem och var ganska belåten med mitt prov. Tiden gick och funderingarna fanns ju hela tiden om vilken av modellerna som verkade vettigast.
Skulle jag slå till på en Sigma så skulle det bli en 00-45VS. Inte den 00-28 som fanns i butiken. Det visste jag i alla fall.
I jultid så firade butiken 5-årsjubileum och med 20% på alla Blueridge. Jag slog till på den. Vid den här prisfesten så blev priset på Blueridge:n samma som Sigma 00-45. Annars kostade Blueridge:n 10.450:-
En transport med DHL ordnades och gitarren hamnade snart hemma hos mig i Eskilstuna.
Efter en liten setup på gitarren så är den kanonbra att spela på. Ljudmässigt är den otroligt bra också för sin ringa storlek. Jag jämför den gärna med min stora Taylor som är tillverkad i samma träslag.
Bra kan bli bättre tänkte jag så jag satte den på vibrering med en gammal akvariepump i tisdags så nu i kväll ska det projektet avbrytas efter tre dygns behandling och gitarren testas.
Jag är skeptiskt till att det kan bli så mycket bättre. Hur ska det då låta med tanke på att den lät som en kanon innan?
Här är specen på Blueridge BR-371.
Själv tycker jag texten "översikt" påminner lite om Herman Karlsson Levins beskrivning av instrumenten i försäljningsbroschyrerna
(texten är alltså snodd från nån butik på Internet)Översikt:
BR-371 är baserad på de klassiska parlor-gitarrerna som byggdes i början av 1900-talet när gitarrer faktiskt spelades av fina damer och gentlemän.
Endast de bästa materialen används i konstruktionen av denna anmärkningsvärda gitarr.
Väl utvald solid indisk rosewood valdes för baksidan och sidorna. Locket är gjord av väl utvald solid sitkagran.
Vackra, för hand inlagda, remsor av precisonsskuret abalone-skal används som dekoration till kantlisten runt locket och i rosetten.
De skrovliga stämskruvsknapparna i elfenbensimitation matchar kantlisten på kroppen och halsen.
Unik, tät svart Ebony används för stallet och greppbrädan.
Den mindre kroppsstorleken gör detta instrument idealisk för resor.
Specifikation:
Baksida och sarg: Väl vald solid Indian Rosewood
Baksida, inlägg: Växlande
Kantlist: Elfenbensimitation
Kropp: Parlor
Ribbor. Gran
Stallben och end-pin: Elfenbensimitation
Stall: Unik, tät ebenholts
Stallplatta: Lönn
Greppbrädeinlägg: Elfenbensimitation
Greppbräda: Unik, tät ebenholts
Greppbrädeinlägg: Diamond & Snowflake av sköldpaddsskal.
Lack: Natural High Gloss
Headstock Style: Slotted med “diamond volute”
Hälkappa: Elfenbensimitation
Logotyp på huvudet: Ingen
Halsmaterial: Väl vald solid mahogny
Antal fria band: 12
Antal band totalt: 19
Översadel: Ben
Översadel, mått: 1 7/8"
Peghead Overlay: Indian Rosewood
Plektrumskydd: Inget
Stallben: Ben
Skala 24.75" (630mm)
Ribbor i locket: Pre-war-style Forward Shifted X-Bracing
Top Purfling: Abalone
Förnicklade Gotoh Vintage Slotted Peghead-style stämskruvar
Åsså lite bilder:
Här sitter jag och jämför några gitarrer. Martin 00-28, två Sigmor och så just precis den Blueridge jag köpte ett halvår senare.
Martin var bättre. Lite mer sustain och något bättre set-up. Ljudmässigt var Martin något vassare i diskanten. Annars ingen skillnad. Strängarna var av ungefär samma kondition.
Min Bluerudge fick en ordentlig set-up sen när den kom hem till mig.
Martins "diamond volute" finns där.
Åsså skakmaskinen
