Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,082
|
Post by Tyko on Sept 27, 2013 9:14:14 GMT 1
Pa Clas-Ohlson kan du köpa en Japansag med separat blad, ryggen är en egen enhet och man kan alltsa lirka ur bladet ur ryggen och göra ett eget handtag. Dock vet jag inte tjockleken pa bladet i huvudet. Det kan även ga med en sag med rygg om än med vissa problem vid halsklossen. Sagmetoden har jag lärt mig fran olika amerikaner (beror väl mest pa att det är dom som är aktivas pa nätet, tyskarna är lite lugnare) da man har öppnat gitarrer och mandoliner med fina lister som man velat spara. Du är alltid välkommen att kontakta mig för mer tips och ideêr Klangfix!
|
|
|
Post by rogerh on Sept 27, 2013 10:54:27 GMT 1
Såga på, det är bästa lösningen. Som alltid har stewmac en liten tunn såg att sälja. Finns även bra och tunna japansågar på tyska eBay.
|
|
|
Post by Klangfix on Oct 31, 2013 0:09:53 GMT 1
Jag har blivit dålig på att blogga mina patienter i verkstan. Därför tänkte jag ändra på det genom att visa några fortsättningsbilder på detta jobbiga lock-projekt.
Jaha, här ligger gitarren och väntar. Den ser ju fin ut på lite håll. Tänk er att ni läser en annons på Blocket där denna bild är med. Visst hade ni tyckt den såg nästan OK ut? Vänder man på ljuset och visar den från rätt vinkel ser man dock mer... Stränghållaren... Baksidan är helt OK. Det vita är en reflex. Här har jag börjat såga med japansåg. Jodå, det går. Såga, såga såga.... Till slut ger även halsklossen med sig, men då lyckas jag i sista stunden bryta bladet. Nästa gång ska jag såga halsklossen lite annorlunda. Det är lättare att börja och sluta mitt på sargen i en utbuktning än att börja och sluta vid en av klossarna. Även basbjälken hade släppt lite och tagit en del av locket med sig. Detta syntes inte utifrån, faktiskt. Jobbig kloss att såga genom. Sadelgjord satt kring hålen som förstärkning. Det funkar väl till viss del, men jag hade kanske föredragit ett jättetunnt fanér. Nu började jag med att återfukta locket från insidan med tillklippta Wettex-trasor. Målet var att få ordning på intryckningen. Killen som hade haft gitarren hade nämligen stämt upp den efter den spruckit och på så vis tryckt in locket under flera års tid in i lådan. Intryckningen är så svår att den trots dubbla fuktbehandlingar och mycket pressande inte kommer ut till fullo, så jag funderar allvarligt på att sätta en invändig lockribba i nederdelen av locket 90-grader mot ådringsriktningen på locket, likt en vanlig lockribba. Om man sätter den nära ändklossen, kanske det inte spelar så stor roll för ljudet. Den behöver ju inte heller vara superhög. Jag funderar på 7-8mm x 3mm. Här har jag börjat limma första sprickorna. Andra limningsomgången. Det återstår minst fyra sprickor. Ja, det här kommer nog gå, har jag en känsla av. Här nedan kan man förresten se resterna av mikrofonen och plektrumskyddet. Gaserna har gått hårt åt metallerna. Stämskruvar och stränghållare har klarat sig betydligt bättre. Potentiometern får man pensionera. Fortsättning följer....
|
|
|
Post by rogerh on Oct 31, 2013 7:06:52 GMT 1
Ser bra ut det där! Jag skulle inte limmat in en extra ribba, däremot täckt sprickorna invändigt med granremsor med ådringen tvärs över sprickan. Dom där tygpatcharna tror jag inte mycket på. Har sett många såna med sprickor rakt igenom...
|
|
peterd
Jag är en forumsnörd
Posts: 1,058
|
Post by peterd on Oct 31, 2013 9:35:41 GMT 1
Trevligt att Du visar Dina projekt igen Klangfix. Det är alltid trevligt att se på andras arbeten och lösningar
|
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,082
|
Post by Tyko on Oct 31, 2013 14:27:53 GMT 1
Tyg är väldigt bra som förstärkning om det är indränkt med rätt lim och rätt lim är varmt hudlim och inget annat i detta sammanhanget. Likasa är nagot lite tjockare tyg att föredra sa att det kan suga in nagot större mängd lim. Stradivarius använde det pa sargarna pa sina Cellos och det har funkat bra i nagra hundra ar. Ser bra ut Klangfix!
|
|
|
Post by rogerh on Oct 31, 2013 17:23:05 GMT 1
Väldigt enkelt att limma in såna om inte annat!
|
|
|
Post by Klangfix on Nov 1, 2013 13:23:18 GMT 1
Tyg är väldigt bra som förstärkning om det är indränkt med rätt lim och rätt lim är varmt hudlim och inget annat i detta sammanhanget. Likasa är nagot lite tjockare tyg att föredra sa att det kan suga in nagot större mängd lim. Stradivarius använde det pa sargarna pa sina Cellos och det har funkat bra i nagra hundra ar. Ser bra ut Klangfix! Att en bit tjock tygremsa med lim skulle hålla som förstärkning tror jag nog att det gör inom vissa gränser, men frågan är om det är så bra att införa porösa material i ett vibrerande lock. Det gäller att tyget är heldränkt och att resultatet blir kristallinskt hårt, annars tror jag att tyget kan fungera som en vibrationsdämpare. Jag tror ändå mer på små lagningslappar vid hörn och andra brottanvisningar som blir kring f-hålen. Det blir kanske lagningsremsor med tvärställd ådring längs med sprickorna. Vi får se lite var sprickorna är placerade först bara. De flesta sprickorna är ju som tur är inte mitt under stallet, men väl precis i kanten.
|
|
Tyko
Allvetande
www.runessonguitars.com
Posts: 6,082
|
Post by Tyko on Nov 1, 2013 13:32:40 GMT 1
Klangfix, kanske jag inte skrev tillräckligt tydligt men förutsättningen för det jag skrev är just att tyget är indränkt med lim. Pa det viset är det träet som kan betecknas som poröst i jämförelse med en tygbit indränkt i varmt hudlim da den blir just kristallhard!
Om det pa nagot vis skulle vara poröst är det alltsa helt fel. En stor anledning till det ofta funkar med tyg indränkt i varmt hudlim runt f-halen är att man kan fa en perfekt passform för limfogen. Det är ganska svart att fa till en fanerbit att ligga an helt perfekt längs hela fogen i ett karvat lock runt f-halen. Med en tygremsa indränkt i hudlim far man lättare till det med total anliggning vilket är A och O i sammanhanget. Trä är att föredra för manga andamal i reparationer men ibland kommer det undantag. Det är även en fraga för vad man vill att det ska halla. Om det är för att stoppa sprickor kan det vara rätt med tygvarianten men om det är för att halla mot tryck är trä oftast bättre. Rätt sak pa rätt ställe blir ofta bra och ibland finns det mer änn en rätt sak....
|
|
|
Post by Klangfix on Nov 1, 2013 16:41:39 GMT 1
Trevligt att Du visar Dina projekt igen Klangfix. Det är alltid trevligt att se på andras arbeten och lösningar Tack för kommentaren. Javisst är det kul att följa renoveringar i ord och bild. För min egen del hinner jag numera sällan visa vad som händer. Denna hösten har varit fylld av småjobb. Jag har haft en 4-5 gitarrer, två fioler och en banjo som passerat verkstan, men de flesta var inte fullt lika intressanta att titta på som den här Solisten. Den kan nog bli fin igen, men det tar som sagt några timmars jobb. Banjon, förresten kanske jag skulle visa. Den är rätt kul. Jag återkommer med den....
|
|
|
Post by Klangfix on Nov 21, 2013 9:35:57 GMT 1
Ombandning
Usch, nu står jag inför ett dilemma. Ska jag slipa ner greppbrädan så mycket så att det går att banda om ända ut till kanten, eller ska jag försöka återskapa Levins bandstavar där de är avkapade i linje med skarven mellan kantlisten och greppbrädan?
Fördelar och nackdelar med Levins original:
+ Bandstavarna sticker inte ut och det känns skönare att flytta handen på halsen. + Det är trots allt originalutförandet
- Det är svårt att göra snyggt. Varje bandstav måste kapas med en tiondels mm precision och avrundningen är heller inte lätt att få till likadan på alla. - Strängarna måste placeras tätare eftersom man tappar 2mm bredd på bandstavarna på detta sätt.
Fördelar och nackdelar med att låta bandstavarna gå ut ända till kanten på greppbrädan
+ Lättare att banda om, även om tangen måste klippas i ändarna. Jag har tång för detta ändamål. + Det blir en bredare yta att fördela strängarna på. Spelbarheten kan bli något bättre.
- Greppbrädan måste slipas ner ytterligare minst 0,5mm vilket kan göra hela halsen aningen vekare. Detta kan vara kritiskt, eftersom det inte finns någon dragstång. Men den verkar rätt så stabil... anledningen att greppbrädan måste slipas ner är att kantlisten är avrundad och då har inte bandstaven något att vila på i ändarna.
Så, hur ska jag göra?
|
|
|
Post by lonewonder on Nov 21, 2013 9:52:23 GMT 1
Jag skulle definitivt ha låtit bandstavarna gå ända ut till kanten. När jag bandade om min levin orkestergitarr för något år sen, så gjorde jag enligt original, dvs inte ända ut till kanten. Och nu har jag en svårspelad gitarr där e-strängarna lätt "hoppar" över kanten på bandstavarna. Jag har flera gånger varit på gång att banda om den, men dragit mig för att greppbrädan ska "chippa" sönder ännu mer. Just nu håller jag på att tillverka ett nytt stall med en aning smalare strängbredd istället.
|
|
|
Post by Klangfix on Nov 21, 2013 11:32:47 GMT 1
Då gör vi så. Tack för tipset. Jag kan också berätta att jag precis har lyckats med konststycket att byta sladd i Kjell-mikrofonen. Det var pilligt men det gick. Jag fick använda gaslåga för att lossa mässingsbaksidan som var lödd runt om hela periferin. Bilder kommer...
|
|
|
Post by lonewonder on Nov 21, 2013 11:51:27 GMT 1
Det kan ju hända att du har en bredare hals förstås? Min är en enkel modell 27 från 1947.
|
|
|
Post by Klangfix on Nov 21, 2013 14:07:59 GMT 1
Nej, jag tror inte bredden skiljer sig nämnvärt mellan de olika modellerna. Jag har en de Luxe, en Royal (svårt renoveringsobjekt), en Solist (som renoveras just nu), en mod35 (med Orchestra-kropp) och en 335:a. Jag tycker halsarna är ganska lika i bredden. Tjocklekarna varierar dock. De-Luxen från 1949 är plattast och 335:an från 1961 är nog tjockast. Jag har dock sett en de Luxe från 1945 som hade betydligt tjockare hals än min. Det experimenterades väl fram och tillbaka tills man insåg vilken tjocklek halsen måste ha för att inte krokna utan justerbara dragstång. Detta väckte min lust att jämföra. Jag startar en ny tråd och redovisar lite halsdata.
|
|