Plekning

[rogerh]

Har stött på två elgitarrer som varit plekade. Båda behövde lite extra filande efter en koll med en fret rocker. Men de var gjorda för flera år sedan och det kan ju hänt saker med hals och greppbräda. Hursomhelt väldigt intressant teknik och en lättnad för alla gitarrbyggare och renoverare. Ingen jag känner tycker det är jättekul att slipa band Tittade på den här serien videos med största nöje.

[Tyko]

Jag har ingenting emot att slipa band, det är ett arbete som man kan utveckla sig i rejält mycket och verkligen göra ett bra jobb som gör en enorm skillnad för kunden före och efter. En plekmaskin gör bare jobbet som den är programmerad att göra, dvs likadant pa alla jobb istället för att anpassa efter spelstil och varje indiviuella instrument map kundens önskemal. PLEK känns för mig som en del försäljningsargument da det säljs av enskilda sma verkstäder eller som en produktionseffektivisering da det används av gitarrfabriker. Absolut inget som skulle vara välkommet i min verkstad....
Men det är smidigt att veta exakt hur man maste efterjustera alla nya Gibson- och Martinöversadel numera da dom alla är exakt pa samma vis lite halvbra PLEK-justerade.....gör efterjusteringen nagot snabbare

[rogerh]

OK. Så PLEK'en är bara halvbra direkt ifrån maskinen? Precis som min erfarenhet? Vad besviken jag blir, en sån där maskin borde ju kunna göra sitt jobb bättre än så tycker man.

Och visst är det en konst. Gillar man zen stunder är det väl inte så tråkigt heller. Jag har blivit allt bättre på den här detaljen, när jag började använda fret rocker gav den en enorm skillnad till det bättre. Finns säkert en hel del till att bli bra på när det gäller bandslipningen.

[Tyko]

Ja, utan nagot precisionsslipat rakt och kort föremal som tex "the fret rocker" (själv har jag korta precisions vinkelhakar) är det nästintill omöjligt att kunna göra bandarbete tillräckligt noggrant. En Plekmanskin gör nog jobbet väldigt exakt men da maste de också vara inställda för det. Oftast kör man (iallafall pa fabriker) en standardinställning och i dom fall jag nämnde behövs där en finjustering av tex översadeln för att fa det riktigt bra. Man kan ju se det som att det mesta är bra och bara behöver en finoptimering. A andra sidan har påfallande manga Gibson en nästan lite väl markerad relief pa bassidan jämför med diskantsidan (pa greppbrädan). Jag vill också ha mer relief under dom tjockare strängarna än under dom tunnare (gradvis ökande) men ökningen är nagot stor pa Gibson om man vill ställa in gitarren för riktigt lag stränghöjd, tex för "metallgitarrister". Fast a andra sidan är det otroligt sällan sådana gitarrister kommer med en Gibson, nästan alltid dom finare sju eller attasträngade Ibanez om dom är seriösa.

[rogerh]

"Metallgitarrister" lever i en annan värld än mig, men de ställer hårda krav på låg stränghöjd som man kan lära sig mycket av!

[magnus]

Själv har jag inte kommit längre än att jag försöker få till en plan greppbräda och därpå liggande jämnhöga band, vilket efter en ombandning skall eller bör betyda minimal Inslipning av banden. När jag är nöjd med banden så strängar jag och adderar lagom relief.

Översadeln skall givetvis anpassas efter bandhöjd men det är väl oberoende av om banden är slipade med PLEK eller manuellt?

Olika relief över brädans bredd känns för mig som överkurs, men jag har inte ännu tagit klivet in i el-världen.

[Tyko]

PLEK-maskinen filar även in översadeln, därför har jag blandat in den i det hela.
Olika relief pa bas och diskantsidan är definitivt inte överkurs vad det gäller spelbarheten iallafall.

[rogerh]

Ja, de spunna bassträngarna vibrerar yvigare än de heldragna. Ska man ha relief bör den vara lite större på bassidan. På en helt vanlig akustisk gitarr med en standardhöjd på strängarna är den skillnaden lite akademisk. Men vill man ha plågsamt låg justering och accepterar en del strängskrammel är det en bra idé med olika relief. Elgitarrister vill gärna ha strängarna plågsamt lågt - där finns det en utmaning att klura ut.

För att återgå till plekningen. I videofilmerna framgår det att halva jobbet är att fråga ut den som spelar hur han vill ha sin gitarr. Sen gör maskinen jobbet utifrån det. En individuell plekning som i videorna kan nog inte jämföras med en standardvariant som ska passa kreti och pleti direkt från fabriken.

[magnus]

Nov 1, 2014 0:42:23 GMT 1 rogerh said:

Ska man ha relief bör den vara lite större på bassidan.

Den fattar jag nog inte riktigt...?

Det finns väl ingen som idag tvekar huruvida man behöver ha relief?

Enda fallen jag kan ser där det inte är aktuellt är om man bara spelar slide eller Hawaii.

Sedan kan man diskutera hur liten.


Roger?

[magnus]

Nov 1, 2014 0:29:00 GMT 1 Tyko said:

Olika relief pa bas och diskantsidan är definitivt inte överkurs vad det gäller spelbarheten iallafall.

Tyko,

Jag funderade länge på hur man lämpligen åstadkommer detta. Där ser jag ju att PLEK-maskinen kan ta det ett steg längre...

När jag slipar in band eller greppbrädor så försöker jag först justera eller spänna in halsen så rak jag kan få den. (Låt oss för enkelhetens skull fokusera på gitarrer med justerbar dragstång)

I detta läge slipar jag in brädans plan (vid ombandning) eller bandtopparnas plan så rakt jag kan mellan översadel och halsinfästning, och ovanför haksinfästningen försöker jag mest få det snyggt och säkerställer att ingenting är högre. Oftast faller brädan något här.

Om man skall ha ökande relief så antar jag att man får slipa in brädan med lite stegvis ökande "backbow" för de tjockare strängarna?

Är det inte i själva verket så att en greppbräda kröker sig under strängdrag aningen mer på bassidan så att man får detta lite gratis? Det känns lite som att man har naturlagarna med sig...?

[rogerh]

Ja, vad menar jag? Eftersom jag sällan (eller mindre ofta) jobbar med dragstänger i halsarna blir det den naturliga reliefen som gäller. Den är lika på båda sidor och funkar väldigt bra för en bekväm stränghöjd. Med bekväm menar jag inte plågsamt låg. Eftersom det saknas dragstång i GammelGura gitarr fattas en ratt att skruva på för att kalibrerar halsens relief. Kolfiberstaven som jag monterar som standard gör halsen styv men inte så styv att den inte flexar lite när man spänner upp strängarna. Där kommer en relief som är ungefär lika stor varje gång och jämnt utbredd över halsen tack vara kolfiberstavens homogenitet. Den kan sen justeras en liten aning genom att slipa olika mycket på banden, men man offrar justeringsmöjligheterna av relief för ton om man inte har dragstång. Precis som ett ställbart stallben...

Det viktigaste är väl att slipa greppbrädan helt platt och att skårorna för banden har rätt bredd och djup och att man är noga med att pressa ned banden platt mot brädan.

På slutet har jag börjat stränga upp strängarna direkt efter planslipning av greppbräda och bandningen. Sen spänna fast gitarrkroppen och halsen i det läget innan jag visar banden en fil. Översadel och stallben kommer före slipningen av banden. Sen jobba med fret rocker, en platt diamantfil som täcker 3-4 band och lite syftning längs halsen så den inte är helt rak utan har kvar en relief. Jag har nog en del experimenterande kvar att göra för att ta reda på vilken ordning de olika momenten ska göras för bästa resultat utan att slipa ned banden för mycket.

Överhuvudtaget är jobbet just nu att komma på i vilken ordning man ska göra saker, det är någonting jag tänker på hela tiden.

[Tyko]

Nov 1, 2014 8:11:59 GMT 1 magnus said:

Nov 1, 2014 0:29:00 GMT 1 Tyko said:

Olika relief pa bas och diskantsidan är definitivt inte överkurs vad det gäller spelbarheten iallafall.

Tyko,

Jag funderade länge på hur man lämpligen åstadkommer detta. Där ser jag ju att PLEK-maskinen kan ta det ett steg längre...

När jag slipar in band eller greppbrädor så försöker jag först justera eller spänna in halsen så rak jag kan få den. (Låt oss för enkelhetens skull fokusera på gitarrer med justerbar dragstång)

I detta läge slipar jag in brädans plan (vid ombandning) eller bandtopparnas plan så rakt jag kan mellan översadel och halsinfästning, och ovanför haksinfästningen försöker jag mest få det snyggt och säkerställer att ingenting är högre. Oftast faller brädan något här.

Om man skall ha ökande relief så antar jag att man får slipa in brädan med lite stegvis ökande "backbow" för de tjockare strängarna?

Är det inte i själva verket så att en greppbräda kröker sig under strängdrag aningen mer på bassidan så att man får detta lite gratis? Det känns lite som att man har naturlagarna med sig...?

Nej, det är inte så att greppbrädan alltid kröker sig mer under dom tjockare strängarna, ibland kanske men sällan.
Att slipa in banden (och eventuellt även greppbrädan) med mer böjning under som tjockare strängarna är absolut inget magiskt eller komplicerat. Jag spänner upp greppbrädan rak med dragstången och slipar allt först helt plant och sedan extra där det ska vara lite mer böj. Om halsen inte har någon ställbar halsstav måste halsen fixeras med den böjingen som den får av strängarnas dragkraft och slipas in till rätt relief i detta läge. Svårare än så är det inte och man kan även göra det väldigt matematiskt om man vill genom att dra ett slipdrag på varje band ju mer mot mitten man kommer, med andra ord använda en ca 15 cm lång slipkloss och först dra den över alla band och sedan undvika dom yttersta banden och sedan dom yttersta två banden och därefter dom yttersta tre banden osv. På samma sätt vinkla slipklossen så att det tas mer på bassidan och mindre och mindre mot diskantsidan. Med samma tryck på klossen och ett väl uttänkt slipmönster blir det en väldigt exakt stegring av böjningen både på längden av greppbrädan och på tvären (mot bassidan). På liknande vis slipar kan man även in compoundradius på fri hand och kompensera för greppbrädor med felaktig välvning eller böjning.

[Tyko]

För mig är skillnaden på böjning under dom olika strängarna för en akustisk gitarr inte bara en akademisk sak. Det är minst lika viktigt där som på en elgitarr med extremt låg stränghöjd, kanske viktigare då dom elgitarrer med extre låg stränghöjd (1-1.5 mm eller mindre) ofta fungerar bäst med i princip helt rak hals.
På en akustisk stålsträngad med normal stränghöjd på tex 1.8 -2.5 mm gör det en stor skillnad i spelbarhet om den stränghöjden kombineras med en perfekt inslipad böjning på halsen där bassträngarna kan röra sig lite mer medan diskantsidan är nästintill rak. Stor skillnad då böjningen på diskantsidan snabbt blir onödigt stor och därmed orsakar en trögare spelkänsla medan bassidan behöver mer svängrum. Att göra samma böjning under samtliga strängar fungerar bra men är lite som att köra med vinterdäck på sommaren. Det fungerar också bra men är kanske inte det allra bekvämaste och eventuellt märker man skillnaden först när man har lagt på dom fina sommardäcken igen.....

[Deleted]

PLEK är värt att lägga ner pengarna på. För den som har en sliten gura, men att den guran är din favorit och arbetshäst etc, och klenod så är det värt det.
Dock kan en skicklig luthier fixa detta manuellt också, det blir lika bra, inte bättre. MEN! Det tar alldeles för lång tid. Detta är typ en sådan grej som tillverkare har, för att de kan göra annat under tiden. Vad som normalt tar flera dagar, gör maskinen på 20 minuter.

Och man kan visst få den efter individuell spelstil. Men att tänka på är att:

1. Du får bestämma dig för att anpassa den för en viss sträng-tjocklek och t o m modell. Om du går upp eller ner i gauge så kanske fördelarna inte kommer fram. Men då fungerar den som en "vanlig" bandslip. Dvs dessa hundradelar har du inte fördel av längre. Att tänka på vid andrahandsvärde, etc. Om du säljer den senare, så kanske nästa person inte tycker det är så bra. Men är guran din klenod, så lär du behålla den.

2. Den klarar rostfria bandstavar. Det vill ingen syssla med manuellt eftersom det förstör verktygen. Och är jobbigare och tar tid.

3. Den klarar bättre av att plana s.k. Compound Radius, eller koniska radier med större precision än manuellt arbete.

4. Den kan slipa in relief på halsar som inte har trussrod. Förutsatt att där är att "ta av" ifrån bandstavarna.

5. Man måste ha annan relief på låga bassträngarna än höga. Detta hjälper aldrig trussroden till med. Dock kan man göra det manuellt också lika bra. Men inte bättre.

6. Jag fick bort en eller två döda toner på min gura, då en eller två bandstavar inte hade lämplig "högsta punkt" så strängen låg an på en mindre yta. Sånt fixar Plek. Texempel.

7. Detta med sadel och sadel slots, och höjd fixar bara PLEK PRO maskinen, inte PLEK Station. Det finns två olika maskiner.

8. Det blir inte bättre, än kunskapen och skills hos den som sköter maskinen.

9. Vill man ha ombandning, fixar plek kröning, slipning, och allt det andra också. Dvs vill man inte ha "busstak" på bandstavarna fixar den det också. Inom en tolerans på hundradels millimeter.

10. Mest passar den till elgitarrer, och metal-shredders som vill ha så lågt strängläge som möjligt.

Negativt:

10. Det kostar en slant. Ungefär en tusing eller mer än vad manuell kostar. Och man måste skicka den om man inte vill åka ut till Blackeberg.

11. Den klarar inte av - ännu - fanned frets, eller true temperament frets. Men de jobbar på det sägs det. Speciellt med TT kan det vara vits, då de bandstavarna inte låter sig bytas ut så lätt. Utan att skicka in de gitarrerna också! Fan frets undrar jag om det behövs på, eftersom de lägsta strängarna svänger inte mer, eftersom de har längre mensur. Där räcker det nog med samma relief på bassidan som på diskantsidan. Men eftersom fan frets är lite av nisch det också så undrar man hur ofta en fanfret gura behöver plekas öht.

[Deleted]

Nov 4, 2014 11:10:02 GMT 1 Tyko said:

För mig är skillnaden på böjning under dom olika strängarna för en akustisk gitarr inte bara en akademisk sak. Det är minst lika viktigt där som på en elgitarr med extremt låg stränghöjd, kanske viktigare då dom elgitarrer med extre låg stränghöjd (1-1.5 mm eller mindre) ofta fungerar bäst med i princip helt rak hals.
På en akustisk stålsträngad med normal stränghöjd på tex 1.8 -2.5 mm gör det en stor skillnad i spelbarhet om den stränghöjden kombineras med en perfekt inslipad böjning på halsen där bassträngarna kan röra sig lite mer medan diskantsidan är nästintill rak. Stor skillnad då böjningen på diskantsidan snabbt blir onödigt stor och därmed orsakar en trögare spelkänsla medan bassidan behöver mer svängrum. Att göra samma böjning under samtliga strängar fungerar bra men är lite som att köra med vinterdäck på sommaren. Det fungerar också bra men är kanske inte det allra bekvämaste och eventuellt märker man skillnaden först när man har lagt på dom fina sommardäcken igen.....

Håller med till fullo. +1 . Word. Och allt vad det heter.