Upptäckte att jag glömt lägga ut bilder på den fortsatta renoveringen:
Spricklagning - delvis med superlim. Ofta limmar jag ihop sprickorna med Liquid hide glue, men det går bra att fylla ut lacksprickor med superlim efteråt.
Spricklagning med tvingar från flera håll.
Formpressning efter fuktning.
Här limmar jag in ett kilformat fanér mellan locket och ändklossen eftersom klossen hade krympt och fått fel vinkel, så locket buktade in lite p g a detta.
Nu artar det sig....
Nu behövde jag en massa små ruterformade fanérbitar, så då fick jag klippa ut dessa med jättesax och skära med stämjärn.
Ja, vad gör nu en sked-kniv i gitarren? Jo, det var det enda vassa verktyg jag kunde komma åt och skära med i rätt vinkel nära sargen, när jag skulle fasa av lagningslapparna.
Varje lagningslapp fasas av med stämjärn. Lägg märke till ådringsriktningen, som alltså är vinkelrät mot locket.
Hysteriskt många lagningslappar blir det. Detta är rekord för mig.
OmbandningFörst knackar jag alltid loss sadeln, så det går att komma åt att slipa greppbrädan.
Originalbanden slutar en bit in på brädan. Halsen är smal som den är så jag vill ha maximal spelbredd. Därför valde jag att låta bandstavarna gå ända ut till kanten.
Det saknas en bit kantlist.
Det är bra att värma försiktigt med en lödpenna, så släpper gammalt lim och man bryter inte upp flisor av greppbrädan när man bandar av.
Eftersom bandskårorna inte alltid är tillräckligt djupa efter greppbrädesslipning, måste skårorna rensas. Det är dessutom så att skårorna är ofta för smala i förhållande till standardtjockleken på bandstavens tang (det som sticker ner i greppbrädan). Jag valde alltså att montera av kantlisten med en skalpell, såga rent och därefter limma dit kantlisterna igen. Det finns en specialsåg från Stewmac för att såga och rensa bandstavsskårorna utan att ta av kantlisterna, men jag tycker helt ärligt att det är en svår och dålig metod. Det är ett köp jag ångrar. (dessutom var sågbladet tjockare än man angivit i katalogen.
)
Efter alla banden lyfts bort med bandtång, planslipades greppbrädan. Bilden ljuger lite för kantlisten har ännu inte kommit av.
Här håller kantlisten på att åka av och skårorna ska snart sågas om.
En ny kantlist limmades på i änden med aceton. Man måste akta så man inte får aceton på fingrarna och tar på någon lackad yta, för då får man permanenta fingeravtryck i lacken.
Karlssons klister är acetonbaserat och lämpar sig väl för att limma gamla celluloidlister på trä.
Efter kantlistlimningen slipar jag greppbrädan en sista gång och dammsuger den innan de nya bandstavarna kommer på.
Bandstavarna klipps i ändarna med specialtång så att tangen tas bort där bandstaven ska passera kantlisten som ju inte har någon skåra i sig.
Bandstavarna limmas med gult Titebond
En finhuggen fil prepareras med tejp för att kunna fila det sista på bandstavarna. När jag filar bandstavar vill jag gärna att ändarna ska ha en platt avfasad yta ut mot kanten. Eventuella vassa kanter får man ta med en nålfil och våtslippapper.
Kjell-mikrofonenDen gamla Kjellmikrofonen hade varit utsatt för gasangrepp från det vittrade plektrumskyddet och var svårt korroderad. Jag började med att putsa upp kåpan med autosol.
Här använde jag en miniatyr-blåslampa för att hetta upp lödningen på baksidan för att lyfta på locket. anledningen var att jag ville byta kabel, för den gamla kabeln hade vittrat sönder och var helt oanvändbar.
Ett mikroskop är bra då man ska löda små känsliga trådar.
Här syns resistansen i spolen - ca 14 kohm (vilket vittnar om väääldigt tunn tråd och många varv).
Kabeln byttes mot en ny.
Sen kom locket på igen.
Fortsättning följer....