Post by magnus on May 29, 2014 9:46:01 GMT 1
Jag blev ombedd av min kära dotter som jobbar på dagis att fixa iordning en gitarr som de kan ha på hennes dagis. De vill köpa en gitarr men är tveksamma på att lägga tusenlappar på en ny då den sannolikt kommer att leva ett tufft liv.
Jag letade igenom min "kadaverhörna" och plockade fram en gammal Landola jag fick med i ett "bulkköp" jag gjorde på Blocket häromåret (jag lade ett bud tillsammans med Klangfix här på forumet och vi delalade upp "fångsten"). Jag tror faktiskt att säljaren var en forumsmedlem....
Nåväl, denna Landola har jag lyft fram ibland och sedan ställt tilllbaka med bedömningen att det varit för stor insats för det förväntade resultatet. Den bär spår efter ett hårt liv uitan särskild omtanke. Den saknade översadel, hade misstänkta sprickor i halsfoten och ett antal spruckna och lösa ribbor inuti, samt att den saknade ett av plastvreden på mekaniken. Nu bestämde jag mig för att göra den spelbar med baktanken att resultatet inte var jätteviktigt med tanke på vart den skulle. Huvudfokus blev att den skulle vara skön och lätt att spela på, ljudet var av sekundär betydelse.
Det visade sig att halsvinkeln var helt OK och sprickorna i halsfoten var bara ytliga torrsprickor i lackskiktet över en limskarv. Däremot var banden bedrövliga, ojämna ock krokiga. Ombandning kom inte i fråga utan jag satsade på en planslipning och omkröning. Resultatet blev hyfsat bra, inte supersnyggt vid närskådning men alla bandtopparna ligger nu i plan (vilket är mer än vad man kan säga om många nya Kina- eller Korea-byggen). Greppbrädan mellan banden (grisig)snyggades till med 0000-stålull.
Det saknade vredet för tunna E-strängen blev ersatt av en mutter som jag borrade ett hål i för axeln och sedan klappade till med några körnslag. (det fungerar utmärkt och ger ett gediget och robust synintryck)
En ny översadel i ben slipades till och jag skårade den först för stål (ett 011-set), och jag gjorde en "spontanintonerad" stallsadel, även den i ben. Gitarren har spanskt stall men stålrullar i (den skårade) skallen, och ganska smal greppbräda (44 mm vid översadeln)och jag var tveksam till vad för slags strängar den var avsedd för.
Två tvärribbor i locket (den är solfjädersribbad)var spruckna vid sargen och en bottenribba hade en längre spricka som gjorde att botten gick att flexa någon mm.Jag limmade dessa sprickor med flytande hudlim (Titebond nyinköpt på Fuzz). Resultatet blev utmärkt, inget skrammel någonstans och kroppen känns "kompakt" när man trummar på den.
Nu till det spelmässiga resultatet. Med stålsträngarna, efter en del inslipning av sadlarna blev den mycket lättspelad men ljudet blev inte riktigt bra. Speciellt de ospunna strängarna lät knepigt. I ett litet resonemang med dottern slog hon fast att det var en nylonsträngad man ville ha, och jag bytte till ett nylonset (D'Addario Pro Arte). Nylonset har ju egenheten att det tar upp till en vecka eller två innan de sträckt till sig, så man har ju bara några minuter på sig efter att man stämt upp den i pitch direkt efter bytet, men jag slogs genast av att det nu var en helt annan klang i instrumentet, det vbar så här den skulle vara! Jag slipade om översadeln något så att de ospunna nylonsträngarna "vilade" ordentligt i botten av skårorna. Stränghöjden är sinslipad för stål egentligen, således kanske aningen lågt för nylon (knappa 3 mm på tjocka E och knappa 2 på tunna, vid 12:e bandet).
Problemet just nu är att jag knappt kan släppa gitarren ifrån mig, den låter helt enkelt svinbra! Det blev en rätt spännande gitarr dessutom rent spelmässigt, med den smala greppbrädan och de låga banden, känns som en slags "crossover", en nylonsträngad gitarr som känns som en stålsträngad att spela.
Jag känner dock att jag lovat bort den och frågan är nu var jag skall ta för den. Den ser ut som skrutt men jag kan lova att den spel- och ljudmässigt slår ut vad som helst du finner i musikäffererna upp till åtminstone 1500-2000 kr.
Är det någon på forumet som har en känsla för vilket decennium den här kommer ifrån? Jag skulle gissa 50-tal, men det kan lika gärna vara 40-tal eller 60-tal...?
Olav?
Bilder:
Notera e-strängens vred....
Jag letade igenom min "kadaverhörna" och plockade fram en gammal Landola jag fick med i ett "bulkköp" jag gjorde på Blocket häromåret (jag lade ett bud tillsammans med Klangfix här på forumet och vi delalade upp "fångsten"). Jag tror faktiskt att säljaren var en forumsmedlem....
Nåväl, denna Landola har jag lyft fram ibland och sedan ställt tilllbaka med bedömningen att det varit för stor insats för det förväntade resultatet. Den bär spår efter ett hårt liv uitan särskild omtanke. Den saknade översadel, hade misstänkta sprickor i halsfoten och ett antal spruckna och lösa ribbor inuti, samt att den saknade ett av plastvreden på mekaniken. Nu bestämde jag mig för att göra den spelbar med baktanken att resultatet inte var jätteviktigt med tanke på vart den skulle. Huvudfokus blev att den skulle vara skön och lätt att spela på, ljudet var av sekundär betydelse.
Det visade sig att halsvinkeln var helt OK och sprickorna i halsfoten var bara ytliga torrsprickor i lackskiktet över en limskarv. Däremot var banden bedrövliga, ojämna ock krokiga. Ombandning kom inte i fråga utan jag satsade på en planslipning och omkröning. Resultatet blev hyfsat bra, inte supersnyggt vid närskådning men alla bandtopparna ligger nu i plan (vilket är mer än vad man kan säga om många nya Kina- eller Korea-byggen). Greppbrädan mellan banden (grisig)snyggades till med 0000-stålull.
Det saknade vredet för tunna E-strängen blev ersatt av en mutter som jag borrade ett hål i för axeln och sedan klappade till med några körnslag. (det fungerar utmärkt och ger ett gediget och robust synintryck)
En ny översadel i ben slipades till och jag skårade den först för stål (ett 011-set), och jag gjorde en "spontanintonerad" stallsadel, även den i ben. Gitarren har spanskt stall men stålrullar i (den skårade) skallen, och ganska smal greppbräda (44 mm vid översadeln)och jag var tveksam till vad för slags strängar den var avsedd för.
Två tvärribbor i locket (den är solfjädersribbad)var spruckna vid sargen och en bottenribba hade en längre spricka som gjorde att botten gick att flexa någon mm.Jag limmade dessa sprickor med flytande hudlim (Titebond nyinköpt på Fuzz). Resultatet blev utmärkt, inget skrammel någonstans och kroppen känns "kompakt" när man trummar på den.
Nu till det spelmässiga resultatet. Med stålsträngarna, efter en del inslipning av sadlarna blev den mycket lättspelad men ljudet blev inte riktigt bra. Speciellt de ospunna strängarna lät knepigt. I ett litet resonemang med dottern slog hon fast att det var en nylonsträngad man ville ha, och jag bytte till ett nylonset (D'Addario Pro Arte). Nylonset har ju egenheten att det tar upp till en vecka eller två innan de sträckt till sig, så man har ju bara några minuter på sig efter att man stämt upp den i pitch direkt efter bytet, men jag slogs genast av att det nu var en helt annan klang i instrumentet, det vbar så här den skulle vara! Jag slipade om översadeln något så att de ospunna nylonsträngarna "vilade" ordentligt i botten av skårorna. Stränghöjden är sinslipad för stål egentligen, således kanske aningen lågt för nylon (knappa 3 mm på tjocka E och knappa 2 på tunna, vid 12:e bandet).
Problemet just nu är att jag knappt kan släppa gitarren ifrån mig, den låter helt enkelt svinbra! Det blev en rätt spännande gitarr dessutom rent spelmässigt, med den smala greppbrädan och de låga banden, känns som en slags "crossover", en nylonsträngad gitarr som känns som en stålsträngad att spela.
Jag känner dock att jag lovat bort den och frågan är nu var jag skall ta för den. Den ser ut som skrutt men jag kan lova att den spel- och ljudmässigt slår ut vad som helst du finner i musikäffererna upp till åtminstone 1500-2000 kr.
Är det någon på forumet som har en känsla för vilket decennium den här kommer ifrån? Jag skulle gissa 50-tal, men det kan lika gärna vara 40-tal eller 60-tal...?
Olav?
Bilder:
Notera e-strängens vred....