Stränggrovlek

[fahey]

Som enbart nylonknäppare sedan 70-talet, fick jag nyligen upp intresset för stålspel i open D och DADGAD.

En ny värld har öppnats för mig, men kunskaperna angående strängar i stål är noll.

Spelat på 11 - 52 sedan i somras med gott välljud, men så fort jag tar i för att komma i närheten av vad min flamencogitarr förmår i ljudtryck, spricker ljudet i diskantsträngarna och låter inte kul.

Ska jag gå upp till 12 - 54? Gör det stor skillnad, eller får jag förlika mig med att stålsträngat har sin begränsning?

Finns möjligen någon tumregel, att gå upp i stränggrovlek vid nedstämning, som det ju rör sig om i mitt fall?

John Pearse använde 16 24 25 30 35 45, kanske en kompromiss för att diskantsträngarna skulle hålla för stark återgivning och redusering av bassträngarna för att locket inte skulle floppa loss under tuff konsert. Hmm... Någon?

 

[frankhond]

Det är väl inte så att du har stålsträngar på din flamencogitarr hoppas jag?

Om vi utgår ifrån att du har en gitarr ämnad för stålsträngar, så finns det flera faktorer som kan påverka klangen när du "tar i".

11-52 räknas som mycket lätt, personligen tycker jag 12-54 är minimum. Sedan spelar stränghöjd, relief och allmän setup en stor roll.

Om vi antar att din setup är optimal, så kan jag tänka mig två saker.

Materialet i locket samt beribbning gör stor skillnad, vissa gitarrer är designade att spelas hårt på, andra inte, precis som klassiska eller flamencogitarrer.

Det är också skillnad på spelteknik. Du skriver inget om hur du spelar, men tex hårda rest strokes gör sig inte lika bra med stålsträngar. Kanske du kan skriva en rad om vad du spelar på och hur du gör? Volymmässigt kan en stålsträngad mäta sig med nylon utan problem, men det är "inte samma instrument" i alla avseenden, man måste anpassa sin teknik.

[fahey]

Tack för svar.
Hehe... nej jag köpte en dreadnut i somras och kompletterade nyligen med en 000, båda av gott renomé.
Tror nya 000 är fabriksriggad med 12-54 (vet inte säkert) och något högre stränghöjd, den klarar något starkare anslag före uppsprickning.

Spelar enbart fingerpicking, allt från Bach till Mississippi John Hurt och då oftast med ett hud/nagel-förhållande 40/60. Alltså inte så jättelånga naglar, men de används absolut för att få rätt ton men aldrig plektrum.

[sfe]

Det finns inga absoluta sanningar om vilka strängar som är bäst. Man får prova sig fram tills man hittar nåt man tycker är bra till just sig egna gitarr och sin egna spelstil. Bara för att någon får fram ett underbart ljud ur en viss gitarrmodell med en viss sorts strängar så är det inte säkert att du får fram samma ljud ur din egna gitarr av samma modell med samma sorts strängar. Gitarrer brukar också ändra sig med tiden, framförallt om de är nya, vilket gör att strängarna man man är nöjd med på sin nya gitarr kanske man inte är lika nöjd med om ett år. En myt om strängar jag vill förneka är den att grövre strängar alltid ger mer ljud. Strängarna inte bara vibrerar locket utan dämpar det också med sin belastning och det finns för varje gitarr en optimal stränggrovlek, om man nu pratar bara volym, där gitarren låter som mest. Ökar eller minskar man grovleken från den optimala så minskar volymen. Vi förutsätter då att man håller sig till samma typ av strängar.
Man behöver heller inte vara låst vid grovlekarna som finns i de färdiga strängsatserna. När det handlar om stålsträngar är möjligheterna att byta mellan olika dimensioner och material på enskilda strängar betydligt större än med klassisk gitarr. Tycker du melodin hörs lite dåligt när du spelar melodi och komp samtidigt? - Gå upp i dimension på de ospunna strängarna. Tycker du att basen låter stum och kort? - Gå ner i dimension på de spunna, kanske inte nödvändigtvis alla av dem. (Därmed inte sagt att detta alltid funkar så på alla gitarrer.)
Är man inte nöjd får man fråga runt och prova de förslag man tycker låter intressanta. Förr eller senare hittar man nog rätt.

[fahey]

Tack för svaret.
Av båda era svar, drar jag slutsatsen att när locket inte mäktar ta emot och alstra ljud av strängvibrationen alstrad av en sträng, så slår vibrationsenergin tillbaks genom strängen och ger ett uppsprucket strängljud.

Har nog bara varit lite bortskämd med flamencogitarren på denna punkt.

[Deleted]

Just det. Det du bör beakta också är den totala mensuren på din gitarr. Även om det inte kan jämföras med nylonsträngade guror alls, eller klassiska gitarrer brukar ha något längre mensur än motsvarande stålsträngade. Dvs vissa Martin hade kortare mensur, 24 tum nåttinåtti, och kankse vissa har 25 tum och mer. Jag skulle vilja påstå att ju längre ner du stämmer desto längre mensur behöver du, speciellt i bassträngarna.

Vilka strängar och tjocklekar du skall ha kan man inte veta. Det är en djungel av nys och mumbojumbo därute, vad beträffar tjocklek, rund kärna eller hex kärna, tunn kärna eller tjockare kärna (fast tjockleken i stort är i likadan, säg 050 på en tjock e sträng). FÖr att inte tala om 80/20 Phosphor Bronze, Coated och fan och hans moster.

Om du inte böjer och töjer strängarna som en blues-gitarrist så rekommenderar jag att man skall ha strängar med "tjockare kärna". Men det talar inte tillvkerarna om. Martin gör ett set med både tunn kärna (så man kan böja lättare) och en med tjockare kärna (styvare och man kan stämma ner). men likväl benämns de 11-52 eller 12-56 eller 13-60 eller liknande.

Men det är bara smaksak. Om man gillar rött eller vitt vin, eller inget vin alls. Ungefär. Typ.

[fahey]

Tack för svar.

Har uppenbarligen en pilgrimsvandring framför mig. :-)
Ligger en binge Thomastik Spectrum och Plektrum framför mig på bordet, får bli starten.

Nja, föredrar Barleywine Ale.

[Deleted]

aha, men då passar Newtone Barleytone Light strängar bäst till Barelywine Ale. Låter bättre och bättre efter fler Barleywine Ales...till sist behöver du inte bry dig om att stämma ens...:-)

[fahey]

Se där, Newtone var nytt för mig. Får jag testa till midsommar. ;-)

[Deleted]

Faktum är att de är seriöst vassa - för den kräsne gitarristen - www.newtonestrings.com

Ärliga och håller, och låter bra, utan en massa säljtricks och nys. Mellanpriser. Varken billigast eller svindyrast. Bara det att på midsommarnatten, om nu det verkligen är då solstånd infaller, så vänder sig strängarna klockan 12 på natten och krullar sig åt andra hållet ... du vet, ungefär som om vattnet alltid rinner åt andra hållet i virveln i badkaret eller köks-slasken söder om ekvatorn. De måste vara påsatta på gitarren då kompassen pekar rätt nordsydlig riktning...

[Deleted]

Thomastik är faktiskt också rätt bra. Lite väl dyra dock.

[fahey]

Mar 9, 2015 22:46:43 GMT 1 @ovecentli said:

...  Bara det att på midsommarnatten, om nu det verkligen är då solstånd infaller, så vänder sig strängarna klockan 12 på natten och krullar sig åt andra hållet ... du vet, ungefär som om vattnet alltid rinner åt andra hållet i virveln i badkaret eller köks-slasken söder om ekvatorn. De måste vara påsatta på gitarren då kompassen pekar rätt nordsydlig riktning...

Jo si du, det förstod jag på en gång. Nattetid har vi ju tyvärr enbart ekvatorn att ta riktning på, därför att den rellativa nordpunkten driftar konstant och kan ställa till den för oss. 

[Deleted]

Mar 8, 2015 15:17:17 GMT 1 fahey said:

Tack för svaret.
Av båda era svar, drar jag slutsatsen att när locket inte mäktar ta emot och alstra ljud av strängvibrationen alstrad av en sträng, så slår vibrationsenergin tillbaks genom strängen och ger ett uppsprucket strängljud.
...

Jo, nja, mjaäe, för att nu återgå till ordningen, är det ju så att då uppstår något som kallas för "kompression". Rent akustikst alltså. Det är ett fenomen som KAN uppstå på vissa gitarrer. Oftast hör jag det på låga e-strängen på småkroppade gitarrer typ parlor och sånt. Dvs, strängen eller tonen "blommar" ut liksom. Man kan också höra det på att strängen börjar rassla mot bandstavarna en stund EFTER tillslaget. Alltså, normalt sett har en sträng största amplitud och svängning vid själva anslaget, så, är strängen för låg i action, så rör den vid bandstavarna just då och som allra mest då.

Men ibland, kan den rörelsen bli en förlängd "utblommning" nästan som hos en elgitarr, men med förhöjd pitch i början, men sedan hör man den hur den tillfälligt röra vid bandstavarna (rassel) för att sedan lugna sig igen. Det är dock bara på vissa toner dock och inte en hel sträng. Beror oftare på att mensuren är för kort för e-strängen jämfört med strängens tjocklek och hur den är stämd i lös sträng. Men ett intressant fenomen är det. "Trä-kompression" kallas det för. När inte locket kan ta upp all energi ifrån strängen och omvandla det till ljudvolym. Man skall tjonga till rejält med plektrumet dock innan fenomenet hörs. På vissa gitarrer, vissa låga toner, med VISSA strängar bara.

[fahey]

Tack för din respons och intressanta redogörelse.
Men hm... det är snarare diskantsträngarna jag haft problem med.
Bytte nyligen från 11 - 52 till 12 - 54 och problemet minskade faktiskt skapligt, men inte helt.
Spelar mest musik typ Stefan Grossman och Mary Flower, vilket innebär rätt kraftiga anslag (naglar), att kunna spela med stort dynamiskt omfång och höras publikt utan elektrisitet.
Kanske John Pearse jag nämnde i första inlägget, hade kommit till insikt om någonting.