Post by Klangfix on Aug 19, 2011 0:01:17 GMT 1
Stallet kommer att behöva fixas.
Stallbenet var justerat med ett lager smetig kontorstejp. Några stift är inte original, men jag har några i lager.
Sadeln tas lättast av med en kloss och ett lätt hammarslag.
Mekaniken var helt OK. Lite enkel, eftersom den var nitad, men då saknar den å andra sidan inga delar. Lägg märke till nyansskillnaden under mekaniken. Gitarren måste ha tappat all schattering.
Lite mätningar inför tillverkningen av kilen under greppbrädan.
Det gäller att uppskatta hur tjock kilen ska göras i slutet av greppbrädan. I mitt fall knappt 3mm. Kanske man kunde nöja sig med 2mm men lite högre höjd framtidssäkrar gitarren något inbillar jag mig.
Om man låter bandstavarnas toppar syfta på en linje i samma höjd som stallet, kommer stallbenet att behöva sticka upp ca 3,5-4 mm. Det kan vara i högsta laget om skåran i stallet inte är så djup. Jag tycker inte den uppstickande delen bör vara högre en djupet på skåran. En för hög kil under greppbrädan kan ge alltför högt stallben.
Här hyvlar jag kilen med en putshyvel inköpt på loppis. Slipningen av hyvelbladet tog dock ett par timmar.
Kilämnet sitter fast med dubbelhäftande tejp, fast inte riktigt ända ut i den tunnaste änden.
Efter hyvling gick jag över till slipning med "paddel". Att slipa med paddel gör att man får en oerhört kontrollerad vinkel på slipningen. Samma paddel använder jag även då jag ska slipa kanterna på en sarg innan ett lock eller botten ska på.
Till sist är kilen klar och lossas försiktigt med två stämjärn. I den tunna änden ligger ett pappersmellanlägg som är lika tjockt som tejpen men detta saknar klister. Mellanlägget gör att det inte blir någon nivåskillnad då man slipar in kilen.
Kilen före limning. Jag väntar med att skära till ytterkanterna tills limningen är klar.
Före limningen är det praktiskt att ta av bandstavarna. Originalbandstavarna tycker jag är för slitna och dessutom är de lite ojämnt satta. Greppbrädan är dessutom i skriande behov av slipning eftersom den är repig tvärs över och dessutom lite lägre i mitten än ute i kanterna. Bandstavarna har alltså radie på fel håll. Det kan man aldrig göra något åt utan att banda om, speciellt som de inte har så mycket slip-mån.
Här limmas kilen på undersidan av greppbrädan. Jag har en liten granitplatta som rätkloss, för att kunna få ytan plan. Greppbrädan vill annars gärna böja sig, då man fuktar den med lim.
Till sist kapas sidorna med stämjärn och änden med tunn japansåg. Det här blev nog bättre än förra gången.
Lagning av bottenribba
Att få in limmet är inte jättesvårt, men att pressa ihop den. Hmm??
Man kan palla upp en bit list som får ligga på ribban. Sen kan man trycka på listen med en bit plattaluminium som får stöd i taket:
Fast, vad var det jag köpte av Peter för ett år sen? Var det inte något som skulle kunna användas till detta?
En helt otrolig skapelse i metallslöjd. ;D
Fast, först måste limmet dit. Jag använder spruta och slang. Överskottet sprutar jag tillbaka i flaskan. Sprutan och slangen är lätta att diska i varmt vatten och diskmedel. Liquid hide glue är perfekt till detta.
Här är Peters fantastiska kläm-apparat på plats. Dessutom kombinerade jag detta även med min list och plattstången mot taket. Jag fick på så vis två tvingar som klämde på bottenribban.
På bilden är inte hela kläm-mekaniken på plats. Den är delbar för att lättare få in delarna. Fantastisk moj!
Här har jag plötsligt värmt alla banden med lödkolv och lyft dem med tång. På så vis spricker inte träet runt om skårorna. Därefter har jag påbörjat greppbrädeslipning på 120-papper. Sandpappret sitter med dubbelhäftande tejp på ett tjockt plant hyllplan från IKEA som aldrig belastats och böjts av tunga böcker.
Man måste trycka jämnt när man slipar annars blir greppbrädan tunnare i ändarna.
Balk eller inte balk?
Nå, hur var det då med aluminiumbalken? Fanns den eller fanns den inte? Jag provborrade flera gånger med ett 0,6mm borr i mitten av några bandstavsskåror. Bara trä.
Jaha, jag säger som min franske skidlärare en gång sa:
"Always remember to take great risk to improve!"
Dessutom är man väl inte sämre än att man kan ångra sig...
Jo, innan jag värmde av greppbrädan kan jag även berätta att jag borrade fyra små styrhål för 1,2mm mässingsspik, så att greppbrädan kan komma tillbaka på exakt samma plats. Av skadan blir man vis. Förra greppbrädeslimningen (på en annan gitarr) höll jag på att bli tokig på att greppbrädan gled som en hal tvål då jag försökte limma dit den.
.... Det kunde tydligen hända att man glömde balken i fabriken. "Allt kan ju hända i en gitarrfabrik" heter det ju.
Ingen balk alltså. Ja nu är jag lite trött på böjda halsar och dessutom har jag lust att stränga på minst .011-set, så jag bestämde mig därför för att göra en liten fräsövning.
Tre stycken kolfiberstavar 2x12mm per styck ska nu limmas in i halsen stående på högkant.
Efter mycket vändande och vridande hittade jag på det här sättet att spänna in halsen.
Svärfars handöverfräs (eller överhandfräs vad det nu heter) och ett 6mm frässtål. allting frästes på frihand. Det går men är lite vingligt. I detta fall ska ju hela diket fyllas med lim, så det är inte lika kritiskt som när man fräser till en dragstång som ska kunna röra sig. Då ska det vara tajt.
Här ligger stavarna i sin ficka. Imorgon blir det limning.
Tillsvidare säger storfräsaren på återseende.
Stallbenet var justerat med ett lager smetig kontorstejp. Några stift är inte original, men jag har några i lager.
Sadeln tas lättast av med en kloss och ett lätt hammarslag.
Mekaniken var helt OK. Lite enkel, eftersom den var nitad, men då saknar den å andra sidan inga delar. Lägg märke till nyansskillnaden under mekaniken. Gitarren måste ha tappat all schattering.
Lite mätningar inför tillverkningen av kilen under greppbrädan.
Det gäller att uppskatta hur tjock kilen ska göras i slutet av greppbrädan. I mitt fall knappt 3mm. Kanske man kunde nöja sig med 2mm men lite högre höjd framtidssäkrar gitarren något inbillar jag mig.
Om man låter bandstavarnas toppar syfta på en linje i samma höjd som stallet, kommer stallbenet att behöva sticka upp ca 3,5-4 mm. Det kan vara i högsta laget om skåran i stallet inte är så djup. Jag tycker inte den uppstickande delen bör vara högre en djupet på skåran. En för hög kil under greppbrädan kan ge alltför högt stallben.
Här hyvlar jag kilen med en putshyvel inköpt på loppis. Slipningen av hyvelbladet tog dock ett par timmar.
Kilämnet sitter fast med dubbelhäftande tejp, fast inte riktigt ända ut i den tunnaste änden.
Efter hyvling gick jag över till slipning med "paddel". Att slipa med paddel gör att man får en oerhört kontrollerad vinkel på slipningen. Samma paddel använder jag även då jag ska slipa kanterna på en sarg innan ett lock eller botten ska på.
Till sist är kilen klar och lossas försiktigt med två stämjärn. I den tunna änden ligger ett pappersmellanlägg som är lika tjockt som tejpen men detta saknar klister. Mellanlägget gör att det inte blir någon nivåskillnad då man slipar in kilen.
Kilen före limning. Jag väntar med att skära till ytterkanterna tills limningen är klar.
Före limningen är det praktiskt att ta av bandstavarna. Originalbandstavarna tycker jag är för slitna och dessutom är de lite ojämnt satta. Greppbrädan är dessutom i skriande behov av slipning eftersom den är repig tvärs över och dessutom lite lägre i mitten än ute i kanterna. Bandstavarna har alltså radie på fel håll. Det kan man aldrig göra något åt utan att banda om, speciellt som de inte har så mycket slip-mån.
Här limmas kilen på undersidan av greppbrädan. Jag har en liten granitplatta som rätkloss, för att kunna få ytan plan. Greppbrädan vill annars gärna böja sig, då man fuktar den med lim.
Till sist kapas sidorna med stämjärn och änden med tunn japansåg. Det här blev nog bättre än förra gången.
Lagning av bottenribba
Att få in limmet är inte jättesvårt, men att pressa ihop den. Hmm??
Man kan palla upp en bit list som får ligga på ribban. Sen kan man trycka på listen med en bit plattaluminium som får stöd i taket:
Fast, vad var det jag köpte av Peter för ett år sen? Var det inte något som skulle kunna användas till detta?
En helt otrolig skapelse i metallslöjd. ;D
Fast, först måste limmet dit. Jag använder spruta och slang. Överskottet sprutar jag tillbaka i flaskan. Sprutan och slangen är lätta att diska i varmt vatten och diskmedel. Liquid hide glue är perfekt till detta.
Här är Peters fantastiska kläm-apparat på plats. Dessutom kombinerade jag detta även med min list och plattstången mot taket. Jag fick på så vis två tvingar som klämde på bottenribban.
På bilden är inte hela kläm-mekaniken på plats. Den är delbar för att lättare få in delarna. Fantastisk moj!
Här har jag plötsligt värmt alla banden med lödkolv och lyft dem med tång. På så vis spricker inte träet runt om skårorna. Därefter har jag påbörjat greppbrädeslipning på 120-papper. Sandpappret sitter med dubbelhäftande tejp på ett tjockt plant hyllplan från IKEA som aldrig belastats och böjts av tunga böcker.
Man måste trycka jämnt när man slipar annars blir greppbrädan tunnare i ändarna.
Balk eller inte balk?
Nå, hur var det då med aluminiumbalken? Fanns den eller fanns den inte? Jag provborrade flera gånger med ett 0,6mm borr i mitten av några bandstavsskåror. Bara trä.
Jaha, jag säger som min franske skidlärare en gång sa:
"Always remember to take great risk to improve!"
Dessutom är man väl inte sämre än att man kan ångra sig...
Jo, innan jag värmde av greppbrädan kan jag även berätta att jag borrade fyra små styrhål för 1,2mm mässingsspik, så att greppbrädan kan komma tillbaka på exakt samma plats. Av skadan blir man vis. Förra greppbrädeslimningen (på en annan gitarr) höll jag på att bli tokig på att greppbrädan gled som en hal tvål då jag försökte limma dit den.
.... Det kunde tydligen hända att man glömde balken i fabriken. "Allt kan ju hända i en gitarrfabrik" heter det ju.
Ingen balk alltså. Ja nu är jag lite trött på böjda halsar och dessutom har jag lust att stränga på minst .011-set, så jag bestämde mig därför för att göra en liten fräsövning.
Tre stycken kolfiberstavar 2x12mm per styck ska nu limmas in i halsen stående på högkant.
Efter mycket vändande och vridande hittade jag på det här sättet att spänna in halsen.
Svärfars handöverfräs (eller överhandfräs vad det nu heter) och ett 6mm frässtål. allting frästes på frihand. Det går men är lite vingligt. I detta fall ska ju hela diket fyllas med lim, så det är inte lika kritiskt som när man fräser till en dragstång som ska kunna röra sig. Då ska det vara tajt.
Här ligger stavarna i sin ficka. Imorgon blir det limning.
Tillsvidare säger storfräsaren på återseende.
