|
|
Post by Lars Christophersen on Apr 28, 2016 10:49:32 GMT 1
De äldre av oss minns hans klassiska dubbellive-album från 70-talet "Framton comes alive!" På LP:ns framsida stod Framptons långa hår som en sky kring huvudet, not so much now  Men vilken kille, särskilt kanske från 5:05 här: |
|
|
|
Post by herringbone on Apr 28, 2016 21:55:08 GMT 1
Jag gillar också Peter Frampton, även om jag är lite för ung för att komma ihåg när Frampton Comes Alive kom. Fast jag köpte den långt senare. Däremot har jag faktiskt sett honom live, tillsammans med David Bowie i Göteborg 1987! |
|
magnus
Allvetande
Samlar all m?jlig Goya....
Posts: 6,787 
|
Post by magnus on Apr 28, 2016 22:44:12 GMT 1
Jag älskade Peter Frampton på 70-talet och Frampton comes alive gick varm på våra fester. Jag håller "Do you feel like we do" som en av de bästa livelåtar som finns. För mig var det Frampton som personifierade talkboxen (även om jag vet att andra laborerat med den till gitarr tidigare, Jeff Beck till exempel).
Även jag såg Frampton med Bowie, på Eriksberg. Det var faktiskt på den kvällen jag blev tillsammans med min fru, så det var en bra konsert...
Frampton och Bowie var kamrater som ungdomar, och Bowie övertalade Frampton att hänga med på turnén, något som förde Frampton tillbaka till livet som gitarrist efter att ha gått bort sig efter vrålsuccen med hitsen på 70-talet.
Det är en artikel om Framton i senaste numret av Acoustic Guitar, samt en tabulatur på "show me the way".
I artikeln berättar han att han minsann äger en Selmer Macaferri D-hole tenorgitarr som tillhört Django själv!
Han berättar också om sin svarta Les Paul (som han spelade på Frampton comes alive) som gick förlorad i en flygplanskrasch över Anderna när fraktplanet som transporterade turneutrustningen störtade. Denna gitarr som han trodde var förlorad för alltid, fick han långt senare ( typ decennier) tillbaka efter att ha fått reda på att den räddats av räddningspersonal.
En Frampton-låt jag gillar skarpt är "I believe when I fall in love", som jag faktiskt först hörde och lärde mig tycka om i en cover av Mike & the mechanics (med skönsång av Paul Carrack).
|
|
