Post by Klangfix on Aug 5, 2016 11:38:27 GMT 1
Hej!
Det var länge sedan jag bemödade mig att skriva lite om renoveringar i verkstan. Den senaste tiden har det mest varit badrumsbygge i stugan, men emellanåt blir det en del stunder i verkstan hemma också. Den här historien är något som jag höll på med i vintras.
1998 var det Lundakarneval i Lund och jag var med på ett hörn i ett sällskap som höll på med Karnevalscirkusen. Jag skrev bl a Cirkusens signaturmelodi som spelades vid varje föreställning av två eminenta cirkusorkestrar på sammanlagt ca 30 man. Hursomhelst, på en av utflykterna som karnevalscirkusen gjorde, åkte vi till Simrishamn för att sälja karnevalstidningar. På vägen hem stannade vi i Tomelilla med bussen och alla gick in på "Bo Ohlsson i Tomelilla", vilket är ett varuhus som säljer billiga prylar av alla slag. Jag köpte där en Ukulele för 49kr som jag tänkte ha i bussen på väg hem. Ukulelen hade tunna, tunna metallsträngar, uselt stall och en greppbräda med bandstavar i plast (!). Ja, vad kan man vänta sig för 49kr. Dessutom var stämskruvarna ganska dåliga och utan utväxling. De lossnade också allt som oftast. Som bussunderhållning till fåniga visor dög den åtminstone till.
(som parantes för den nyfikne kan jag rekommendera denna dokumentär om nämnda karneval: )
Efter jag fick hem den, strängade jag om den med nylonsträngar och satte ett nytt hemgjort stall på. Därefter har den följt med på diverse semesterresor som min leksak, eftersom det är svårt att helt vara utan instrument.
Då såg den ut så här:
Plastbandstavar! Bluörk!!!
Att ha bandstavar i plast är nog det värsta man kan tänka sig. Strängarna gräver fort ner sig i plasten och det blir till sist omöjligt att spela. En dag när jag inte hade alltför många andra projekt i verkstan, beslöt jag att byta greppbräda. Den gamla greppbrädan var en svartmålad bit okänt ljust lövträ (kinesisk björk?) och i det här fallet var nog limskarven omöjlig att sära på. Den var troligen limmad med något industriellt lim som inte var avsett att värma upp. Jag beslöt därför att hyvla och slipa bort greppbrädan.
Det blev ett besök till svärfar som har en massa bra maskiner:
Efter en del planhyvling, gick jag över till bandslip. Detta var lite farligt, eftersom jag riskerade att slipa på locket, vilket jag också råkade göra. Det fick jag senare reparera och bättringslacka, men i sammanhanget fanns inte några enkla alternativ.
Nu minns jag inte hur jag exakt gick vidare, för jag har bilder på hur jag dels karvar dike i halsen med träsnidarjärn, men även bilder på en fräs. Det blev lite svårt med träsnidarjärnet, så diket gjordes klart med fräs. Diket i halsen under greppbrädan kom till för att jag skulle kunna installera en kolfiberförstärkning i halsen, så den kunde tåla tjockare stålsträngar.
Här syns kolfiberstavarna som ska in i diket. Det är tre stycken 2x12mm kolfiberstavar, köpta i längre längd på ebay. Kostnaden för dessa tre ligger kring en hundralapp.
Här provmonterar jag greppbrädan med tejp
Det här är ett nytt hjälpmedel som jag tillverkat av gamla pianosträngar. Det är alltså spunnen pianotråd som jag klippt och böjt till små sprintar med handtag. Det behövs ett hål i vardera ände av greppbrädan som borras in i halsen. Dessa två sprintar håller greppbrädan på plats under limning. Annars halkar greppbrädan iväg och greppbrädan kommer ofelbart ur läge.
Skårorna i greppbrädan sågade jag på fri hand utan sågmall, men lägena beräknade jag med Stewmacs bandstavskalkylator:
www.stewmac.com/FretCalculator.html
Bandstavarna är vanliga medium-bandstavar köpta i bulk någon gång från ebay. Här kapar jag dem med dremel, för att få mindre jobb med filning.
Bandmarkeringarna är 4mm pärlemorprickar som jag också köpt från ebay. Det finns en leverantör i Taiwan som säljer alla storlekar till överkomliga priser men det brukar tyvärr ta 4-6 veckor innan man får leveransen. När man monterar bandprickarna, ska det sticka upp lite av pricken när den limmas på plats. Överskottet slipas ner. Detta är det bästa sättet att få prickarna i samma höjd som greppbrädan.
Bandstavarna slipas i ändarna med en finhuggen fil som tejpats i kanterna, så att greppbrädan inte skadas. Man filar helst bara i en riktning för att inte riskera att bandstaven släpper i änden upp ifrån skåran.
Efter bandningen behöver man ofta slipa in toppen på bandstavarna något. Det är omöjligt att få alla bandstavarna exakt lika höga. Jag målar först med en tuschpenna på bandstavarna och slipar med en kloss med påklistrat 600-korns våtslippapper.
Efter planslipning, kan man behöva kröna om någon bandstav om den behövts slipas ner så mycket att den blev platt på toppen. I det här fallet satt alla någorlunda rätt, så det räckte att slipa bandstavarna med en bit 600-papper och sen lite stålull, för att återskapa bandstavens krön och glans.
Mikrofon
För ett tag sedan köpte jag en påse med kanske 25st piezodiskar 12mm i diameter också dessa från ebay. Priset per piezodisk ligger inte på mer än 10kr. Tricket är att göra om diskarna till fungerande gitarrmikrofoner. Det första man måste göra är att löda på en mikrofonkabel. Den ska vara tunn och mjuk, men ändå ha god skärmning. Lödningen ska ske ganska hastigt, eftersom man skadar piezoskiktet då man löder på det. Själva mässingsbrickan är mindre känslig, men man måste ändå använda en liten lödpenna med lagom temperatur för att lödningen ska bli acceptabel.
Här syns en något tjockare kabel fastlödd än den jag först trodde jag skulle använda. Jag insåg att skärmningen var för dålig i den tunna, så det blev denna istället. Efter kabeln är fastlödd, är det bra om man kan applicera något halvmjukt lim på piezosidan. Detta har flera orsaker: Dels vill man dämpa högfrekventa egenresonanser med limmet och dels vill man mekaniskt skydda lödningen och även göra den mindre känslig för fukt. Jag använder smältlim för detta, eftersom det har rätt egenskaper. Jag vet att K&K använder något slags svart epoxi, som också går bra.
Till sist ska mikrofonen monteras:
Superlim och latexhandskar fungerar bra då man ska montera micken. I den här Ukulelen sitter bara en enda mikrofon placerad mellan stallet och ljudhålet limmad på undersidan av locket. Man kan parallellkoppla två, tre eller flera mikrofoner och få ett jämnare och starkare ljud om man vill. Den här enda mikrofonen låter helt OK genom en vanlig gitarrförstärkare. Utimpedansen är nog i 1Mohm-klassen, men det funkar för en vanlig instrumentingång. För varje fördubbling av antalet parallellkopplade mikrofoner, halveras utimpedansen, vilket ökar drivförmågan genom långa kablar, vilket kan märkas i diskanten.
Jacket sitter i sargen:
Det går bra att sätta ett vanligt telejack i en plywood sarg, för den riskerar inte direkt att spricka. Hade det varit en riktig sarg i solitt trä, hade det varit bättre att sätta jacket i ändklossen istället för axelbandsknoppen. Om man bygger från grunden, kan man naturligtvis sätta det i sargen, men då sätter man ofta en fanérbit på insidan med 90 grader vriden ådring, som förstärkning. Så är det t ex i Levin 335 och andra liknande gitarrer.
Sadel
Till sist sågade jag till en ny sadel i ben, som fick skåror på rätt plats:
Jag har inte mycket bilder på mekanikbytet, men det var ganska okomplicerat. Jag kommer inte riktigt ihåg var jag köpte stämskruvarna, men jag kan eventuellt tänka mig att det var dessa:
www.eyguitarmusic.com/Ukulele-2L2R-Machine-HeadsNickel-FinishBlack-Button227N-SB_p_1581.html
Priset på 7.85 USD kan man heller inte klaga på.
(Detta företag är annars överlägsna på prisvärda archtop-mikrofoner. T ex denna:
www.eyguitarmusic.com/Artec-Jazz-mini-humbucker-GoldMHFC93-GD_p_629.html
Men det är ju en parantes. )
Så här ser i alla fall stämskruvarna ut på Ukulelen:
Och så här ser hela härligheten ut idag:
Möjligen kommer jag att byta till ett limmat stall med genomgående strängpinnar och stallben, men det är så mycket annat som behöver fixas, så det står kanske inte högst på prioriteringslistan.
Med lite tur blir det även ett videoklipp i framtiden. :-)
Det var länge sedan jag bemödade mig att skriva lite om renoveringar i verkstan. Den senaste tiden har det mest varit badrumsbygge i stugan, men emellanåt blir det en del stunder i verkstan hemma också. Den här historien är något som jag höll på med i vintras.
1998 var det Lundakarneval i Lund och jag var med på ett hörn i ett sällskap som höll på med Karnevalscirkusen. Jag skrev bl a Cirkusens signaturmelodi som spelades vid varje föreställning av två eminenta cirkusorkestrar på sammanlagt ca 30 man. Hursomhelst, på en av utflykterna som karnevalscirkusen gjorde, åkte vi till Simrishamn för att sälja karnevalstidningar. På vägen hem stannade vi i Tomelilla med bussen och alla gick in på "Bo Ohlsson i Tomelilla", vilket är ett varuhus som säljer billiga prylar av alla slag. Jag köpte där en Ukulele för 49kr som jag tänkte ha i bussen på väg hem. Ukulelen hade tunna, tunna metallsträngar, uselt stall och en greppbräda med bandstavar i plast (!). Ja, vad kan man vänta sig för 49kr. Dessutom var stämskruvarna ganska dåliga och utan utväxling. De lossnade också allt som oftast. Som bussunderhållning till fåniga visor dög den åtminstone till.
(som parantes för den nyfikne kan jag rekommendera denna dokumentär om nämnda karneval: )
Efter jag fick hem den, strängade jag om den med nylonsträngar och satte ett nytt hemgjort stall på. Därefter har den följt med på diverse semesterresor som min leksak, eftersom det är svårt att helt vara utan instrument.
Då såg den ut så här:
Plastbandstavar! Bluörk!!!
Att ha bandstavar i plast är nog det värsta man kan tänka sig. Strängarna gräver fort ner sig i plasten och det blir till sist omöjligt att spela. En dag när jag inte hade alltför många andra projekt i verkstan, beslöt jag att byta greppbräda. Den gamla greppbrädan var en svartmålad bit okänt ljust lövträ (kinesisk björk?) och i det här fallet var nog limskarven omöjlig att sära på. Den var troligen limmad med något industriellt lim som inte var avsett att värma upp. Jag beslöt därför att hyvla och slipa bort greppbrädan.
Det blev ett besök till svärfar som har en massa bra maskiner:
Efter en del planhyvling, gick jag över till bandslip. Detta var lite farligt, eftersom jag riskerade att slipa på locket, vilket jag också råkade göra. Det fick jag senare reparera och bättringslacka, men i sammanhanget fanns inte några enkla alternativ.
Nu minns jag inte hur jag exakt gick vidare, för jag har bilder på hur jag dels karvar dike i halsen med träsnidarjärn, men även bilder på en fräs. Det blev lite svårt med träsnidarjärnet, så diket gjordes klart med fräs. Diket i halsen under greppbrädan kom till för att jag skulle kunna installera en kolfiberförstärkning i halsen, så den kunde tåla tjockare stålsträngar.
Här syns kolfiberstavarna som ska in i diket. Det är tre stycken 2x12mm kolfiberstavar, köpta i längre längd på ebay. Kostnaden för dessa tre ligger kring en hundralapp.
Här provmonterar jag greppbrädan med tejp
Det här är ett nytt hjälpmedel som jag tillverkat av gamla pianosträngar. Det är alltså spunnen pianotråd som jag klippt och böjt till små sprintar med handtag. Det behövs ett hål i vardera ände av greppbrädan som borras in i halsen. Dessa två sprintar håller greppbrädan på plats under limning. Annars halkar greppbrädan iväg och greppbrädan kommer ofelbart ur läge.
Skårorna i greppbrädan sågade jag på fri hand utan sågmall, men lägena beräknade jag med Stewmacs bandstavskalkylator:
www.stewmac.com/FretCalculator.html
Bandstavarna är vanliga medium-bandstavar köpta i bulk någon gång från ebay. Här kapar jag dem med dremel, för att få mindre jobb med filning.
Bandmarkeringarna är 4mm pärlemorprickar som jag också köpt från ebay. Det finns en leverantör i Taiwan som säljer alla storlekar till överkomliga priser men det brukar tyvärr ta 4-6 veckor innan man får leveransen. När man monterar bandprickarna, ska det sticka upp lite av pricken när den limmas på plats. Överskottet slipas ner. Detta är det bästa sättet att få prickarna i samma höjd som greppbrädan.
Bandstavarna slipas i ändarna med en finhuggen fil som tejpats i kanterna, så att greppbrädan inte skadas. Man filar helst bara i en riktning för att inte riskera att bandstaven släpper i änden upp ifrån skåran.
Efter bandningen behöver man ofta slipa in toppen på bandstavarna något. Det är omöjligt att få alla bandstavarna exakt lika höga. Jag målar först med en tuschpenna på bandstavarna och slipar med en kloss med påklistrat 600-korns våtslippapper.
Efter planslipning, kan man behöva kröna om någon bandstav om den behövts slipas ner så mycket att den blev platt på toppen. I det här fallet satt alla någorlunda rätt, så det räckte att slipa bandstavarna med en bit 600-papper och sen lite stålull, för att återskapa bandstavens krön och glans.
Mikrofon
För ett tag sedan köpte jag en påse med kanske 25st piezodiskar 12mm i diameter också dessa från ebay. Priset per piezodisk ligger inte på mer än 10kr. Tricket är att göra om diskarna till fungerande gitarrmikrofoner. Det första man måste göra är att löda på en mikrofonkabel. Den ska vara tunn och mjuk, men ändå ha god skärmning. Lödningen ska ske ganska hastigt, eftersom man skadar piezoskiktet då man löder på det. Själva mässingsbrickan är mindre känslig, men man måste ändå använda en liten lödpenna med lagom temperatur för att lödningen ska bli acceptabel.
Här syns en något tjockare kabel fastlödd än den jag först trodde jag skulle använda. Jag insåg att skärmningen var för dålig i den tunna, så det blev denna istället. Efter kabeln är fastlödd, är det bra om man kan applicera något halvmjukt lim på piezosidan. Detta har flera orsaker: Dels vill man dämpa högfrekventa egenresonanser med limmet och dels vill man mekaniskt skydda lödningen och även göra den mindre känslig för fukt. Jag använder smältlim för detta, eftersom det har rätt egenskaper. Jag vet att K&K använder något slags svart epoxi, som också går bra.
Till sist ska mikrofonen monteras:
Superlim och latexhandskar fungerar bra då man ska montera micken. I den här Ukulelen sitter bara en enda mikrofon placerad mellan stallet och ljudhålet limmad på undersidan av locket. Man kan parallellkoppla två, tre eller flera mikrofoner och få ett jämnare och starkare ljud om man vill. Den här enda mikrofonen låter helt OK genom en vanlig gitarrförstärkare. Utimpedansen är nog i 1Mohm-klassen, men det funkar för en vanlig instrumentingång. För varje fördubbling av antalet parallellkopplade mikrofoner, halveras utimpedansen, vilket ökar drivförmågan genom långa kablar, vilket kan märkas i diskanten.
Jacket sitter i sargen:
Det går bra att sätta ett vanligt telejack i en plywood sarg, för den riskerar inte direkt att spricka. Hade det varit en riktig sarg i solitt trä, hade det varit bättre att sätta jacket i ändklossen istället för axelbandsknoppen. Om man bygger från grunden, kan man naturligtvis sätta det i sargen, men då sätter man ofta en fanérbit på insidan med 90 grader vriden ådring, som förstärkning. Så är det t ex i Levin 335 och andra liknande gitarrer.
Sadel
Till sist sågade jag till en ny sadel i ben, som fick skåror på rätt plats:
Jag har inte mycket bilder på mekanikbytet, men det var ganska okomplicerat. Jag kommer inte riktigt ihåg var jag köpte stämskruvarna, men jag kan eventuellt tänka mig att det var dessa:
www.eyguitarmusic.com/Ukulele-2L2R-Machine-HeadsNickel-FinishBlack-Button227N-SB_p_1581.html
Priset på 7.85 USD kan man heller inte klaga på.
(Detta företag är annars överlägsna på prisvärda archtop-mikrofoner. T ex denna:
www.eyguitarmusic.com/Artec-Jazz-mini-humbucker-GoldMHFC93-GD_p_629.html
Men det är ju en parantes. )
Så här ser i alla fall stämskruvarna ut på Ukulelen:
Och så här ser hela härligheten ut idag:
Möjligen kommer jag att byta till ett limmat stall med genomgående strängpinnar och stallben, men det är så mycket annat som behöver fixas, så det står kanske inte högst på prioriteringslistan.
Med lite tur blir det även ett videoklipp i framtiden. :-)
