Post by Deleted on Apr 28, 2015 22:00:51 GMT 1
Gamla orkestergitarrer, archtops lät en gång tillräckligt mycket. Sedan gjorde de inte det. Det fanns aldrig några storband med dreadnaught gitarrer i. Dvs innan elektriciteten kom. Archtops LÄT mer i storband. Dvs de kopplades aldrig in. Sedan satte de mickar på de när förstärkarna kom.
De lät faktiskt mycket när de spelades akustiskt. Speciellt komp. Man kan undra vem som har tolkningsföreträde till var/när volymgränsen är nådd.
F ö tycker jag då att det är isåfall de "vanliga" dreadnaughts, country, och t o m jumbogitarrer som behövdes förstärkas allra först. De lät ju ÄNNU svagare rent akustiskt eller hur? Och det tycker jag fortfarande om dagens gitarrer, att de flesta är för tonsvaga, och tja, det är lika många som kopplar in dem för att höras. Halvakustiska gitarrer kan vara alltifrån gibson es-335 till L5, och gamla Strömberg, Dangelico, och Daquisto var rejält högljudda. RENT AKUSTISKT.
Det var nästan så att de inte gick att koppla in dem, för mickarna var ändå svagare än vad de var akustiska (!?). Jo så här: När man kopplade in dem och skulle skurva upp så att de hördes så började de runda och feedbacka såpass att man fick skruva ner. Rundgången var känslig enbart p g a att de lät FÖR BRA rent akustisk och således med en pickup inkopplad som ändå satt vid halsfästet började de tjuta tidigt.
Sedan när pickuperna blev bättre, gjorde de halvakustiska gitarrer som "lät mindre" rent akustiskt, och man kunde skruva upp mer utan att det blev rundgång. Det är klart att de gitarrerna fungerade inte så bra akustiskt. Men när de upptäckte detta så fortsatte det med det, och sedan byggde solida guror så att de kunde skruva upp ännu mer. Tack vare Les Paul, mest. Rickenbacker och Fender hittade väl på elgitarren men Les Paul hittade på den SOLIDA först.
De lät faktiskt mycket när de spelades akustiskt. Speciellt komp. Man kan undra vem som har tolkningsföreträde till var/när volymgränsen är nådd.
F ö tycker jag då att det är isåfall de "vanliga" dreadnaughts, country, och t o m jumbogitarrer som behövdes förstärkas allra först. De lät ju ÄNNU svagare rent akustiskt eller hur? Och det tycker jag fortfarande om dagens gitarrer, att de flesta är för tonsvaga, och tja, det är lika många som kopplar in dem för att höras. Halvakustiska gitarrer kan vara alltifrån gibson es-335 till L5, och gamla Strömberg, Dangelico, och Daquisto var rejält högljudda. RENT AKUSTISKT.
Det var nästan så att de inte gick att koppla in dem, för mickarna var ändå svagare än vad de var akustiska (!?). Jo så här: När man kopplade in dem och skulle skurva upp så att de hördes så började de runda och feedbacka såpass att man fick skruva ner. Rundgången var känslig enbart p g a att de lät FÖR BRA rent akustisk och således med en pickup inkopplad som ändå satt vid halsfästet började de tjuta tidigt.
Sedan när pickuperna blev bättre, gjorde de halvakustiska gitarrer som "lät mindre" rent akustiskt, och man kunde skruva upp mer utan att det blev rundgång. Det är klart att de gitarrerna fungerade inte så bra akustiskt. Men när de upptäckte detta så fortsatte det med det, och sedan byggde solida guror så att de kunde skruva upp ännu mer. Tack vare Les Paul, mest. Rickenbacker och Fender hittade väl på elgitarren men Les Paul hittade på den SOLIDA först.