Post by Klangfix on Mar 26, 2014 14:20:58 GMT 1
Det finns logaritmiska potentiometrar i alla värden, men kanske inte bland gitarrtillbehörsleverantörer. Det går säkert utmärkt med en 500k pot också. I värsta fall minskas den övre diskanten en liiiiten aning, men det tror jag inte man hör. Man kan undersöka detta genom att provisoriskt lägga en switch mellan jordbenet på poten och jord. Om switchen inte påverkar ljudet då poten är i maxläge, då är potens värde på 500k inga problem. Denna övning gäller även för andra mikrofoner med volymkontroll.
Värsta fallet får man då man har en högohmig potentiometer och en lång dålig mikrofonkabel med hög kapacitans per meter.
Säg att gitarrkabeln är 5m lång, vilket då ger en kabelkapacitans på 5 x 150pF = 750 pF. Om man vrider ner 500k- potentiometern till hälften, kommer respektive halva av potentiometern att vara 250 kohm. Utgångsimpedansen i detta fall blir då 250k ohm parallellt med (250k plus mikrofonutgångsimpedansen). Detta blir storleksordningen 200k ohm beroende på mikrofonimpedansen.
Det hela blir alltså ett lågpassfilter med R = 200k ohm och C= 750 pF.
Brytfrekvensen för detta filter är f= 1 / (2 * pi * R * C) = 1061 Hz.
Detta innebär alltså att vid 1061 Hz kommer ljudet ha dämpats med -3dB, en oktav högre ligger dämpningen på -6dB, två oktaver högre ligger dämpningen på -12dB, tre oktaver: -18dB osv... (överföringskurvan går mot en rak linje som lutar med -6dB/oktav eller -20dB/dekad)
Om man istället väljer en bättre kortare gitarrkabel, säg 3 meter med endast 100pF per meter, så får man istället brytfrekvensen: 2653 Hz.
Detta hörs tydligt på många gitarrer och med långa kablar. Prova att vrida ner volymen på hälften från en strata. Diskanten försvinner. Lösningen ligger i att ha aktiv elektronik som driver utgången från gitarren. Då blir utimpedansen låg (kanske några hundra ohm istället för 100-tusentals ohm) och då blir brytfrekvensen i filtreringen tusen gånger högre i frekvens, dvs diskanten försvinner inte förrän över 100kHz.
Värsta fallet får man då man har en högohmig potentiometer och en lång dålig mikrofonkabel med hög kapacitans per meter.
Säg att gitarrkabeln är 5m lång, vilket då ger en kabelkapacitans på 5 x 150pF = 750 pF. Om man vrider ner 500k- potentiometern till hälften, kommer respektive halva av potentiometern att vara 250 kohm. Utgångsimpedansen i detta fall blir då 250k ohm parallellt med (250k plus mikrofonutgångsimpedansen). Detta blir storleksordningen 200k ohm beroende på mikrofonimpedansen.
Det hela blir alltså ett lågpassfilter med R = 200k ohm och C= 750 pF.
Brytfrekvensen för detta filter är f= 1 / (2 * pi * R * C) = 1061 Hz.
Detta innebär alltså att vid 1061 Hz kommer ljudet ha dämpats med -3dB, en oktav högre ligger dämpningen på -6dB, två oktaver högre ligger dämpningen på -12dB, tre oktaver: -18dB osv... (överföringskurvan går mot en rak linje som lutar med -6dB/oktav eller -20dB/dekad)
Om man istället väljer en bättre kortare gitarrkabel, säg 3 meter med endast 100pF per meter, så får man istället brytfrekvensen: 2653 Hz.
Detta hörs tydligt på många gitarrer och med långa kablar. Prova att vrida ner volymen på hälften från en strata. Diskanten försvinner. Lösningen ligger i att ha aktiv elektronik som driver utgången från gitarren. Då blir utimpedansen låg (kanske några hundra ohm istället för 100-tusentals ohm) och då blir brytfrekvensen i filtreringen tusen gånger högre i frekvens, dvs diskanten försvinner inte förrän över 100kHz.